Malmö stad har satsat på bred forskning och samarbete över både interna förvaltningsgränser och internationellt.
Vartannat år delar Sveriges Arkitekter ut Planpriset för bästa samhällsplanering eller stadsbyggnad. Nyligen mottog Malmö stad priset för social hållbarhet.
– Själva insamlandet går så till att vi får in förslag från kommuner, arkitekter m fl. och sedan bidrar vi själva med en del. Sedan grupperar vi, prövar att se hur de kan kategoriseras, t ex som stadsläkning, sociala frågor, nya stationssamhällen, infrastruktur eller rentav stadsflytt, som gällde två av dem som sedan nominerades, Kiruna och Gällivare. Vi försöker bedöma kvaliteten på förslagen liksom samhälls-trender i stort, berättar Bengt Andrén, f d stadsbyggnadsdirektör i Uppsala och planchef i Stockholm, numera senior konsult på NAI Svefa och tillika ordförande för Planprisjuryn, som utses av Akademin för fysisk planering.
Att priset den här gången går till ett projekt som handlar mer om social hållbarhet än om byggnader och infrastruktur speglar den utveckling som varit tydlig ett bra tag nu.
– Malmö stack ut och var särskilt intressant eftersom det är bred forskning och samarbete över både interna förvaltningsgränser och internationellt. Vi ville uppmärksamma och belöna det sättet att jobba. Hållbarhet är ekonomi, ekologi och sociala aspekter och de sistnämnda har blivit allt viktigare. Inom stadsplanering talar man nu om att använda beteendevetare, som vet vad människor behöver för ett gott liv och minskad ohälsa. Sedan är inte Plan- och bygglagen, PBL, uppdaterad rent juridiskt. I de projekt juryn granskat har vi mött en brokig flora av områdesplaner och diskussionsunderlag istället för traditionella PBL-dokument, avslutar Bengt Andrén.
Folkhälsan var bakgrunden i Malmö
Kommissionen för ett socialt hållbart Malmös uppdrag var att ta fram ett vetenskapligt underlag för hur Malmöbornas hälsa kunde förbättras, särskilt för de mest utsatta. Det innebar att diskutera problem som krävde både långsiktiga strategiska beslut såväl som praktiska åtgärder. Kommissionen hade sin upprinnelse i den Folkhälsopolicy som staden har.
– Vi upptäckte helt enkelt att vi borde bli bättre på analysen, berättar Eva Renhammar, senior advisor i Malmö stad och koordinator för det fortsatta arbetet. Det har gjorts mycket under åren för att förbättra de sociala villkoren och folk-hälsan, men kanske inte tillräckligt, eller så har fel saker gjorts. Strukturella faktorer går att påverka om vi tar ett helhetsgrepp genom att få in hälsa i alla politikområden.
Att involvera förvaltningarna och dessutom arbeta tvärvetenskapligt skulle kunna bli ett framgångsrikt koncept. Alla ville verkligen skapa något nytt tillsammans.
Det var både stimulerande och en utmaning att mötas.
Kommissionens förslag väger tungt
En stor inspiration var och är WHO:s rapport Closing the Gap in a Generation, den så kallade Marmotkommissionen som kom 2008, vars budskap är tydligt – social orättvisa är en fråga om liv och död och omställningsarbetet tar minst en hel generation.
– Malmökommissionens slutrapport omfattar 74 åtgärdsförslag för en socialt hållbar utveckling med minskad ojämlikhet i hälsa. Kommunstyrelsen har beslutat om över 30 nya utredningsuppdrag som nu är igång på olika förvaltningar.
Att kommissionen haft stort genomslag syns inte minst i stadens budget för 2015. Den inleds med de två rekommendationer Malmökommissionen föreslog: nämligen att, som det uttrycks, etablera en social investeringspolitik som kan utjämna skillnaderna i levnadsvillkoren för ökad jämlikhet samt att förändra processerna genom kunskapsallianser och demokratiserad styrning, avslutar Eva Renhammar.
