Upp till bevis för Norra Djurgårdsstaden

Upp till bevis för Norra Djurgårdsstaden

ANNONS

Annons

Det har gått sex år sedan de första husen började byggas i Norra Djurgårdsstaden. En viktig pusselbit i miljöstadsdelen är energieffektiva bostäder. Hållbart Byggande tar en titt på arbetet med att säkerställa att energikraven uppfylls, om smarta lösningar kan bidra till låg energianvändning och lärdomar från Hammarby Sjöstad.

De övergripande energi- och klimatmålen för Norra Djurgårdsstaden är en klimatanpassad och fossilbränslefri stadsdel år 2030. I stadsdelen ställs höga krav på att byggnader och anläggningar ska utformas för att använda så lite energi som möjligt. Krav ställs också på egengenerering av energi, i praktiken solenergi, för att öka mängden lokalt producerad förnybar energi och minska utsläppen av växthusgaser. Den långsiktiga målsättningen gällande energianvändningen är att skapa byggnader som genererar mer energi än de använder.
2004 gjordes de första markanvisningarna till de första etapperna som nu är färdigbyggda. Då fanns inga miljömässiga krav, de kom först 2010. Därför innefattas de första husen inte av miljöprofileringen. Men Stockholms stad arbetade med att försöka få byggherrarna med på tåget trots att de var mitt i projekteringen.

– Alla byggherrarna ville vara med. Många hade dock redan ritat klart huset när vi försökte övertala dem om att anpassa byggnaderna till energikravet på 55 kWh per kvadratmeter (Atemp), så det var inte helt lätt. Men när vi sedan granskade de första etapperna såg vi att de verkligen ansträngde sig för att komma ner i energianvändningen, husen ligger i genomsnitt på 65 kWh i uppmätta värden, säger Christina Salmhofer, hållbarhetsstrateg för Norra Djurgårdsstaden vid Stockholms stad.

LÄS MER: Krönika: “Norra Djurgårdsstaden – blir den hållbar?”

Krav på livscykelanalyser

För de hus som färdigställs och byggs nu finns krav på 55 kWh per kvadratmeter och år (köpt energi) inklusive uppvärmning, varmvatten och fastighetsel. När det gäller de kommande kvarteren i Norra Djurgårdsstaden är kravet satt till 50 kWh per kvadratmeter och år (nettoenergi). Alla involverade byggherrar måste skriva kontrakt på att kravet ska efterlevas, berättar Christina.

– Från och med att avtalet är klart granskas och godkänns beräkningar i olika skeden. Om det inte godkänns kan huset behöva ritas om.

Kravet som nu gäller kräver enligt Christina ett mycket tydligare fokus på ett riktigt bra klimatskal. Produktion av solenergi via solfångare eller solceller är också med i kravställandet samt att energin under byggproduktionen ska vara miljömärkt. Ett krav under förvaltningsskedet är att fastighetselen är miljömärkt. Ett annat krav som ställts är att byggherrar ska utföra livscykelanalyser för hus som byggs nu. Kravet behöver dock vidareutvecklas, påpekar Christina, och staden medverkar därför i projektet ”Öppet miljöberäkningsverktyg baserat på branschöverenskommelser”. Syftet med projektet är att ta fram ett gratis LCA-verktyg som är designat för att kunna läsa in LCA data via eBVD och baserat på en materialförteckning (Bill of Materials, BoM). Verktyget kommer under 2017/18 att testas i Norra Djurgårdsstaden.

Christina Salmhofer påpekar att även om Norra Djurgårdsstaden utformas och planeras på ett smart sätt så att goda förutsättningar skapas för de boende att göra bra miljöval, hänger mycket på vilka val den enskilde individen kommer att göra.

– Staden bjuder därför de boende till olika temakvällar kring exempelvis klimatsmart mat, bildelning och bilpooler, hållbar energianvändning, klädbytardagar och återbruksdagar bland annat för att öka medvetenheten och viljan att delta i att gemensamt skapa en hållbar stadsdel.

Är ribban satt för lågt?

Josefin Wangel är forskare i hållbar stadsutveckling på KTH och har forskat på Norra Djurgårdsstaden och Hammarby Sjöstad. Energimålen för etapp 2 och framåt, där det har varit möjligt att sätta mål på 55 kWh per och år kvadratmeter, anser hon är en målnivå som är ambitiös jämfört med vad som byggs generellt.

– Det är dock intressant att konstatera när miljöprogrammet för Hammarby Sjöstad gjordes under 90-talet satte man från början målnivån på 60 kWh per år och kvadratmeter. Den höjdes sedan till 100 kWh, men inte ens då kunde man nå målet. Å ena sidan kan man tänka att vi borde ha kunnat komma längre än 5 kilowattimmar mindre idag, å andra sidan nåddes inte målet i Hammarby Sjöstad.

Josefin ställer sig dock kritisk till storleken på lägenheterna i Norra Djurgårdsstaden i relation till energimålen. Hon menar att den vinst som görs genom ett lågt energital per kvadratmeter riskerar att gå förlorad om det blir många kvadratmeter per person.

– Lägenheterna ligger i linje med hur nyproduktionen har sett ut generellt i Stockholm och även i resten av landet. Men i Sverige har vi ett problem med ökande bostadsytor, sett till per person. Dels för att lägenheterna har blivit större, med fler kvadratmeter per rum, men också för att hushållen blivit mindre. Nyproducerade lägenheter ligger på i snitt 90 kvadratmeter, vilket kan jämföras med riksgenomsnittet för befintliga lägenheter som ligger på 68 kvadratmeter. Om man i miljöbedömningen även tar med produktionsskedet så går det ju åt mer byggmaterial till en större lägenhet. När man gör en sådan satsning som Norra Djurgårdsstaden så hade det varit spännande att också satsa på rejält yteffektiva lägenheter.

Familjer testbor i aktivt hus

Den framväxande miljöstadsdelen ska också vara ett centrum för utveckling av miljöteknik, som till exempel smarta lösningar för energianvändning. Den 17 november förra året invigdes forskningsprogrammet Smart Energy City. 150 familjer har under vintern flyttat in i smarta lägenheter i Norra Djurgårdsstaden där de boende kommer att kunna se och styra sin energianvändning i realtid, den visualiseras via en display samt miljö- och prissignaler från det smarta elnätet. Det gör att till exempel tvättmaskinen eller laddstolpen automatiskt kan gå igång då klimatpåverkan och/eller priset är lägre. De boende har även fått energipluggar som sätts in i kontakten och kan på så sätt direkt mäta hur mycket el en lampa eller tv förbrukar vid varje givet tillfälle. Det finns också tempererade zoner i varje rum som gör det möjligt att minska och styra energiförbrukningen, till exempel genom att ställa in på energisparläge och lägre temperaturer de timmar man inte är hemma.

In-home display som används i forskningsprogrammet. Foto: Fortum.

Det är KTH, ABB, Electrolux, Ellevio, Ericsson och Fortum som står bakom projektet. Forskningsprogrammet, som sträcker sig fram till 2018, finansieras delvis av Energimyndigheten. Genom att studera de boendes beteenden hoppas programmet få fördjupade svar på frågor om energianvändning, till exempel om de boende tenderar att välja det mest miljövänliga alternativet eller det billigaste.

– Det som har varit intressant för forskningen är vilken typ av drivkrafter som gör att vi ändrar vårt beteende. Det som styr signalerna i det här fallet är att när elpriset är högt är förhoppningen att de använder mindre el. Priset är även en bra signal att styra mot ett miljömässigt smartare val. Genom att använda elen när den är som billigast tjänar de boende också pengar, säger Marcus Törnqvist, Head of Utilities, Ericsson, och programchef för forskningsprojektet.

Halva försöksgruppen får behålla pengarna medan den andra får utsläppsrätter. Avsikten är att undersöka om det är mer intressant för användarna att se effekt på miljön än att få pengar. Svaren ska användas för att hitta nya lösningar med syfte att utveckla smarta energitjänster för bättre utnyttjande av förnybara energikällor och utvecklingen av energismarta hem där de boende kan påverka sin energianvändning.

Lätt att gå tillbaka till gamla vanor

Josefin Wangel tycker att forskningsprojektet verkar spännande men säger samtidigt att hon har en viss reservation mot lösningar som kräver mycket av användarna.

– Det som är riktigt bra med det här projektet är att det blir ett verklighetslaboratorium där flera familjer är involverade och som kartlägger en mångfald av vanor över lång tid. Det man ofta kan observera inom forskningen är att det finns en smekmånadsperiod då användarna tycker att prylarna, gränssnitten och apparna är spännande och laborerar en hel del med dem. Men de allra flesta går sedan tillbaka till de gamla vardagstaktikerna. Jag tror att om man ska satsa på tekniska lösningar bör det vara helautomatiserade system.

Marcus håller med om att en tillbakagång till gamla vanor kan vara ett potentiellt scenario också i det aktuella forskningsprojektet, men lyfter samtidigt fram en viktig skillnad.

– I tidigare experiment där man har kunnat se de här effekterna har man ofta stannat vid att ge information till kunderna. Den kanske också har varit oklar när det gäller hur mycket pengar de boende kan spara. I det här fallet har vi försökt göra det mer tydligt med foot print och benchmark med liknande bostäder. Tjänsterna som vi har ska också vara så lätta som möjligt att använda. Barriären för att ändra sitt beteende får inte vara för jobbig, vilket det hitintills många gånger har varit.

Erfarenheter från tidigare test

Det är inte första gången som den här typen forskningsprojekt genomförs i Norra Djurgårdsstaden. Våren 2013 flyttade en tvåbarnsfamilj in i en testlägenhet för att pröva olika smarta lösningar med syfte att minska den vardagliga energianvändningen. Rörelsesensorer skulle släcka belysning i rum där ingen befann sig, vitvaror skulle köras igång automatiskt när elpris och miljöutsläpp var som lägst. Det visade sig vara svårare än väntat. När familjen inte befann sig i köket släcktes lampor men också ugnen – där maten tillagades – stängdes av. En viktig lärdom från det projektet var också ett tydligare fokus på enkelhet, att sätta den boende i centrum. Första intrycket av teknologin och de olika lösningarna är av stor vikt för att de boende ska anamma den, menar Marcus. En annan lärdom är att installationerna behövde bli väsentligt billigare.

– I det här fallet gör vi installationerna per lägenhet väsentligen billigare och funktionerna är samtidigt betydligt mer omfattande och bättre, vilket är ett tecken på att teknikutvecklingen går fort framåt.

Lärdomar från Hammarby Sjöstad

En utgångspunkt enligt de övergripande målen för Norra Djurgårdsstadens utveckling är att lära av erfarenheterna från Hammarby Sjöstad. När Hammarby Sjöstad planerades fanns det ett krav från kommunens sida att energianvändningen maximalt fick uppgå till 100 kWh per kvadratmeter och år. När energianvändningen har mätts upp i efterhand visar det sig dock att långt ifrån alla byggnader lever upp till kraven. Frågan är hur fallgroparna från Hammarby Sjöstad bäddar för ett mer lyckat projekt i Norra Djurgårdsstaden.

– Hammarby Sjöstad har varit en förebild för oss i arbetet med Norra Djurgårdsstaden, säger Christina. Vi har tittat noga på vad som lyckades bra och mindre bra. När det gäller energianvändningen ligger de sista etapperna i genomsnitt på 100-110 kWh/m2 och år, vilket man får säga är ganska bra för den tiden, medan en del ligger högre än så. Problemet i Hammarby Sjöstad var att de krav som ställdes på byggherrarna aldrig följdes upp. Denna lärdom har varit en viktig grund i vårt arbete med att stötta byggherrarna åt rätt håll och för att utvärdera om kraven vi ställer över huvud taget är realistiska.

Till hjälp har Stockholms stad flera olika fokusgrupper med experter och tjänstemän som bistår i kravställande och analys.

– Här tar vi upp frågor som varför vissa byggherrar har svårt eller lätt att uppfylla energikraven, hur kraven ska verifieras och i vilket skede samt vilka erfarenheter vi bör ta med oss till kommande etapper. Vi har utvecklat ett bra system kring dialogen med byggherrarna för att de ska kunna göra rätt från början och som leder arbetet framåt, berättar Christina.

Saknar LCA-perspektiv

Josefin lyfter fram två framgångsfaktorer i Norra Djurgårdsstaden baserat på insikter kring Hammarby Sjöstad. Det ena är de dynamiska målen framtagna i samverkan med byggherrarna, som Christina också beskriver.

– Det är en deltagande process som är väldigt glädjande att se. All forskning tyder på att den typen av nära dialog leder till mer acceptans av målen, vilket i sin tur är en förutsättning för att de ska nås, säger Josefin.

Den andra framgångsfaktorn menar hon är Stockholms stad system för kontinuerlig uppföljning, något som inte fanns under bygget av Hammarby Sjöstad och gjorde att man inte kunde dra lärdom efter varje etapp. Josefin tar även upp ett par utmaningar som hon anser inte adresseras inom projektet med Norra Djurgårdsstaden.

– Jag saknar ett LCA-perspektiv på bebyggelsen. Det glädjande att Norra Djurgårdsstaden låter byggherrarna göra en livscykelanalys, men för att göra verklig skillnad behöver miljöpåverkan kopplat till produktionen av staden synas i målformuleringar och uppföljningsmetoder. Den andra synpunkten jag har är hur kommunen tar sig an livsstilsfrågan. Jag förstår att det finns en försiktighet baserat på tidigare erfarenheter då man blev hårt åtgången i media men jag tror att samhället är moget för nya experiment kring hållbara livsstilar. De informationskvällar som anordnas är förstås bra, men räcker inte om vi ska nå klimat- och andra miljömål. Vill man fortsätta hålla fanan högt så bör de här två frågorna lyftas in, annars finns en risk att man blir ifrånsprungen av andra projekt.

Visionsbild Södra Värtan, Norra Djurgårdsstaden. Illustration: AIX Arkitekter och Suteki Studios

 

Relaterade artiklar

Lämna en kommentar


Regler för kommentarer på Hållbart Byggande

Vi ser gärna att du som läsare bidrar med synpunkter och tankar. Tänk dock på att hålla en god ton. Diskussioner och synpunkter välkomnas liksom kritik, däremot bör det handla om sakfrågan och inte om en person. Vi önskar en civiliserad ton i vårt kommentarsfält och alla påhopp, kränkningar, stötande språk eller uttryck tas bort.