I januari 2017 startade Hugo Wolgers och Alexander Ulvgården VVS-firman Cyklande rörmokaren. Nu har de snart klarat en vinter utan att behöva ställa in ett enda jobb och menar att invändningarna från de som inte trodde att deras arbetssätt var möjligt börjar ta slut.
Under sitt första år har de hunnit få rejält med uppmärksamhet för sin affärsidé och enligt Alexander har de mer jobb än de hinner med, trots att de nu är sju stycken anställda i företaget.
Idag utgår de flesta VVS-montörerna hos Cyklande rörmokaren från deras lokal i Gamla Stan men de startade sin verksamhet på Södermalm i Stockholm, i ett hyrt källarförråd som var exakt en kvadratmeter stort. Där förvarade de verktyg och material i nästan ett halvår, även efter att de hade börjat göra sina första anställningar.
De utför de flesta typer av VVS-arbeten, oftast åt privatpersoner som bor i Stockholms innerstad eller strax utanför. Deras vanligaste uppdrag består av att reparera toalettstolar och blandare och koppla in disk- och tvättmaskiner, men de gör även större jobb som stambyten, badrumsrenoveringar och installationer av värmepumpar och solpaneler.
VVS-montörerna på Cyklande rörmokaren tar sig till alla jobb via cykel, med rör eller andra material fastsurrade vid cykelramen och verktygslådan på pakethållaren. Större materielleveranser beställer de direkt från återförsäljaren till slutkunden men de försöker även att uppmuntra kunderna att reparera exempelvis trasiga blandare istället för att köpa nya.
Mer konkurrenskraftiga utan bilar
Cykeltransporterna är för miljön och hälsans skull men också för att det enligt Alexander och Hugo är det mest tidseffektiva sättet att ta sig fram i Stockholms innerstad.
– Vi hinner utföra fler jobb per dag och har mindre utgifter när vi inte äger några bilar, behöver köpa bensin eller betala för parkeringar. Det gör oss mer konkurrenskraftiga och ger oss möjlighet att betala vår personal lite högre löner, säger Alexander.
Han är civilekonom och sköter företagets ekonomi och pappersarbete medan Hugo, som har jobbat som rörmokare i sammanlagt fjorton år, är arbetsledare och den som oftast jobbar fram nya praktiska lösningar.
Alexander Ulvgården och Hugo Wolgers
Foto: Anniki Skeidsvoll Edén
De är gamla barndomsvänner och driver även en kampsportsklubb ihop. Hugo ville egentligen lämna VVS-branschen efter flera år i den och göra något helt nytt. Han har varit intresserad av miljöfrågor sedan han var femton år, och fascinerad av äventyr- och överlevnadstaktik, något som han inte fick så mycket utlopp för i sina tidigare jobb. Samtidigt var det svårt att bortse från att VVS-branschen är en lukrativ bransch ekonomiskt, något som Alexander inte kunde släppa när de satt och bollade affärsidéer.
– Jag ville inte först, jag var trött på branschen som jag upplevde som väldigt traditionell där alla ville jobba som de alltid gjort, berättar Hugo. Men Alexander övertalade mig och så kom vi på att vi kunde göra på ett annat sätt, som var bättre för miljön och passade oss som personer bättre.
– I början möttes vi nästan av hat, fortsätter han och Alexander börjar visa kommentarer från olika nätforum på sin mobiltelefon där andra VVS-montörer skrivit argt och nedlåtande om deras affärsidé. Nu har de kommentarerna minskat och deras mål är att bredda verksamheten mot andra hantverksyrken som el, snickeri och plattsättning.
– Nu när vi har klarat en vinter börjar invändningarna från de som inte trodde på oss att ta slut, nu har vi visat att det är fullt möjligt att jobba så här. Det enda som hindrar oss från att expandera ännu mer är brist på personal, säger Alexander.
En prismodell som ska främja reparationer
Enligt Hugo är det svårt att hitta folk som jobbar i branschen att haka på cyklandet och byta transportsätt när de är vana vid bil.
– Det krävs även ett visst mått kreativitet och lösningsfokus hos de som vi anställer, säger han och börjar demonstrera sina kläder. Det är en av de grejer där de har fått testa sig fram för att se vad som funkar bäst rent praktiskt. Hugo, som kommer direkt från ett jobb, är klädd i tights, ulltröja och ett verktygsbälte i lin som hans syster sytt.
Något annat som de får jobba lite hårdare med är logistiken. Det krävs mer planering när de inte använder bil. Exempelvis ska flera rörmokare som jobbar i närheten av varandra en dag kunna dela vissa större verktyg och hjälpas åt med materialtransporter.
De har även testat och kör en lite annan prismodell som gör att de tjänar mer på att reparera än att sälja nytt, och de har valt att alltid lämna fast pris.
– Kunden och vi blir lugnare när alla vet att vi inte vinner något på att dra över tiden. Till en början ser vi dyrare ut men vi bygger inte vår verksamhet på att sälja så många nya blandare som möjligt, som många andra firmor. Vi gör inte så stora påslag på materialet som vi säljer så vi har inte lika stora ekonomiska incitament för att sälja så mycket som möjligt, säger Alexander.
