Vi bygger för framtidens medborgare, men hur mycket bygger vi för barnen? Sedan två år är FN:s barnkonvention svensk lag och det innebär att samhällsbyggnadsbranschens motiv för att sätta barnens behov i fokus har blivit ännu fler. Fortfarande är det dock allt för ofta ekonomiska intressen som styr byggandet, tycker de som engagerar sig i samhällsbyggande för barn.
Argumenten för att bygga med barnen i fokus är många: Barn som har utrymme att röra sig mycket rör sig mer, sover bättre, har mindre koncentrationssvårigheter och fungerar bättre i skolan. Är vi för snåla med skolgårdar och förskolegårdar blir det för många barn på liten yta vilket försämrar möjligheterna för dem att röra sig, ger dem sämre ljudmiljö och gör att det blir svårare för barnen att relatera till varandra.
Barnen tillbringar en stor del av sin dag i skolan och på förskolan och det är omöjligt för föräldrar att kompensera för utebliven rörelse på kvällstid. Att alla barn har tillgång till bra utemiljöer oavsett sina föräldrars inkomster eller boendesituation är också viktigt ur jämlikhetsperspektiv.
Men ofta kommer barnets perspektiv in på tok för sent i planeringen. När det kombineras med att husen byggs tätt, så tätt att man inte får plats med förskolor och skolor, blir problemet att barnens utrymme ska klämmas in först i efterhand.
– Utrymmeskrävande saker – som skolor, förskolor, parker, bostadsgårdar och solljus – är ofta det första som krymps bort när kalkylerna inte går ihop, säger Emelie Brunge, arkitekt på Nyréns.
– Det är många aspekter som ska med i stadsbyggnad och allt är en stor kompromiss mellan olika faktorer – om det här med barnens plats och förskolor och skolor kommer in sent i kombination med att vara ytkrävande – då funkar det inte.
Ett exempel är när förskolor ska läggas i bottenvåningarna på bostadshus i stället för i fristående byggnader. Då blir det ofta väldigt svårt att skapa stora tillhörande förskolegårdar. De fristående skolor och förskolor som byggs tenderar dessutom att byggas för att rymma allt fler barn och det kan också göra det svårt att planera en gård som tillfredsställer alla barns rörelsebehov.
– Då måste man verkligen tänka till, säger Emelie Brunge.
Fokus Skärholmen
På senare år har Emelie Brunge jobbat i ett projekt där hon tycker arbetsgången varit helt rätt. Det handlar om Skärholmsdalen i Fokus Skärholmen i Stockholm – Stockholms stads flaggskeppsprojekt inom social hållbarhet. Där har staden använt sig av integrerad barnkonsekvensanalys. En sådan analys sker i tre steg. Först görs en analys av nuläget. Där ingår medborgardialoger med barn och skolor och personal.
– De får svara på frågor som. ”Vilka platser använder ni?” och ”Vad behöver ni? På så sett får vi med oss de som bor där och hur de använder platsen, säger Emelie Brunge.
Steg 2 är att kunskapen om barns behov, förskolor, skolor men också lekmiljöer, bostadsgårdar med mera arbetas in i strukturplanen eller bebyggelseförslaget. I gruppen som tar fram förslaget ska det finnas kompetens för detta.
– I fallet med Skärholmsdalen var det vi själva på Nyréns då vi kan dessa frågor. I andra fall tar man in en utomstående expertkonsult, säger Emelie Brunge.
I steg 3 granskas strukturplanen/detaljplanen av en tredje part.
– Tanken är att barnperspektivet ska finnas med hela tiden i byggprocessen. Så borde det se ut i många projekt för det har varit jättejättebra, säger Emelie Brunge.
Skärholmsdalen är ett mycket bra exempel på hur kommuner kan jobba för att stärka barnperspektivet. Det tycker Tor Edsjö, arkitekt och medlem i Föreningen BUMS – Barns utemiljöer i Stockholm.
– Just därför att projektet har haft utgångspunkten att det ska bli en bra barnmiljö och har startat i den ändan har de lyckats lägga förskolor och skolor på ett sådant sätt att de har gårdar med garanterad storlek men också friområden just utanför skolan, säger han.
Andra länder går om
BUMS består av en grupp personer som alla har bakgrund som arkitekter, landskapsarkitekter, stadshistoriker, konstnärer, journalister och läkare. De engagerar sig i frågan om barns utemiljöer utifrån erfarenhet de bland annat fått av sina barn och barnbarns förskolor och skolor.
Tor Edsjö tycker att det är synd att Sverige gått från att vara ett föregångarland inom byggande med barnperspektiv till ett land där denna fråga nedprioriterats allt mer. Från 60-talet och framåt startade man planeringen med att hitta de bästa platserna för förskolor och skolor, men så är det inte nu.
– Vi har en bra utgångspunkt i Sverige, barn har det bra, men medan andra länder nu vaknar upp och blir bättre går vi snarare i fel riktning, säger Tor Edsjö.
Han tar som exempel ett stadsplanearbete i Örnsberg i Stockholm som startat i att ha ett orealistiskt högt antal bostäder som mål för planeringen. Först senare kommer det visa sig att de förskolor och skolor och den bevarade naturmark som stadsbyggnadsnämnden sa sig vilja ha inte ryms.
– Då har man vänt på processen och då är det för sent!
Det övergripande problemet tycker han är storstadsområdenas volymmål.
– Det sätts ofta höga mål, som man sannolikt inte kommer nå, men ett sätt att försöka uppnå de här målen är att bygga tätt. Statens bidrag till ”infrastruktur mot bostäder” kräver också att bostäder byggs mycket nära spårbundna kommunikationer. De områdena blir för högt belastade. Det finns mark att bygga på som vore lämpligare ur barnperspektiv, säger Tor Edsjö.
Men självklart finns det också många bra exempel.
– Till exempel kvarteret Mejeriet i Årsta. Där har man trots att det är ett högexploaterat kvarter lyckats bygga en förskolegård som vetter mot skogsområde som ger bra barnmiljö. Det handlar ju om ett tankesätt där man börjar med att tänka på barnen och ökar möjligheten att göra rätt, säger han.
Ökad medvetenhet
1 januari 2020 blev FN:s barnkonvention lag i Sverige vilket öppnar för tydligare krav på svenska kommuner och myndigheter att integrera barnkonventionen i sitt beslutsfattande. Pernilla Baralt, generalsekreterare för UNICEF tycker att det skett flera förändringar sedan barnkonventionen blev lag.
– Vi ser inte minst ett ökat intresse och en ökad medvetenhet kring barnrättsfrågor inom branschen. Att fler inser att det är smart och hållbart att involvera alla medborgare som berörs. Genom att konsultera barn och unga och genom att systematiskt göra barnkonsekvensanalyser får man tillgång till ett bättre beslutsunderlag och ökar chanserna att möta de behov som faktiskt finns, säger hon.
UNICEF menar att det behövs fler strukturerade former för dialog med barn och unga, så att de på ett meningsfullt sätt är med och formar livsmiljöer i staden.
Socialt företag
Ett företag som jobbat väldigt konkret med barnperspektivet och att låta barn vara med och tycka till är inredningsstudion ”Ett hem att trivas i”. Företaget drivs av arkitekten Nicole Borquez och entreprenören Emir Mujezinovic och är uppbyggt som ett socialt företag vars arbetsstyrka till stor del består av personer som står långt från arbetsmarknaden. Ett av de första jobben de gjorde var att inreda en mötesplats i Rosengård i samarbete med Malmö stad.
– Vi använde återbrukade material och gjorde invånarna delaktiga i processen. Vi engagerade bland annat 6-åringar på Rosengårdsskolan för att skapa en stol för Sveriges kung som besökte mötesplatsen, säger Nicole Bórquez.
Företaget kan också kopplas in av fastighetsägare och boendestödjare när familjer med unika behov behöver hjälp att renovera rum.
– Ett exempel var till exempel när en man misshandlat en kvinna och rummet där misshandeln skett måste målas om. Då kom vi dit och gjorde jobbet och passade också på att inreda lägenheten i samarbete med mamman och barnen, säger Emir Mujenzinovic.
Barn har vilda idéer som inte alltid kan genomföras. Men betydelsen av att de får vara med och tycka till tidigt är stor, tycker Nicole Bórquez. Just nu ligger verksamheten hos ”Ett hem att trivas i” lite på is på grund av Covid-19 men Emir och Nicole hoppas på att kunna komma igång snart igen.
– Barn är det viktigaste vi har och det är de som har störst behov av att känna att de kan skapa och forma sin framtid. Det får inte vara för stort glapp mellan äldre och yngre och de äldre får inte ta makten för mycket, säger Nicole Bórquez.
Större genomslag
Efter att barnkonventionen blev lag har regeringen vidtagit ett flertal åtgärder som alla syftar till ett större genomslag för barns rättigheter. Boverket har bland annat fått i uppdrag att ta fram en vägledning om hur FN:s barnkonvention kan tillämpas vid fysisk planering enligt plan- och bygglagen.
Boverket har också kommit med ett förslag som handlar om att ändra lagstiftningen inom ramen för plan- och bygglagen så att kommuner ska kunna ställa bindande krav på kvalitet, placering och storlek på friytor för lek och utevistelse på skolgårdar och utegårdar vid fritidshem, skolor, förskolor och liknande verksamheter. Det förslaget är just nu ute på remiss.
Emir Mujezinovic tycker att det känns som att frågan om barnperspektivet blivit lite mer uppmärksammad.
– Medvetenheten har ökat och barnkonventionen har blivit ytterligare en faktor som ska vägas in i projekt, säger han.
Tor Edsjö säger att BUMS ännu inte sett något exempel på att FN:s barnkonvention påverkat utformningen av barnens miljö i storstadsområdena.
– Men Mark- och Miljööverdomstolen har beviljat prövningstillstånd för ett överklagande av den extremt högexploaterade planen för Marievik i Stockholm. Överklagandet hänvisade bland annat till FN:s barnkonvention. Vi hoppas att Mark- och Miljöverdomstolen tar upp en prövning av planen mot denna lag. Om de gör det skulle det kunna innebära en stor framgång för barnens miljö i staden, säger han.
Det är politikerna i riksdagen och kommunerna som kan ändra inriktningen, tycker han.
– Byggaktörer, pensionsfonder och andra markägare avstår troligen inte frivilligt från att bygga alltför tätt om detta ger den största lönsamheten.
Emelie Brunge på Nyréns hoppas att lagen leder till att barnperspektivet får mer tyngd, men hon har ännu inte sett det hända.
– Men det har ändå blivit större medvetenhet om barnfrågan de senaste åren, sannolikt för att det varit en debatt om ämnet på grund av dåliga exempel där det byggts för tätt. Det har gjort en del skillnad, säger hon.
Nicole Bórquez på Ett hem att trivas i tycker att det behövs mer demokratisk och stärkande arkitektur för att göra världen till en bättre plats.
– Inte bara för oss som lever nu utan även för kommande generationer, säger hon.
