Vad är det vi söker i en bostad, i en stad och i ett vardagligt sammanhang? Vi vill ofta, även jag, ha både det ena och det andra. Både ha kakan och äta den. Jag vill ha grönska och möjligheten att låta fötterna få landa på en gräsmatta till morgonkaffet, nära till jobbet men också till pulsen, utbudet men samtidigt frisk luft. Jag vill bo i storstaden med dess idéutbyten, kreativa miljöer och närheten till en växande, spännande och utvecklande liksom utmanande arbetsmarknad. Men jag vill lika fort kunna hänga av mig kavajen och dra på joggingskorna för en löparrunda längs med skogsstigar, allra helst en fjälled, och jag vill kunna cykla till jobbet, allra helst faktiskt gå.
Men jag är också beroende av ständig uppkoppling, av att vara nåbar i både jobbet och privat. Av internet för att kunna betala räkningar, boka bord och biljetter, ta del av dagens nyhetsskörd och av telefonnätet för att prata med nära och kära om vida ämnen, dagliga detaljer och djupa funderingar.
I en bostad söker jag främst trygghet, en möjlighet att helt kunna koppla av, koppla bort och koppla ner. En famn att få vara mitt allra hemskaste och vackraste jag beroende på hur livet behandlar mig just då. I min bostad söker jag funktion och en fast utgångspunkt i tillvaron som till viss del både ger mig en identitet och likaså låter min personliga identitet prägla den.
I en stad söker jag likasinnade, och kanske ännu mer de som går i motsatt riktning. Jag söker sällskap och tillhörighet, men också i detta ett förtydligande av vad som kanske inte är jag och än mer möten med medmänniskor som vidgar mina vyer och breddar mina perspektiv. Jag söker en puls, en hetta som motvikt till friluftslivets lugn och harmoni. Jag söker närheten till ett brett utbud av både bostäder och konsumtion, jag söker en stor arbetsmarknad med många möjligheter och jag söker mig till de som gör och tycker olika för att igen och igen tampas med de livsval som blivit mina.
I det vardagliga sammanhanget tror jag att det är just detta vi söker, vi söker allt på en och samma gång, inte sällan allra helst också i samma stund. Vi vill ha närhet och space, utbud och lugn, uppkoppling och frånkoppling, inre harmoni och livets adrenalinkickar. Samtidigt. I stadsutvecklingsfrågor och bostadsmarknadsfrågor är det den här inställningen som både hämmar och utvecklar.
Inställningen till det vi vill ha hindrar planeringen från att ta ut en klar och tydlig riktning och verkligen satsa åt ett håll. Några storsatsningar blir inte av som en följd av vårt ”både ha kakan och äta den” för det innebär att vi också får lite av allt. Det är alltså inte för inte som vår samhällsplanering gång på gång kallas för just mellanmjölksplanering.
Samtidigt utvecklar vår inställning städerna eftersom detta samtidigt innebär att vi ställer krav på vad vi söker, behöver och eftersträvar. Städerna liksom dess planering (med politiska beslut i spetsen) måste inordna sig efter vad dess invånare behöver både enskilt och för att det sammantaget ska fungera. En stad som inte anpassar sig efter invånarnas behov idag och i framtiden hamnar snabbt på efterkälken, inte minst i dess förmåga att som boplats attrahera nya invånare från studenter till yrkesverksamma experter. Men, den moderna storstadsmänniskans kravspec på den stad hen väljer att slå ner sina bopålar i kräver en mer tillåtande attityd och en planering som moderniserats till att lättare kunna följa samhällsutvecklingen också när det kommer till stora operationer i stadsrummet såsom infrastruktur och tillgången på bostäder.
Foto: Lillemor Hult, 2015
