Om vi ska ha en chans att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C krävs omedelbara multisektoriella åtgärder, konstaterar IPCC i den senaste klimatrapporten.
Den 4 april publicerades FN:s klimatpanels (IPCC) nya rapport ”Att begränsa klimatförändringen”. Rapporten beskriver hur vi kan nå högt ställda klimatmål och sammanställer vilka åtgärder som är centrala. En av de största utsläppskällorna globalt utgörs av byggnadssektorn, både genom utsläpp från produktionen av byggmaterial samt själva byggfasen och under byggnaders totala livstid. Under 2019 stod byggnader för 21 procent av de globala växthusgasutsläppen.
– Takten i åtgärder till 2030 är avgörande för att fullt ut fånga byggnaders begränsningspotential, säger Érika Mata, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet och IPCC:s huvudförfattare till kapitel 9 som handlar om byggnader.
Det globala byggnadsbeståndet – befintligt och ännu inte byggt – kan närma sig nettonollutsläpp av växthusgaser år 2050 genom effektiv design, konstruktion och användning, konstruktion med material med låga koldioxidutsläpp, genom att begränsa efterfrågan på energi och material, och genom produktion av förnybar energi.
– Politiska åtgärder skulle kunna fånga in den fulla potentialen om krav sätts på alla dessa delar, det vill säga efterfrågan, effektivitet och produktion. Det kan handla om en kombination av byggnadsenergiregler, standard för energieffektivisering och marknadsinstrument. Väl utformade och effektivt implementerade policypaket, inklusive finansiering, som kombinerar begränsnings- och anpassningsåtgärder har en betydande potential för att uppnå globala hållbarhetsmål, bland annat inom folkhälsa, arbetsmarknad och minskad fattigdom, säger Érika Mata.
Samlokalisera jobb och bostäder
Allt fler städer sätter nettomål för nollutsläpp av växthusgaser och det finns nu exempel på nollenergi- eller nollutsläppsbyggnader i nästan alla regioner. Många städer har också makten att vidta klimatåtgärder på grund av deras mandat över regelverk och policyer relaterade till markanvändning. Begränsningsstrategier för att minska växthusgasutsläppen kommer att variera beroende på en stads markanvändning och rumsliga form och dess urbaniseringstillstånd.
I redan etablerade städer handlar det om att förbättra eller modernisera byggnader, stödja gångtrafik, cykling, och kollektivtrafik. I snabbväxande städer kan man undvika framtida utsläpp genom att samlokalisera jobb och bostäder, och genom att gå över till lågutsläppstekniker eller helt undvika fossila bränslen. Nya städer kan planera stadsområden utifrån människors behov av energieffektiv infrastruktur och service. I mer informell bebyggelse finns det möjligheter att utnyttja och möjliggöra informella metoder och institutioner i städer relaterade till bostäder, avfall, energi, vatten, och sanitet för att minska resursanvändningen och mildra klimatförändringarna.
Källa: IVL
