• onsdag , 1 februari 2023


Hög- och låginkomsttagare bor lika segregerat

Hög- och låginkomsttagare bor lika segregerat

ANNONS

Annons

I mitten av årets midsommarvecka presenterade Delmos[1]sin årsrapport om segregationen i Sverige. I denna tar myndigheten sikte på platsens betydelse och gör dels en översyn av boendesegregationens utveckling över tid (1990-2020), dels undersöker de vilken betydelse de olika områdestyperna har för barn och unga och deras framtidsutsikter gällande framför allt utbildningsprestationer och arbetsmarknadsetablering.

Den senare delen ska jag återkomma till, den om betydelsen av platsen där barndomen äger rum, som född 1986 är denna lite extra spännande för mig då jag själv har samma födelseår. Hur har platsen påverkat mina jämnåriga enligt denna del av studien? Platsens betydelse lämnar jag dock som skrivet för nu.

För allra först måste vi, såhär när bloggen startar upp igen, ta oss an uppgiften att förstå var vi befinner oss. Hur har utvecklingen gällande boendesegregationen i Sverige sett ut över tid och var befinner vi oss såhär i början av 2020-talet?

Myndigheten tittar i sin kartläggning och analys på den socioekonomiska segregationen och definierar denna såhär:

”Med socioekonomisk boendesegregation avses att människor eller olika grupper av människor bor åtskilda från varandra och att denna åtskillnad bestäms av skillnader i tillgången till ekonomiska resurser”[2].

I kartläggningen har fokus för Delmos varit att studera olika inkomstgruppers bosättningsmönster och för detta har de använt sig av fem områdestyper som beskrivs enligt följande:

  • Områdestyp 1 – Områden med stora socioekonomiska utmaningar
  • Områdestyp 2 – Områden med socioekonomiska utmaningar
  • Områdestyp 3 – Socioekonomiskt blandade områden
  • Områdestyp 4 – Områden med goda socioekonomiska förutsättningar
  • Områdestyp 5 – Områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar[3].

För att därtill kartlägga boendesegregationen har myndigheten använt också använt sig av ojämlikhetsindex som förenklat visar hur fördelningen inom ett område (ex en stad eller ett län, eller riket i stort) mellan höginkomsttagare respektive låginkomsttagare ser ut[4].

Delmos slår fast att sett till riket som helhet så har boendesegregationen ökat mellan 1990-2020. Vidare skriver de att ytterkanterna av den socioekonomiska stegen, det vill säga hög- respektive låginkomsttagare bor mest åtskilt. De noterar också att statistiken visar att det är höginkomsttagare som i högts grad bor åtskilt från andra inkomstgrupper[5].

Kartläggning och analys visar också att boendesegregationen år 2020 inte enbart finns i storstäderna utan att en majoritet av Sveriges kommuner idag är mer segregerade än de var för 30 år sedan. Resultatet visar dock också att den stigande graden av boendesegregation som skedde mellan 1990-2010 sedan planade ut något.

Anders Kessling, generaldirektör för Delmos, kommenterar rapportens resultat i myndighetens pressmeddelande:

– Eftersom allt fler bor och växer upp områden med socioekonomiska utmaningar innebär det att den sociala rörligheten riskerar att minska framöver. Därför är det extra viktigt att arbeta med att förändra själva strukturerna som leder till och upprätthåller segregationen.

Så, den socioekonomiska boendesegregationen i Sverige har ökat de senaste 30 åren. Tidvis i sabbare takt än i andra faser och idag kan fenomenet som sådant skådas över riket i stort. De som har det allra bäst ställt bor mest sällan blandat med de som har det socioekonomiska svårast och denna åtskillnad har stärkts över den studerade perioden.

Såhär vid bloggens nystart kändes detta som ett givet första inlägg. En kort beskrivning av hur läget ser ut gällande boendesegregationen i vårt land på 2020-talet. Det Delmos kartlagt och analyserat samt dragit slutsatser utav är dessutom den socioekonomiska boendesegregationen per definition (märkligt vore väl annars), – det som alltid har varit en av mina käpphästar att lyfta fram i debatten om våra bosättningsmönster och dess kopplingar till socioekonomisk ojämlikhet; nämligen att det aldrig är ett område eller en stadsdel som är segregerad utan en stad, ett län eller ett helt rike och att det därmed är allas vår utmaning att boendesegregation finns, ökar och breder ut sig.

 

 

[1] Delegationen mot segregation

[2] Ibid, s. 17 med hänvisning till Andersson och Holmqvist 2019.

[3] Ibid, s 25ff.

[4] Delmos,se, 2022-10-10

[5] Delmos årsrapport 2022, s. 5.

Relaterade artiklar

Lämna en kommentar


Regler för kommentarer på Hållbart Byggande

Vi ser gärna att du som läsare bidrar med synpunkter och tankar. Tänk dock på att hålla en god ton. Diskussioner och synpunkter välkomnas liksom kritik, däremot bör det handla om sakfrågan och inte om en person. Vi önskar en civiliserad ton i vårt kommentarsfält och alla påhopp, kränkningar, stötande språk eller uttryck tas bort.

Urbana utmaningar