Ni som följt mina inlägg sedan tidigare vet att jag alltid haft ett extra fokus i både texter och andra gärningar på att lyfta vilka konsekvenser boendesegregation har och kan få i relation till ett socialt och sammanhållet demokratiskt samhälle. Särskilt har jag verkat för att lyfta konsekvenserna för utbildningsresultat, arbetsmarknadsetablering och folkhälsa.
I mitt första inlägg för denna nya omgång av skrivande lyfte jag Delegationen mot segregations (vidare Delmos) årsrapport om boendesegregationen i vårt land. Jag lovade återkomma till den del av rapporten som särskilt beskriver om och hur det kan sägas finnas olika socioekonomiska förutsättningar för individen beroende av i vilken områdestyp hen vuxit upp. I detta inlägg gör jag just det, lyfter vad Delmos sett att deras kartläggning och analys på detta område indikerar.
Vad har Delmos gjort?
Med hjälp av kohortanalys av individer födda 1986 från det att de var 16 år till dess de fyllt 34 år (alltså mellan 2002–2020) har Delmos i 2022 års årsrapport strävat efter att försöka fastslå på vilket sätt individernas uppväxtområden påverkat hur livet utvecklats gällande studier och arbete. Analysenhet för denna del av rapporten är de fem områdestyperna som presenterades redan i inlägg nummer ett (mina sammanfattningar av Delmos beskrivningar av områdeskarakteristiska vid studiens början 2002):
Områdestyp 1 – Områden med stora socioekonomiska utmaningar (låg andel grundskoleutbildade, mycket få högskoleutbildade, hög arbetslöshet, alla hyr sin bostad)
Områdestyp 2 – Områden med socioekonomiska utmaningar (lite högre utbildning jmf område 1, drygt hälften förvärvsarbetar, ca 1 av 10 uppbär försörjningsstöd och hälften hyr sin bostad)
Områdestyp 3 – Socioekonomiskt blandade områden (utbildningsnivå likvärdig med områdestyp 2, 3 av 4 förvärvsarbetar, arbetslösheten är i nivå med genomsnittet i riket och hälften hyr respektive äger sin bostad)
Områdestyp 4 – Områden med goda socioekonomiska förutsättningar (ca 1 av 4 har utbildning vid högskola/universitet, knappt 4 av 5 förvärvsarbetar och över lag har boende i detta område en högre ekonomisk standard än genomsnittet)
Områdestyp 5 – Områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar (mycket hög utbildningsnivå, låg arbetslöshet, ekonomisk standard högt över genomsnittet i riket och alla bor i egenägda bostäder hem)
Vad säger resultatet?
Delmos visar att det är skillnader i förutsättningar vad gäller studier- och arbetsmarknadsresultat beroende på i vilken typ av område som man vuxit upp i.
Vi vet sedan tidigare att föräldrars utbildningsnivå har en stor påverkan på barn och ungas studieresultat och Delmos resultat gällande studieresultat ligger i linje med detta. I områdestyp 5 är det mycket vanligare att föräldrarna studerat vidare efter gymnasiet jämfört med föräldrar till ungdomar som 2022 bodde i områdestyp 1 eller 2. De socioekonomiska förutsättningarna skiljer sig alltså åt och resultatet som myndigheten presenterar är att det är fler 16-åringar som är behöriga till gymnasiet ju högre siffra på områdestyp du vuxit upp i.
Att slutföra gymnasiet är oerhört viktigt för att kunna ta steget ut i arbetslivet. Delmos visar i sina resultat på samma utfall vad gäller gymnasieexamen som behörigheter; att ju godare socioekonomiska förutsättningar du vuxit upp i, ju troligare är det att du slutför din gymnasieutbildning. Vid 34 års ålder är det stora skillnader i jämförelse mellan de individer som man valt att följa, men intressant och spännande är att hyfsat många verkar läsa in gymnasiet mellan 22-34 års ålder och att de flesta av dessa är individer som vuxit upp i områden med större utmaningar.
En gymnasieexamen är för många biljetten till högre studier och man kan därmed förhållandevis enkelt se hur sambandet mellan de olika områdenas socioekonomiska uppväxtvillkor och deltagande vid högre studier. Delmos skriver att de, när de kikat på 34-åringarna, kunnat landa i att hela 53 procent av ungdomarna de följt som vuxit upp i områdestyp 5 läst eller läser på högre utbildningsinstitutioner medan samma procentenhet för ungdomar uppvuxna i områdestyp 1 endast är 25 procent.
När inträdet på arbetsmarknaden sker skiljer sig också för dessa ungdomar beroende på i vilken områdestyp de vuxit upp i. Över tid kan det tydligt utläsas att arbetsmarknadsetableringen för individer från områdestyperna 3, 4 och 5 är bättre än för de som kommer från områdestyp 1 och 2. Om man tittar på skillnaderna för dessa individer vid 34 års ålder visar Delmos studie att det skiljer hela 10 procent i sysselsättningsgrad mellan områdestyp 1 och 5. Detta påverkar såklart individernas fortsatta socioekonomiska förutsättningar genom att skillnaderna i inkomstnivåer fortsätter att bestå.
En spännande del av Delmos resultat är den som visar på rörligheten i bostadsområde över tid. De flesta av de individer som myndigheten valt att följa bor vid 34 års ålder i ett område med goda socioekonomiska förutsättningar (områdestyp 4) alternativt i ett område med mycket goda socioekonomiska förutsättningar (områdestyp 5).
Delmos fokus är på platsens, boendesegregationens, alltså miljöns, betydelse för individens livschanser. Och, de kommer fram till att själva platsen, dvs områdestypen, har betydelse för både studie- och arbetsmarknadsresultat även när myndigheten beaktat faktorer som kön, födelseland och föräldrars utbildningsnivå.
Redan 2016 skrev jag sammanfattande, om än i fyra delar, om vad forskningen då sade om utbildning och arbete kopplat till boendesegregation. Detta hittar den nyfikne här!
Nu är vi igång igen! Att ta avstamp i Delmos allra sista rapport om utvecklingen gällande boendesegregationen i Sverige kändes naturligt dels då det är ett par år sedan jag senast skrev i detta ämne, dels då Delmos som myndighet läggs ner vid årsskiftet.
