I juli 2014 togs det första spadtaget i renoveringen av Nationalmuseibyggnaden i Stockholm. Fyra år och 1,3 miljoner arbetstimmar senare är det anrika museet nu färdigrenoverat.
Statens fastighetsverk har genomfört uppdraget inom den ekonomiska ram på cirka 1,2 miljarder kronor som regering och riksdag beslutat att renovering och ombyggnad fick kosta. Det är ett av de största och mest komplexa projekt som Statens fastighetsverk genomfört i modern tid.
En utgångspunkt för Statens fastighetsverk under renoveringen har varit att tillgodose verksamhetens behov vad gäller klimat, säkerhet, tillgänglighet, brandsäkerhet och logistik. Krav som är helt nödvändiga för att bedriva museiverksamhet idag och för att vara kvar i den byggnad som Friedrich August Stüler ritade och som på 1860-talet uppfördes för att vara Sveriges främsta konstmuseum.
– Balansen mellan att värna ett 150 år gammalt kulturarv och att utveckla byggnaden för att klara nya krav har varit vår främsta utmaning, säger Ingrid Eiken Holmgren, generaldirektör vid Statens fastighetsverk.
Utmaning att spränga under ljusgårdar
En initial och central utmaning låg i att lösa var tekniken i form av ventilations- och klimatanläggningar skulle placeras, att lyckas addera tusentals löpmeter tekniska installationer i byggnaden samtidigt som de publika ytorna skulle öka. Arkitekterna Wingårdh och Wikerståls lösning blev att placera teknikrummen i var sitt nytt rum, nedsprängda i berget under museets båda ljusgårdar.
– Att spränga under ljusgårdarna visade sig vara en rejäl utmaning för oss. I vissa delar gick det inte alls på grund av sprickbildningar och för höga vibrationer. Lösningen blev att såga sig fram i bergmassorna vilket ledde till förseningar på ungefär ett halvår och därmed ökade kostnader, säger Cecilia Brännvall, projektchef vid Statens fastighetsverk.
Södra ljusgården på Nationalmuseum har fått ett akustikdämpande glastak samt nya hissar. Foto: Melker Dahlstrand
För att få plats med teknikrummen har Statens fastighetsverk, utöver att ta bort ca 5 300 kubikmeter sten, höjt golvet i ljusgårdarna. Samtidigt har golvet i Kyrksalen, den stora mittsalen som förbinder ljusgårdarna, fått sänkt golv. Resultatet har blivit ett sammanhängande entréplan och att en ny rörlighet mellan rummen skapats. Över ljusgårdarna har kupolformade glastak placerats. Varje glastak är uppbyggt av 140 tetraeder vars mönster, beroende på hur ljuset faller, speglar sig på ljusgårdarnas stenväggar.
– Utöver att vara vackra och släppa in ljus har glastaken även en viktig akustisk funktion. De 140 glastetraederna är specialutvecklade för att slå sönder och rikta om ljudvågorna i riktning mot väggarnas akustikputs. Tillsammans ger det ett mjukare ljud utan efterklang, säger Cecilia Brännvall.
Hundratals renoverade fönster
331 stycken tidigare igensatta fönster har också öppnats upp och renoverats. Detta ger en genomsiktlighet, en ny kontakt med staden och vattnet samtidigt som orienteringen i byggnaden underlättats. Vid sidan av alla synliga förändringar finns den för museiverksamheten och byggnaden så centrala tekniken. Bakom fönster, väggar och golv döljer sig ventilationsrör, sprinkleranordningar och klimatlösningar som sköter temperatur, luftfuktighet och brandsäkerhet.
– Teknikmässigt går det inte att jämföra med hur det såg ut tidigare. Hela Nationalmuseum är nu uppdelat i olika klimatzoner vilket möjliggör att ha en utställning som håller ett visst klimat i en sal och en annan utställning, som kräver ett helt annat klimat i nästa, säger Svante Nilsson, teknisk förvaltare vid Statens fastighetsverk.
Lördag den 13 oktober öppnar Nationalmuseum igen med en officiell invigning och den första publika insläppet till Nationalmuseum sker samma dag.
Foto: Melker Dahlstrand
