Planera en stad utifrån flickors perspektiv och behov och den fungerar för alla. Den tesen har varit central i ett feministiskt stadsutvecklingsprojekt med syfte att skapa ett mer tillgängligt och tryggare Fittja torg och centrum.
Hösten 2018 startade projektet Urban Girls Movement som ett sätt att öka tryggheten i området och göra stadsdelen mer tillgänglig men också förändra bilden av Fittja. Tillsammans med bland annat Botkyrka kommun, centrumägaren Kungsvåningen, White arkitekter och tankesmedjan Global Utmaning fick en grupp unga tjejer från Botkyrka ringa in vad de ville förbättra i och kring centrum och ta fram hållbara lösningar. Genom analyser av miljön och workshops med arkitekter, forskare och kommunala tjänstemän utkristalliserades den stora utmaningen; ett centrum som lämnats åt sitt öde och tagits över av öppen droghandel och unga killar i periferin. Den upplevda otryggheten och säkerhetsproblematiken har gjort att Fittja centrum blivit en plats att bara ta sig igenom för många snarare än en plats att vistas på.
Tankesmedjans Global Utmanings tes är att om en stad planeras och byggs utifrån tjejers behov kommer den att fungera för alla. Genom pilotprojektet ville man testa principer baserade på global kunskap där städer planeras med och för tjejer.
– Många av dagens stadsmiljöer har planerats utifrån behoven hos medelålders, välbeställda män. Det vi vill göra är att fylla på med ett perspektiv som är obefintligt i stadsplaneringen, nämligen unga flickors. När det görs skapas en stadsmiljö som gynnar alla i form av trygg och välfungerande kollektivtrafik, säkra parker och gångvägar och fler platser för barn och unga att vara på, menar Elin Andersdotter Fabre, projektledare på Global Utmaning.
Ett problem med vanligt förekommande trygghetsåtgärder är att de ofta involverar satsningar på aktiviteter, påpekar Elin Andersdotter Fabre. Dessa styrs dock inte nödvändigtvis av vad unga tjejer vill ägna sig åt. Generellt sett främjas också främst pojkars aktiviteter i det offentliga rummet.
– Det som tjejer gör är inte lika högt värderat. Men de ägnar sig åt en rad aktiviteter, de är bara inte alltid lika påtagliga. Faktum är dock att det som tjejer ofta ägnar sig åt i form av till exempel läxläsning, pyssel, musik och konst bygger upp en sprudlande kulturell miljö och ett socialt kapital som kanske just är det som faktiskt gör att tjejerna klarar sig bättre senare i livet.
Alternativt torg i 3D
Med hjälp av datorspelet Minecraft kunde tjejerna designa ett alternativt Fittja. Resultatet blev en parallell men realistisk verklighet som ökar den sociala såväl som den ekologiska hållbarheten. Arbetet landade i revideringsförslag av tre platser; torget, centrum och baksidan av centrum och ett flertal konkreta förslag som skapar ett ljusare och öppnare centrum med mer plats för umgänge.
Bland förslagen som tjejerna tog fram finns enhetlig belysning och en ”pink street”, en rosafärgad gata genom centrum som förenklar orienterbarhet och sätter fokus på centrala samhällsfunktioner som bibliotek och apotek. Ett annat förslag går ut på att förvandla den ogästvänliga platsen vid tunnelbanestationen.
– Det första man möts av när man kliver ut från tunnelbanan är en vägg av bussar och avgaser. Folk springer över vägen till olika bussar vilket också gör det till något av en riskzon. Bullret från trafiken gör det svårt att ens kunna prata med varandra, säger Elin Andersdotter Fabre.
Genom att flytta på busshållplatsen längre bort skapas en lugnare mötesplats. Tjejerna laborerade även med nya öppningar och ingångar till tunnelbanan och tydligare och interaktiv skyltning.
– En tjej hade också hört om en ny typ av biljettmaskiner i Ryssland där det går att panta burkar för att få en biljett. En sådan idé som innebär såväl samhällsnytta som en möjlighet att tjäna ihop till en biljett visar på vilken innovationskraft och kunskapskälla de här tjejerna är, framhåller Elin Andersdotter Fabre.
Med hjälp av Minecraft kunde tjejerna designa ett alternativt Fittja. Bild: Global Utmaning
Andra perspektiv
Förutom ett tryggare och mer trivsamt centrum möjliggör tjejernas visioner också ett klimatvänligare Fittja i form av till exempel ett multifunktionellt växthus i tre våningar med ett prisvärt café och en radiostation. De ritade även in ekosystem och gröna tak med ängsmarker för ökad biologisk mångfald samt träd vid varje busshållplats för att binda koldioxid.
– Vad vi kunde se i detta projekt tenderar tjejerna i väldigt stor utsträckning att tänka ganska lite på sig själva men jättemycket på vad som gynnar andra människor. De tänker på att en rullstolsburen person ska kunna ta sig fram, eller att morfar ska ha någonstans att spela schack och att mormor ska kunna leka med lillebror. Det är också en typ av närvaro som skapar trygghet. De är själva så vana vid att inte kunna ta sig fram i det offentliga rummet att de förstår att det är likadant för andra, berättar Elin Andersdotter Fabre.
Lyssna först
En del av förslagen som tjejgruppen tog fram är på gång att förverkligas. Den privata centrumägaren Kungsvåningen ser till exempel över belysningen tillsammans med ljussättare och tjejgruppen för att få till ett mer enhetligt ljus. I arbetet med att utveckla idéerna är delaktighet absolut nödvändigt, framhåller Elin Andersdotter Fabre.
– När arkitekten väl kommer in i processen och ska sätta sin prägel på projektet har de inte alltid varit med från början och går inte heller tillbaka för att prata med källan. Många gånger talar vi om flickors otrygghet utan att de ens blir tillfrågade, och att det kan vara en faktor som de inte heller prioriterar högst. Den springande punkten är ofta avsaknaden av platser att vara på och där många olika typer av personer kan uppehålla sig. Det är trygghet för dem, snarare än kanske kameror och poliser i första hand.
Bilden av en plats
Hur trygga vi känner oss kan också vara kopplat till platsens rykte, menar bland annat etnologen Elisabeth Högdahl, Lunds universitet. Att ständigt peka ut problemområden kan leda till stigmatisering och en plats dåliga rykte kan bli ett större problem än vad invånarna själva upplever. Elin Andersdotter Fabre håller med om att ett utifrånperspektiv kan göra det lättare att bekräfta otrygghet och framhåller vikten av dialog.
– Våra föreställningar av en plats kommer ofta in som i själva verket kanske gör en utomstående mer otrygg än tjejerna som bor och vistas där. Det är därför det är så otroligt viktigt att våga lyssna på vad de har att säga för att förstå hur vardagsbehoven bäst kan främjas genom design och arkitektur. Gör man det i god tid finns det också en bättre chans att kunna påverka. Och skapa långsiktigt hållbara stadsmiljöer.
