Hur mycket kväve som årligen kommer till Sverige – genom luftföroreningar, transporter som lastbilar och båtar eller andra källor – och vad som händer med detta kväve är centrala frågor. Forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet har genomfört en omfattande kartläggning, som är den första av sitt slag, för att visa hur kväve förflyttas mellan olika områden, inklusive jordbruk, energi, industri och avfall.
Kväve är ett livsviktigt ämne för alla organismer på vår planet, men ett överskott kan leda till allvarliga problem som övergödning och negativa effekter på ekosystem. Dessutom kan höga nivåer av kväveföroreningar i luften påverka människors hälsa och bidra till klimatförändringar.
Bra och dåligt kväve
Forskarna har nu gjort beräkningar för att skilja mellan ”bra kväve”, som gynnar produktionen av till exempel livsmedel, och ”dåligt kväve”, som hamnar i sjöar, vattendrag och havet och leder till övergödning, eller som föroreningar och växthusgaser i atmosfären. Den aktuella studien utgör en syntesrapport där resultaten från åtta olika sektorspecifika studier har sammanställts.
– Vi har räknat på allt och lite till. Vi började med jordbruket och har sedan fortsatt med andra områden. Jämfört med allt kväve som årligen kommer in i landet hamnar knappt en tredjedel i produkter det var avsett för. Resten blir till luft- och vattenföroreningar, eller i bästa fall ”bara” förlorat som icke-reaktiv kvävgas tillbaka till atmosfären. Just den här helheten tror jag inte man har lyckats sammanställa förut i Sverige, säger Filip Moldan, forskare och rapportförfattare på IVL.
En stor del av föroreningarna av luft och vatten i Sverige kommer från andra länder. Detta ökar vikten av att samarbeta internationellt där nationella “kvävebudgetar” blir en viktig grund för beslutsfattande. I Sverige innebär hanteringen av kväveföroreningar dessutom en betydande politisk utmaning för att nå miljömålen Ingen övergödning, Bara naturlig försurning, Frisk luft och Ett rikt växt- och djurliv.
Måste ta tillvara på mer
– Det omsätts stora mängder av reaktivt kväve för att få matproduktionen, transporter, energiförsörjningen och andra viktiga delar av vårt samhälle att fungera. Att minska kväveförluster till miljön till noll kommer inte att gå, men dagens situation där vi tar vara på bara en tredjedel av det reaktiva kvävet är inte tillfredställande. Andelen av reaktivt kväve som ingår i cirkulär nyttjande, där till exempel samma molekyl som blev en del av vår mat så småningom återvänder till åkern, måste långsiktigt öka. Att kartlägga var de stora kväveflödena, och de stora kväveförlusterna, finns hjälper i den processen, säger Filip Moldan.
Studien har finansierats av Naturvårdsverket genom projektet “Sveriges nationella kvävebudget – syntesrapport”.
