KRÖNIKA Låt oss hoppas att det goda klimatskalet – välisolerat, lufttätt och fuktsäkert – har kommit för att stanna. Det representerar hållbart byggande i alla avseenden, inte minst när det gäller god resurshushållning, både när huset byggs och under en trygg och säker drift utan kostsamma insatser för service, underhåll och utbyte av uttjänta installationer. Det skriver Johnny Kronvall, professor emeritus i byggteknik från Malmö universitet.
Hus byggs därför att det finns ett behov av bostäder, kontorsyta, butiksyta eller liknande. Och det är många krav som ställs på den nya byggnaden. Det handlar om att uppfylla de krav som samhället ställer på anpassning till planbestämmelser och byggnadens lämplighet ur ett samhällsperspektiv och tekniska utförande, men också sådant som byggherren råder över: arkitektonisk gestaltning, tekniska lösningar och, inte minst, projektets ekonomi. Energihushållning är en viktig aspekt, inte minst genom att de energitekniska val man gör och den strategi man har för energifrågorna så tydligt påverkar projektets ekonomi under byggnadens hela livscykel.
Det råder i dag en enighet i bygg- och fastighetsbranschen om att man, så långt det bara är möjligt, ska prioritera passiva energilösningar: sådana som minimerar husens energiförluster, framför aktiva lösningar i form av komplicerade tekniska installationer av olika slag. Denna filosofi kommer på ett nästan överpedagogiskt sätt till sin rätt när det gäller passivhus. I dessa driver man ju ner värmeförlusterna genom byggnadens klimatskal till sådana nivåer att husen under största delen av året inte behöver någon aktiv uppvärmning alls; det räcker med den värme som de boende själva alstrar, gratisvärmen från solinstrålning genom fönster och den värme som alstras av elektriska apparater av olika slag.
Egenskaperna hos klimatskalet spelar en avgörande roll för husets energiförluster. Med klimatskal menar man alla de byggnadsdelar som skiljer en byggnads inre och uppvärmda delar från uteklimatet: grund, ytterväggar, fönster, dörrar och takkonstruktion. Klimatskalet ska genom sin konstruktiva uppbyggnad och arkitektoniska utformning svara upp mot ett antal egenskapskrav för att fungera optimalt. Klimatskalets förmåga att begränsa värmeförlusterna är en väsentlig konstruktionsegenskap, men det finns även andra viktiga egenskaper, inte minst skyddet mot skadlig inverkan av fukt och oönskad luftläckning genom klimatskalet. Till detta kommer att man måste beakta beständighetsfrågor och ekonomi: både initial- och driftkostnader, samt estetik. Att utforma det goda klimatskalet blir alltså en fråga om optimering. Det goda klimatskalet utmärks generellt av att det är välisolerat, lufttätt och fuktsäkert.
Värmeisoleringens effektivitet styrs framförallt av specifika materialegenskaper och tjockleken hos isoleringen. Värmeisoleringsförmågan skiljer sig åt bland de mest vanligen använda isolermaterialen: glasull, stenull och cellplast. Bäst värmeisolerande förmåga i förhållande till råvaruåtgången och tyngden hos isolermaterialet uppnås med glasull. En förbättring i materialets värmeisolerande förmågan leder till proportionerligt bättre isoleregenskaper hos konstruktionsdelen, medan enbart en ökad isolertjocklek inverkar mindre och mindre på värmeisoleringsförmågan hos en redan välisolerad vägg. Ett välisolerat klimatskal bidrar inte bara till att energiförlusterna hålls nere. Det innebär också att inomhuskomforten för oss människor blir högre eftersom innerytorna hos klimatskalet blir varmare: något som kroppen uppfattar som behagligare.
En god lufttäthet medför en rad av goda egenskaper för hela byggnaden generellt. Bra lufttäthet innebär att byggnaden får lägre värmeförluster, att okomfortabelt drag förhindras, att byggnadens ventilationssystem kan fungera som det är tänkt: luftkvalitets- och energimässigt samt att luftkvaliteten inomhus inte på ett okontrollerbart sätt påverkas av luftföroreningar genom läckage utifrån. Också risken för fuktskador kan reduceras eller rent av elimineras med ett lufttätt klimatskal.
Det har visat sig under senare år att den svenska byggindustrin förmår bygga hus med en i internationell jämförelse mycket hög grad av lufttäthet: en lufttäthet som med marginal överträffar nuvarande nationella byggregler. En bidragande orsak till att lufttätheten i nybyggda svenska hus är så bra är förmodligen att byggmaterialindustrin, inte minst isolertillverkarna, har utvecklat och marknadsför materialsystem och genomtänkta tekniker som underlättar lufttätningsarbetet.
Fuktsäkerheten har numera en mycket framskjuten position i ett kvalitetsorienterat nutida byggande. Mycket har vi en mångårig och intensiv forskning i Sverige och internationellt att tacka för det. Till detta kommer att seriösa aktörer i byggbranschen i dag, jämfört med bara något tiotal år tillbaka, har en hög kunskapsnivå och bra kvalitetssäkringsrutiner som siktar till fuktsäkra byggnader.
Låt oss hoppas att det goda klimatskalet – välisolerat, lufttätt och fuktsäkert – har kommit för att stanna. Det representerar hållbart byggande i alla avseenden, inte minst när det gäller god resurshushållning, både när huset byggs och under en trygg och säker drift utan kostsamma insatser för service, underhåll och utbyte av uttjänta installationer.
Johnny Kronvall är professor emeritus i byggteknik från Malmö universitet. Han är teknologie doktor i byggnadsfysik och har en gedigen karriär bakom sig inom byggnadsfysik och energihushållning från såväl akademi som näringsliv (WSP och egen verksamhet). För närvarande arbetar han som Senior Advisor i programvaruföretaget StruSoft AB som förser byggbranschen med tekniska beräkningsprogram av olika slag.
