Rahel Belatchew har ständigt sökt nya vägar och utmaningar, både som arkitekt och som människa. Med öppenhet och målmedvetenhet som ledord vill hon och kollegorna på Belatchew Arkitekter utveckla hållbara, globala koncept för samtidens städer.
Text Anneli Hidalgo Foto Jenny Öhman
En kall marsvind sveper fram över nordöstra Södermalms gator. Den klarblå himlen och de värmande solstrålarna ger en föraning om vår. Två våningar upp i Danviksstationen, uppförd på 1930-talet för Stockholms elektricitetsverk, ligger Belatchew Arkitekters kontor. Dörrklockan spelar några sekunder jazz innan byråns chefsarkitekt och grundare Rahel Belatchew öppnar dörren. Hon är klädd i en rostbrun kostym och svarta sneakers i lack. Under kavajen skymtar en vit t-shirt som pryds av ett rosa W, företagets logga.
Ljuset strömmar in genom de höga fönstren och ner på det ljusbruna trägolvet. En del av byråns drygt tjugo medarbetare sitter på rader i det öppna kontorslandskapet. I de här nästan hundra år gamla lokalerna ligger fullt fokus på att skapa miljöer för dagens och framtidens behov. Belatchew Arkitekters projekt innefattar alltifrån flerbostadshus, kontor till samhällsfastigheter. Den gemensamma nämnaren är samtida arkitektur som präglas av hållbarhet, kreativa lösningar och innovativ gestaltning.
Det har gått tretton år sedan firman startades, då i ett mindre kontor på Regeringsgatan med några få anställda. Ganska snart blev Rahel och kontoret uppmärksammat. 2007 utsågs hon till Årets Arkitekt och genom åren har Belatchew Arkitekter och den experimentella studion Belatchew Labs vunnit ett flertal utmärkelser.
Att bli uppmärksammad är roligt, berättar hon strax efter att vi har satt oss till rätta i ett av konferensrummen. För etableringen av byrån har det onekligen varit till hjälp att få synlighet, medger Rahel. Men desto mer ser hon vinsterna som ett tecken på att det byrån gör har bra kvalitet, särskilt i ett internationellt perspektiv. Hemligheten bakom framgången är inget mindre än konsekvent arbete och en stark vilja att göra skillnad, understryker hon.
– Jag brinner verkligen för det här. Jag vill skapa arkitektur som är betydelsefull och som är på den högsta nivån, där jag hela tiden får utmana mig själv. Vi nöjer oss inte för att vi har vunnit ett pris utan frågar oss vad vi kan göra ännu bättre. Vi lever i en föränderlig värld, då kan vi inte luta oss tillbaka och tänka att vi har hittat en lösning.
Växande verksamhet
Hösten 2018 blev Belatchew Arkitekter utsedda till ett Gasellföretag av Dagens Industri, som ett av Sveriges snabbast växande och lönsamma företag. Och verksamheten fortsätter växa så det knakar. Kontoret expanderar och fördubblar kontorsytan. Det grå- och lilamålade konferensrummet där vi sitter blir på sätt och vis den fysiska utgångspunkten för expansionen. Golvet ska öppnas upp och trappan, som går längs med ena väggen, förlängs till det nya våningsplanet nedanför där renoveringen är i full gång. Det blir bland annat ett större kök och matplats och utrymme för fler medarbetare, men kanske också att upplevelsen av rymd och öppenhet utökas. För Rahel är det viktigt att skapa känslan av högt i tak på arbetsplatsen.
– Jag vill att det ska upplevas som en prestigelös miljö. Mina medarbetare har alla en fantastisk kompetens och deras idéer vill jag ta tillvara. Jag försöker skapa utrymme för många och hoppas att öppenheten och möjligheten till kreativitet genomsyrar organisationen.
Från Addis Abbeba till Uppsala
Målmedvetenheten hos Rahel Belatchew kommer fram tydligt redan från start. Varifrån kommer denna drivkraft? Att hon skulle driva ett arkitektkontor var inte någon utstakad bana från första början, än mindre att hon skulle bli arkitekt.
– Jag är inte uppvuxen i en miljö där det talades om arkitektur, jag var snarare omgiven av klassiska yrken som jurister och läkare, berättar hon.
Rahel föddes i Addis Abeba 1969 och levde sina första år i Etiopien. När kejsare Haile Selassie störtades i en militärkupp i mitten av 70-talet tvingades hennes föräldrar lämna landet med Rahel och hennes fyra syskon. Familjen bodde först i Moskva. Hon hann erfara rysk vinter och lära sig språket innan det bar av till Sverige ett och ett halvt år senare. Rahel var åtta år gammal när familjen bosatte sig i stadsdelen Nyby i Uppsala.
Designvärlden blev inkörsporten
Hon läste en naturvetenskaplig linje på gymnasiet, både av ett intresse för naturvetenskapliga ämnen men också som ett sätt att hålla alla dörrar öppna. En sommar arbetade hon på Pharmacias labb i Uppsala. Där fick hon vara med och tillverka linser för patienter med gråstarr. Men den typen av skapande kände hon snabbt inte var för henne. Under tonåren blev hon intresserad av konsthantverk, inredning och design.
– Sedan insåg jag att arkitekturen kunde omsluta alla dessa delar och då kändes valet givet.
Utbildade sig i Paris
En stark längtan efter att se världen förde den då 18 år gamla Rahel till Paris där hon läste franska och fransk kultur på Sorbonne. Hon blev förtjust i den franska huvudstaden och bestämde sig för att stanna kvar för att studera till arkitekt. 1996, efter fem års studier på École Spéciale d’Architecture, tog hon sin magisterexamen och började sin karriär, på ett sätt i en väldigt passande miljö; i Frankrike står kultur enligt lång tradition högt i kurs och även arkitekturen ges stort utrymme, bland annat i dagstidningar som Le Monde och Libération. Många borgmästare använder också arkitekturen som ett manifest för att visa på vad de vill åstadkomma med sin kommun.
– De uttrycker sig ofta poetiskt, arkitekturen beskrivs som något vackert, något som berör, säger Rahel. Det hör vi sällan i Sverige. Här ligger fokus snarare på rationalitet och funktion. Kanske vi skulle må bra av att låna lite poesi av Frankrike. Jag skulle gärna se visioner som får en att börja drömma.
Trollbunden av Japan
Efter några år i Paris arbetade hon en tid i Luxemburg. Sedan bar det av till Japan. Rahel hade fått jobb hos den framstående arkitekten Kisho Kurokawa. Förutom en givande professionell erfarenhet var det en rätt intressant kulturell upplevelse. Byråns kontor låg högst upp i en kontorsvåning i Tokyo och från hissen var det en raksträcka fram till stämpelklockan.
– Det var ganska hårda straff, det kunde bli avdrag på lönen till exempel. Att inte komma i tid blev ganska kännbart. Jag minns att det alltid var några killar som spurtade till klockan på morgonen, säger hon och skrattar.
Japans kultur hade fångat hennes intresse redan under studietiden. Hon fascinerades av trädgårdarna och besökte så många hon kunde under flera resor runt om i landet.
– Jag var otroligt intresserad av vad som skedde i parkerna och hur de var uppbyggda kring teceremonierna som hölls där. Jag var nyfiken på hur man rörde sig och hur platserna runt tehuset var utformade för att skapa rätt stämning.
Egna villan lade grunden
Efter elva år utomlands flyttade hon sedan hem till Sverige igen i början av 2000-talet. Hennes första egna projekt här var en villa till familjen. Den var också ett tydligt exempel på hur hon betraktar utmaningar som möjligheter snarare än trösklar.
– Det var en tomt i Nacka som ingen ville ha. När vi kom dit såg jag hur brant det var, att tomten var vänd mot norr. Jag vände direkt. Men efter ett tag noterade jag att tomten inte var såld. Det måste gå att hitta en lösning, det här borde jag klara av, tänkte jag. Det var verkligen en utmaning men det blev till slut väldigt bra.
Villan gjorde henne omtalad och eftertraktad och blev också startskottet för Belatchew Arkitekter. Hon uppförde några enfamiljshus till innan siktet ställdes in på större uppdrag.
Buzz Building
Framtidens stad kräver nytänk
Längs de vita väggarna på kontoret syns byråns olika projekt, såväl färdigställda som planerade och på idéstadiet. Genom Belatchew Labs ägnas en stor del av verksamheten åt experimentellt arbete för att hitta nya lösningar inom stadsutveckling. Projekten är visionära med en strävan efter att inspirera, ifrågasätta och utmana.
– Innovation har en central plats i allt vi gör och hänger samman med vår vilja att ständigt se vad nästa steg är. Det som jag kanske tycker är mest intressant inom hållbarhet just nu är utvecklingen av de megastäder som växer lavinartat. Hur skapar vi förutsättningar för en framtida stad, med över tio miljoner invånare, som inte bara växer på bredden eller på höjden?
En viktig strategi är att ta tillvara på resurser och addera funktioner, menar hon.
– Byggnader måste alltid ha fler funktioner. Istället för att skolor och kontor står tomma på kvällar, helger och lov bör de utformas så att de kan ställas om till annan verksamhet. Det måste finnas en flexibilitet i hur vi kan nyttja dessa byggnader bättre.
Nyttja det befintliga
Buzz Building, kontorets mest uppmärksammade förslag, är ett exempel på hur staden kan omprogrammeras. Den enorma insektsfarmen, placerad mitt i Vanadisrondellen i Stockholm, är ett sätt att visa på hur urban insektsodling kan fungera i stadsmiljö. Men idén handlar även om omprövningen av existerande ytor.
– Vi kom på att trafiknätets rondeller är en typ av infrastruktur vi kan återanvända. Med Buzz Building har vi fortfarande en fullt fungerande rondell men dessutom ett medel för att introducera matproduktion i staden. Denna typen av strategier tror jag vi måste titta på för framtidens stad.
Befintliga resurser var även utgångspunkten i utvecklingen av bostadskonceptet Stockholm Loop. Genom att placera bostäder på tolv underutnyttjade lägen vid tunnelbanans ytterkanter, till exempel i Bergshamra, Rågsved och Skarpnäck, skulle 120 000 nya bostäder åstadkommas – utan att skapa nya städer.
– Vi försökte hitta en annan densitet och årsring utifrån det som redan är på plats. Riktar vi strålkastarljuset utåt, och inte bara på innerstaden, kan vi också skapa attraktivitet i ytterstaden, förklarar Rahel.
Hagsätra Hubb
Värdeskapande landmärken
Att utveckla storstadens ytterområden är ett återkommande tema som kan ses i kontorets landmärken i Stockholmsförorter, till exempel det nyligen prisbelönta Tensta Torn. En 18 våningar hög byggnad med studentbostäder. Den pixelmönstrade fasaden i grönt och blått är utformad för att annonsera Tensta och dess centrum på långt håll. Arkitekturen kan vara ett kraftfullt verktyg för att lyfta en plats i periferin, något som samtidigt kräver balans. Ju bättre det går för en stadsdel desto större tenderar risken bli för gentrifiering. En viktig del handlar om att se hur attraktionskraften kan se annorlunda ut jämfört med exempelvis ett högt eftertraktat innerstadsområde.
– I stadsdelar där priset på bostäder är lägre finns ofta fina kvaliteter som de boende uppskattar och vill behålla. Vi behöver identifiera dessa kvaliteter och dessutom göra det möjligt för människor att bo kvar, säger Rahel.
Ett landmärke kan vara ett sätt att höja attraktiviteten. En vacker, väl utförd byggnad kan fungera som en gest för att stärka en plats, påpekar hon.
– Det är att visa omsorg för de som bor här, det sänder en signal om att man som invånare är viktig.
En byggnad som Hagsätra Hubb kan göra det, menar hon. Det är kontorets vinnande förslag för ett landmärke i Hagsätra centrum. Ett av kraven var att byggnaden skulle bidra till och förstärka platsens identitet. Belatchew Arkitekter tog fram en siluett som utgörs av olika nivåer och takterrasser och där husets högdel är upplyft på pelare och ger ett intryck av att sväva i luften. Denna typ av projekt kan också vara ett sätt att skapa nya mötesplatser.
Tanken med Hagsätra Hubb är att det ska innehålla en mix av flera hyresbostäder, kafé, biograf och coworking.
– Det är bara 200 meter mellan Hagsätra och Rågsved, ändå möttes aldrig de boende. Inspirerade av ABC-stadens stadsplanering ville vi skapa en mix av arbetsplatser och bostäder som gör platsen levande och möjliggör möten, berättar hon.
Tensta Torn
Nyfikenheten är den röda tråden
I motiveringen till Året Arkitekt som Rahel vann för drygt tolv år sedan lyfte juryn bland annat fram ett särskiljande drag; likt en kameleont börjar hon varje projekt med ett kritvitt papper. Variationen i det hon skapar gör att hon inte heller identifierar sig med en särskild stil.
– Det rör sig nog mer om ett förhållningssätt. Min nyfikenhet och öppenhet har legat till grund för att vilja och våga prova nya saker. Jag vill överraska mig själv för varje nytt projekt och göra det bättre. Det är viktigt att vara innovativ, att ha skärpa i tanke och koncept och vara medveten om aktuella frågor. Som arkitekt bör man kunna anpassa sig till vår samtid, vara relevant och fundera på hur man kan bidra.
Idéerna fångar hon ofta i snabba skisser för hand. På kontoret står högar av hennes olika skissblock. Men att få ner ett uppslag på papper kan vara ganska plågsamt, tycker hon, särskilt när en deadline närmar sig. Då kan det vara desto mer givande att arbeta fram prototyper tillsammans med kollegorna. Rahel plockar fram en trämodell hon har jobbat med inför en utställning på tema trä; en paviljong där det böljande taket har utformats med inspiration från rader av klassiska västkustvillor. Innan dess har kurvor och dimensioner vänts och vridits på i en hel serie modeller. Samma sak gjordes i arbetet med Nackas nya landmärke Discus, ett 30 våningar högt hus med en säregen, oregelbunden silhuett.
– Här staplade vi 3D-printade former nästan som lego. Denna kreativa process där vi får prova oss fram är väldigt kul.
En symbolbyggnad
Den uppförda, slutgiltiga byggnaden blir inte alltid som den ursprungliga visionen, men ibland överträffar verkligheten bilden. Knäckepilen, ett bostadshus i Östra Sala Backe i Uppsala, är ett sådant projekt. Rahel tar fram mobilen och visar ett foto på byggnaden. Den glänsande zinkplåten, i skarpa trekantiga vinklar, ger en skimrande, glänsande effekt. Kanske finns det anledning för henne att känna extra stolthet över just detta projekt. Huset står på samma gata som hon brukade cykla till sommarjobbet på Pharmacia, då ännu osäker på vilken yrkesbana som väntade och ovetandes om vilka drömmar som skulle uppfyllas. Vad skulle hon säga till sitt tonåriga jag om hon kunde åka tillbaka i tiden?
– Man vet aldrig vad livet har i åtanke för en. Var öppen för möjligheterna. Blickar jag tillbaka har jag nog alltid varit det också. Jag har tackat ja till erbjudanden och vågat fånga tillfällen.
Om du blickar framåt – hur ser planerna ut för Belatchew Arkitekter?
– Vi ska fortsätta leverera arkitektur av högsta klass och göra det globalt. Jag ser det som att världen är min arena. Stockholm är min bas men för mig handlar det hela tiden om att arbeta på ett världsomfattande plan. Urbaniseringen är lika stark över allt och arkitektur är ett universellt verktyg för att tillgodose samma behov, vare sig det är Sverige eller Japan.
Fakta
Rahel Belatchew
Född: 13 januari 1969
Bor: i bostadsrätt på Södermalm
Utbildning: Magisterexamen i arkitektur från Ecole Spéciale d’Architecture
Karriär: Har arbetat som arkitekt i Paris och Luxemburg, även i Tokyo hos Kisho Kurokawa. Startade arkitektbyrån RB Arkitektur 2004 och två år senare, 2006, grundades Belatchew Arkitekter. Sedan 2007 vd för Sveafastigheter Utveckling. Har också deltagit i jurys för bland annat World Architecture Festival, Les Totems Wood Award, Sveriges Arkitekters Bostadspris och Årets Rum samt gett en rad föreläsningar på lärosäten och konferenser.
Fritidsintressen: Tid för återhämtning är viktigt, då brukar jag läsa, lyssna på musik eller gå på spa. Jag försöker träna regelbundet i form av t ex löpning och boxning och hitta tid till kultur. Jag går gärna på utställningar, teater, dans och bio. Men framför allt umgås jag gärna och mycket med min 14-åriga dotter.
Reser helst till: Städer jag aldrig har besök förr
Äter gärna: Det mesta som innehåller lime och chili
Förebild: Min mor. Hon är stark, orädd och empatisk.
Motto: Sätt höga mål och ha roligt på vägen!
