• onsdag , 1 februari 2023


Forskningens rekommendationer

Forskningens rekommendationer

ANNONS

Annons

De senaste veckorna har jag presenterat en serie i fyra delar om boendesegregation och dess effekter framför allt för de som är socio-ekonomiskt svaga. På många sätt är det en mycket komplex bild som målas upp, tidvis också ganska mörk. Forskningsfältet är inte heller det i sig särskilt enkelt att överblicka, inte heller på vilket sätt segregation kan eller bör mätas. Om detta tvistar de lärda som man brukar säga. Men utifrån dessa fyra delar vill jag ändå avsluta serien med en förhoppningsvis enkel och kortfattad genomgång av vad den forskning jag presentarr också föreslår för lösningar eller förbättringsmöjligheter. För att göra det just överblickbart och lättöverskådligt har jag försökt kategorisera forskarnas rekommendationer och dessutom valt att presentera dem i punktform.

Den genomgångna forskningen framlägger ett antal rekommendationer för arbetet mot boendesegregationen. Här presenterar jag dem i korthet:

  •  Genuina insatser mot boendesegregation och för integration bör innehålla tre delar. Dels interaktion mellan de boende, dels interaktion mellan olika myndigheter, men också interaktionen mellan boende och myndigheter (Palander, 2006, Bunar, 2011).

Genuina insatser mot boendesegregationen måste vara långsiktiga och bestå av ett samarbete mellan samtliga aktörer i samhället (entydigt budskap från samtliga studerade forskare).

  • Samtliga politiska områden måste ta boendesegregationen i beaktning vid varje politiskt beslut.
  • Samtliga aktörer måste också aktivt söka motverka de faktorer som leder till diskriminering i samhället, och därtill leder till bl.a. boendesegregation.

Skolpolitiken måste ses som ett verktyg för att motverka segregation, särskilt efter valfrihet- och friskolereformen (Sundlöf, 2008).

  • Det är särskilt viktigt att satsa på skolor i utsatta områden då forskarna visar på att socioekonomiskt utsatta barn och ungdomar också visar på svagare studieresultat till följd av grannskapseffekter. Dessa barn riskerar således att fastna i ett utanförskap. Framför allt är goda pedagogiska instanser viktiga för barn i de lägre årskurserna där grunderna läggs (Andersson et al 2006).
  • Man bör satsa ännu mer på de pedagogiska instanserna i utsatta områden då detta både påverkar socioekonomisk svaga och mer resurstäta på ett positivt sätt. Dels ger det de socioekonomisk svaga en möjlighet att ”komma igen”, dels motverkar bra skolor att resursstarka familjer flyttar från utsatta områden och den positiva ”blandningen” består (Bunar, 2011).
  • Utbildningsresurser, framför allt gällande vuxenutbildning, rekommenderas att de fördelas på regional nivå i storstäderna istället för som idag på kommunal. Detta då man på ett annat sätt kan skapa ett övergripande beslutsunderlag över arbetsmöjligheterna i regionen efter vilka framför allt vuxenutbildning bör anpassas (Sundlöf, 2008).

Trångboddheten och upplevelsen av ”buller och oljud” (främst från trafik) i storstädernas hyrestäta områden är enligt forskarna alarmerande och måste åtgärdas snarast som en betydande del i arbetet för en god folkhälsa (Albin et al, 2012, Myrberg, 2012)

  • Både barn och vuxna i trångbodda miljöer med en hög upplevd bullernivå lider av koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter och stress vilket resulterar i svårigheter att sköta exempelvis utbildning och arbetsliv vilket i sin tur är avgörande att man gör för att kunna förbättra sin livssituation (Albin et al, 2012, Boverket, 2008).

Områdesbaserade åtgärder rekommenderas också fortsättningsvis då de uppvisar goda socioekonomiska resultat. (Bunar, 2011, Palander, 2006, Urban et al, 2005)

  • Områdesbaserade åtgärder bör främst användas för övergripande förbättringsåtgärder som den fysiska utformningen, demokratiengagemang och folkhälsoaspekter. Insatser för att förbättra skola och barnomsorg i utsatta områden bör dock alltid komma före dessa insatser menar man (Bunar, 2011, Sundlöf, 2008, Palander, 2006)
  • Områdesbaserade åtgärder bör också för bästa resultat vara lokalt initierade och styrda och ansvaras för av mindre grupper där ansvar liksom målstyrningen blir tydligare än inom större grupperingar (Palander, 2008, Bunar, 2011)
  • Statliga organ som polis, försäkringskassa och arbetsförmedling måste på lokal nivå våga positivt särbehandla det område som är i fokus för satsningen. (Bunar, 2011, Sundlöf, 2008, Palander, 2006
  • Det är viktigt att privata aktörer och andra än de direkt arbetande med integrationsfrågor bjuds in till samarbeten för integrationsåtgärder, exempelvis privata som kommunala fastighetsägare och att man vågar positivt särbehandla (Holmqvist, 2009, Bunar, 2011)
  • Det är viktigt att man inte bara ser till det geografiska området då områdesbaserade åtgärder planeras, utan att man också ser till andra nämnare så som olika sociala arenor (offentliga miljöer där människor möts; skola, öppna förskolan, biblioteket etc.) i staden (Palander, 2008)

Det finns ett behov av och en önskan hos de som arbetar med integrationsfrågor att definiera problemet med boendesegregationen mer tydligt. Önskemål bland tjänstemän är att få mer mätbara mål och resultat för integrationsarbetet (Sundlöf, 2008, Björklund 2004).

  • Det finns en önskan om en definiera målen med att bryta boendesegregationen. Forskningen menar att det finns en hopplöshet i att ”rusta upp” områden då de individer och familjer som nås av åtgärderna antingen lämnar området eller bidrar till en upprustning som gör att de som fortsatt är socioekonomisk svaga måste flytta vidare till nästa område som i sin tur snart kommer att behöva åtgärder (Sundlöf, 2008, Björklund, 2004).
  • Det finns fortfarande ett behov av att diskutera och föra upp skillnaderna mellan assimilering och integrering på dagordningen bland dem som dagligen arbetar med integrationsfrågor ute i kommunerna (Björklund, 2004).

Forskarna är positiva till fortsatta policies om blandade upplåtelseformer, men i de fall där man bygger nytt för att blanda upp tidigare homogena områden är det viktigt att gentrifiering inte förekommer. Forskarna menar att nybyggnationer i utsatta områden snabbt i flera fall har förändrat områdets karaktär och därmed har boendekostnaderna stigit rejält vilket i sin tur endast förflyttat de socioekonomisk svaga till andra områden och resultatet har uteblivit (Holmqvist, 2009, Andersson et al, 2010).

  • Det är i synnerhet den socio-ekonomiska sammansättningen av ett område som påverkar barns studieresultat vilket gör att forskarna rekommenderar blandade upplåtelseformer för att också socioekonomiskt svaga barn skall finna arbetsföra välutbildade förebilder i sitt eget närområde (Bergsten, 2010, Sundlöf, 2008,Andersson et al, 2006).
  •  Särskilt viktigt är det att se till behovet av blandade upplåtelseformer allteftersom bostadsmarknaden avregleras eftersom integration och profit inte alltid går hand i hand (Holmqvist, 2009).

Integrationsinsatser bör planeras med ett övergripande nationellt perspektiv för att olika mål inte skall krocka med varandra. Exempelvis pekar forskningen på att bostadspolitiska mål om antalet nya bostäder inte alltid främjar att man också bygger integrationsvänligt (Palander, 2006, Holmqvist, 2009).

Planeringen vid nybyggnationer och/eller ombyggnationer av bostäder bör ske på regional nivå. Särskilt viktigt är detta i storstäderna där kommungränserna inte sällan utgörs av bostadsområden. Detta för att ett beslut rörande ett område i en kommun med stor sannolikhet kommer att påverka det angränsande bostadsområdet i den angränsande kommunen, särskilt i Stockholm, Göteborg och Malmö. (Sundlöf, 2008, R. Andersson, 2007).

Forskarna rekommenderar en översikt över EBO-lagstiftningen då det som finns gjort inte ger en särskilt positiv bild av denna (Boverket, 2008, Andersson et al, 2010, Salonen, 2012).

  • Flera kommuner bör uppmanas ta emot utrikes födda som kommer till Sverige för att minska trycket på storstädernas redan utsatta områden (Salonen, 2012, Boverket, 2008, Andersson et al, 2010).
  • Immigranter bör försöka placeras efter arbetsmarknad snarare än bostadsmarknad (Boverket, 2008).

Forskarna rekommenderar att man tänker över hur insatser också kan förbättra det sociala kapitalet på olika nivåer i utsatt område (Emmelin et al, 2012, Andersson et al, 2006).

  • De föreslår fler naturliga välskötta mötesplatser såsom lekplatser och grönområden som är ”promenadvänliga” och ger naturliga möjligheter till informella möten (Emmelin et al, 2012).
  • De menar också att man bör se över andra mötesplatser mellan olika grupper i samhället, med allt från kulturella instanser till idrottsanläggningar eller samhällsservice där boende från olika grupper möts (Emmelin et al, 2012).
  • Tryggheten i ett område är avgörande för det sociala kapitalet och ”vi-känslan”. Denna behöver ses över och förbättras tillsammans med de boende, dels för att alla vill bo på i ett tryggt område, dels för att det är ett ypperligt sätta att också motverka stigmatiseringen (Emmelin et al, 2012).

Initiera utbyten mellan skolor så som dåtidens vänortstutbyten, men mellan skolor från olika stadsdelar och med olika profiler, dels för att öka förståelsen ungdomarna emellan, dels för att utbyta pedagogiska kunskaper mellan skolor som presterar bättre och skolor som presterar sämre (Sundlöf, 2008).

Relaterade artiklar

Lämna en kommentar


Regler för kommentarer på Hållbart Byggande

Vi ser gärna att du som läsare bidrar med synpunkter och tankar. Tänk dock på att hålla en god ton. Diskussioner och synpunkter välkomnas liksom kritik, däremot bör det handla om sakfrågan och inte om en person. Vi önskar en civiliserad ton i vårt kommentarsfält och alla påhopp, kränkningar, stötande språk eller uttryck tas bort.

Urbana utmaningar