På Råö bygger Chalmers ett nytt besökscentrum för rymdteknik och astronomi. Den nya byggnaden uppförs med återbrukade material så långt det bara är möjligt.
Sydväst om Kungsbacka i norra Halland, på Råö, ligger Onsala Rymdobservatorium. Det öppnade 1949 och var under många år världsledande. Sedan 1990-talet är det Sveriges nationella anläggning för radioastronomi och drivs av Chalmers tekniska högskola. Här finns flera radioteleskop för astronomi och geodesi, bland annat det kända tvillingteleskopet och teleskopen för studier av stjärnor.
Mitt bland teleskopen bygger Chalmersfastigheter, på uppdrag av Chalmers tekniska högskola, ett nytt besökscentrum. Det nya besökscentrat ska ersätta en äldre byggnad, vars tekniska livslängd var uppnådd. Verksamheten behövde också nya lokaler som bättre motsvarar dagens krav. Besökscentret uppförs på samma plats som den tidigare byggnaden och kommer att rymma såväl utställningshall som konferensrum, mötesrum, laboratorium, teknikrum samt pentry och WC.
Byggnadens arkitektur har utformats för att optimera ett cirkulärt, hållbart byggande. I upphandlingen, som begärdes både i kronor och i koldioxidekvivalenter, ställdes krav på återbrukat byggmaterial till 85 %. Ambitionen är att visa Sveriges byggbransch att det går att återbruka i större skala, berättar Pär Johansson, projektledare på Chalmersfastigheter som är beställare och byggherre.
– Det finns inte så många genomförda projekt som visar hur man på ett framgångsrikt sätt har byggt med återbruk utan att det har kostat mycket pengar. Med det här bygget vill vi utvärdera rimliga och rationella metoder för återbruk, säger han.
Behålla det som går
Målsättningen har varit att trä, betong, fönster, dörrar och så vidare från befintlig byggnad ska användas. De material som inte kan erhållas återbrukade ska i första hand vara spill eller felbeställningar som i annat fall slängs som avfall eller materialåtervinning. Material som har specifika funktionskrav, till exempel tätskikt, som inte kan garanteras vid användning av återbrukat material kommer däremot köpas nytt.
Chalmersfastigheter har haft en tydligt uttalad strategi om att det bästa återbruket var att inte riva och att låta det som fanns på plats få stå kvar om det var möjligt. Hälften av den tidigare byggnaden kunde bevaras, medan resterande halva fick demonteras. Sedan undersöktes vad som kunde återbrukas från det gamla huset.
Med tanke på den ursprungliga byggnadens ålder var det väntat att långt ifrån allt material skulle kunna tas tillvara. Huset byggdes på 1960-talet och under demonteringsprocessen hittade man till exempel material kontaminerade med asbest, isolering med spår av skadedjur och andra byggkomponenter som helt inte höll för fortsatt användning. Men Pär Johansson ger också exempel på en och annan positiv överraskning. En del av virket från fasaden bedömdes vid första anblick som obrukbart men efter närmare inventering insåg de att materialet kunde användas som formvirke.
En snårig process
För att hitta återbrukat material har Chalmersfastigheter använt sig av projektpartners och hela sitt kontaktnät. Arkitekter på White, som har varit med och arbetat med projektet, har tagit fram en sammanhållen vision som guide som används vid eftersökningar av återbrukat material. NCC som har arbetat med projektering och själva byggfasen samt produktionen. Tillsammans med Chalmersfastigheter har man utarbetat metoder för kvalitetssäkring och provtagning för att säkerställa att allt material testas noga och är felfritt inför användning.
Som partner i projektet Återbruk Väst, där alltifrån fastighetsägare och arkitekter till forskare ingår, har Chalmersfastigheter kunnat nyttja kanaler för att hitta återbrukat material. De har också anlitat en återbrukskonsult med ett stort kontaktnät inom området som därigenom har haft en insikt i vad som rivs och vilka material som finns tillgängliga.
Att hitta byggmaterial har inte alltid varit en enkel process, berättar Pär Johansson.
– Det är fortfarande en rätt omogen marknad för återbruk. Det finns i nuläget inte ett sådant återbruk där det bara är att föreskriva och lita på att vi hittar det vi önskar. Vi har fått ta reda på vad vi själva har initialt. Det handlar också om att vara tids- och kostnadseffektiv och tänka igenom hur mycket tid vi har möjlighet att lägga på varje spår.
Det bestämdes att byggnaden skulle ha en stålstomme. Det bedömdes som något relativt enkelt att få tag på men det visade sig vara lättare sagt än gjort.
– När vi väl hittade ett rivningsprojekt med just en stålstomme fanns inte ett intresse att hjälpa till från de som ägde fastigheten. De skulle få bra betalt för materialet på skrotmarknaden, berättar Pär Johansson.
När de till slut kom över en lämplig stomme ansåg hantverkarna som anlitats att de inte kunde arbeta med den.
– Här tog vi verkligen med oss lärdomen att inkludera alla aktörer, i detta fall en smed, i ett mycket tidigare skede, för att processen ska gå så smidigt som möjligt.
Nya perspektiv
Osäkerheten som ett återbruksprojekt för med sig utmanar helt klart invanda arbetssätt och synsätt, konstaterar Pär Johansson.
– Utgångspunkten i ett projekt som detta blir ju att basera processen på vilken funktion vi behöver och därefter ta det material vi till slut hittar. Men vår bransch är utformad för att eliminera så mycket osäkerheter som möjligt. Vi har fått utmana det tankesättet hos entreprenörer och projektörer och ställa om. Det krävs ett öppet sinne för att klara av osäkerheten. När det gäller återbruk tror jag överlag att man inte ska vara rädd för att misslyckas. Och just i det här projektet är det ju utvärderingen i sig som är av stort värde för oss.
Just nu pågår slutfasen av grundläggningen och inom kort påbörjas byggnationen av själva stommen. Förhoppningen är att det nya besökscentret står färdigt i slutet av februari 2022.
– Vi har verkligen haft ett fantastiskt och engagerat nätverk av aktörer i hela processen. Man märker att ett projekt som detta väcker engagemang, det är många som vill vara med och bidra, inte minst våra egna medarbetare på Chalmersfastigheter.
