Som en del i sitt klimat- och miljöarbete emitterar fler och fler kommuner och fastighetsbolag gröna obligationer. Den egentliga miljönyttan med obligationerna har ifrågasatts och de beskrivs ibland som en ren symbolhandling. Vad som dock inte varit symboliskt utan högst verkligt är de samarbeten, samtal och gemensamma arbetet som nu, tack vare obligationerna, har påbörjats mellan finans- och miljösektorn.
För att målen från klimatmötet i Paris ska uppnås, det vill säga att temperaturökningen hålls till under två grader, kommer det att krävas enorma investeringar i teknik och lösningar som minskar både användningen av fossila bränslen och de höga koldioxidutsläpp som förbränningen av dem medför. Det finns uppgifter som anger att finansieringsbehovet uppgår till 93 000 miljarder dollar under perioden fram till 2030.
Gröna obligationer, som lanserades som begrepp första gången 2008 av Världsbanken, har de senaste åren pekats ut av ett flertal institutioner som en möjlighet att få fram kapital som kan finansiera satsningar som bidrar till hållbar utveckling. Än så länge utgör marknaden för gröna obligationer endast 0,2 procent av världens obligationsmarknad. Men den har, enligt regeringsutredningen “Att främja marknaden för gröna obligationer”, växt exponentiellt de senaste tio åren från ingenting till närmare 300 miljarder dollar på den globala marknaden.
Investeringarna skulle gjorts ändå
Förra året gav Kommuninvest, som är kommunsektorns största kreditgivare, ut gröna obligationer för totalt tio miljarder kronor. Pengarna har hittills fördelats på 81 olika kommunala projekt som enligt Kommuninvests första sammanställning förväntas leda till att man undviker utsläpp av omkring 400 000 ton koldioxid per år.
Men i en intervju med Sveriges Radio varnar Thomas Sterner, professor i miljöekonomi på Göteborgs universitet, för att dra sådana slutsatser. Han menar att många svenska kommuner ligger långt framme i omställningsarbetet och kanske skulle ha gjort samma investeringar även utan öronmärkta gröna pengar. Däremot tycker han att Sverige, i och med sitt arbete med gröna obligationer, skapar ett viktigt verktyg på den globala finansmarknaden.
– Det är ju en enorm kostnad för den stora samhällsomställning vi står inför. Då behövs det gröna kapitalmarknader och gröna lånemarknader. Och det här är en bra början. Det måste skapas. De institutionerna finns inte idag, säger Thomas Sterner till Sveriges Radio.
Behöver bli det mest attraktiva alternativet
Under en presskonferens den 10 januari i år överlämnades utredningen “Att främja gröna obligationer” till finansmarknadsminister Per Bolund (MP) från utredaren Mats Andersson, före detta VD för 4AP-fonden. Enligt Per Bolund är utredningen en del i regeringens arbete att främja en hållbar finansmarknad.
Under presskonferensen påpekade Mats Andersson att värdet av att äga eller emittera gröna obligationer hittills mest varit symboliskt, för att visa att man främjar en grön omställning. Utöver symbolvärdet kan det vara svårt att hitta rent ekonomiska skäl och hans uppdrag har varit att analysera och lämna förslag på hur marknaden för gröna obligationer kan utvecklas.
Som främsta åtgärd föreslår han att staten följer Frankrikes exempel och går in och emitterar gröna obligationer och även uppmuntrar de statliga företagen att göra detsamma. Dock måste villkoren vara sådana att gröna obligationer framstår som det mest attraktiva finansieringsalternativet för fler aktörer, enligt honom.
Thomas Nystedt, finanschef på Vasakronan, som var det första företaget i världen som emitterade gröna obligationer, anser att de kan vara ett mycket lämpligt finansieringsalternativ för fastighetsbranschen.
– Eftersom byggnader ska stå länge är det viktigt att man gör rätt när man bygger dem. Fastighetsbranschen står även för en stor del av energianvändningen, vilket är något som är ganska enkelt att mäta och följa upp, säger han.
Just uppföljningen av projekt som finansieras med hjälp av gröna obligationer och de extra kostnader som uppstår i form av certifiering och återrapportering nämns ibland som något som talar emot dem.
– Många säger att det är dyrare, vi tycker inte riktigt att det stämmer. Visst rapporterar vi en del extra, men jobbar man seriöst med hållbarhetsfrågor behöver dessa data ändå tas fram, säger Thomas Nystedt.
Rent ekonomiskt finns det även andra fördelar enligt honom.
– Vi har sänkt våra upplåningskostnader, vi får bättre villkor och vi betalar lägre ränta än på andra lån då efterfrågan är så stor.
Ny kontaktyta mellan miljö och finans
Vasakronan har sammanlagt 17 procent av sina skulder i gröna obligationer vilket motsvarar cirka 10 miljarder kronor. För några veckor sedan gjorde de sin första emittering i Norge och sammanlagt har de emitterat gröna obligationer 47 gånger. Vid deras första emittering 2013 var det än så länge ganska okänt men det fanns ändå en stor efterfrågan, främst från fonder och pensionsförvaltare. Diskussionerna som har följt med arbetet har enligt Thomas Nystedt varit mycket värdefulla.
– Fonder och banker har växlat kurs i diskussionerna och de tar nu med hållbarhetsaspekten i sina investeringsbeslut, vi har lärt oss jättemycket som företag och det har även skapat många processer internt. Vi har märkt att vi fått extra fokus på miljöarbetet internt, det är skillnad på att ha ett mål eller en vision om hållbarhet och ett konkret projekt där man behöver visa siffror och resultat. Med de gröna obligationerna lovar vi investeraren att vi ska uppfylla vissa kriterier, bland annat en viss energiprestanda och certifieringsnivå.
Att arbetet med gröna obligationer har blivit en ny kontaktyta mellan miljö- och finansavdelningen vittnar även Sara Pettersson om. Hon är planeringsledare med fokus på klimat och miljö i Göteborgs stad och stadens klimat-och miljöexpert i samband med dess utfärdande av gröna obligationer.
-Miljösidan och finanssidan har nog lärt sig lite olika saker i de här diskussionerna. Våra branscher och drivkrafter skiljer sig otroligt mycket från varandra så för att skapa förståelse måste det till en dialog och att man arbetar praktiskt tillsammans över kunskapsgränserna. Numera finns det en enorm energi i dessa samtal där vi skrattar åt varandras olikheter, säger hon.
2013 blev Göteborg blev den första staden i världen att emittera gröna obligationer och för sitt arbete fick de 2016 ta emot FN:s klimatpris “Momentum for change”. Idén uppstod vid ett möte med Världsbanken och i den första omgången emitterades 500 miljoner kronor.
Göteborgs stad har valt att inte i förväg definiera vilka projekt som pengarna ska användas till utan urvalet av projekten baseras på ett ramverk och de som investerat i stadens miljöprojekt får kontinuerlig återrapportering om vad pengarna använts till. Några av de projekt som hittills finansierats med hjälp av lån från gröna obligationer är vattenreningsprojekt, park- och naturförvaltningens trädplantering, stadens elbilar och byggandet av energieffektiva förskolor, skolor och äldreboenden.
– Vad vi vill göra är att gå före och visa ett sätt att finansiera miljöprojekt på, som kan skapa ringar på vattnet och inspirera fler, säger Sara Pettersson.
Enligt Thomas Nystedt är det även ett bra sätt att visa upp sitt hållbarhetsarbete på och genom att vara det första företaget i världen, som emitterade en grön företagsobligation har Vasakronan fått mycket uppmärksamhet på finansmarknaden.
– Vårt namn hade knappt nämnts utanför Sverige innan, säger han.
Behövs ekonomiskt incitament för återrapportering
Pengarna som Vasakronan har lånat via gröna obligationer har använts till miljöcertifierade ny- och ombyggnadsprojekt samt refinansering av befintliga miljöcertifierade fastigheter. Projekten skulle ha blivit av även utan de gröna obligationerna enligt Thomas Nystedt men miljöarbetet uppnår en ännu högre nivå tack vare diskussionerna som uppstår i samband med emitteringen.
Eftersom arbetet med gröna obligationer innebär vissa marknadsföringsmässiga fördelar lyfts det som viktigt i regeringsutredningen att det finns tydliga regelverk i form av definitioner och mätbarhet. Sara Pettersson tror att kraven på återrapportering kommer att öka och att de som emitterar kommer att behöva något slags ekonomiskt incitament för detta, något som också föreslås i utredningen. Särskilt för mindre kommuner och aktörer som kostnaderna annars kan bli betungande för.
Allt är inte mätbart
Exakt hur man mäter eller redovisar vilken påverkan olika miljöprojekt får är ett ständigt pågående arbete enligt Sara Pettersson.
– Marknaden är i huvudsak inriktad på klimat. Men alla miljöprojekt innebär inte minskade koldioxidutsläpp utan kan exempelvis även bidra till minskade kväveutsläpp
Hon menar att medan det för väl definierade energieffektiviseringsprojekt kan vara meningsfullt att redovisa minskade koldioxidutsläpp per krona kan det i vissa fall vara svårare att leverera exakta mätvärden för andra hållbarhetsprojekt.
– Det är viktigt att vi inte faller i fällan att köra projekt som endast är enkla att mäta utan är uthålliga i arbetet även med andra hållbarhetsvärden.
Sara Pettersson är övertygad om att vi framöver även kommer att se en ökad acceptans för andra hållbarhetsvärden, som till exempel biologisk mångfald.
– Men först får marknaden landa i det här, sen så ökar vi på med flera dimensioner.
