En rad aktörer inom branschen tar tillsammans med Stålbyggnadsinstitutet nu initiativ till en ny europeisk standard för konstruktion i stål och aluminium som bland annat ska göra det enklare att jämföra miljövarudeklarationer.
Rutger Gyllenram är ordförande i den nya europeiska arbetsgruppen (CEN/TC 135 WG 17). Kan du berätta om bakgrunden till initiativet för en ny europeisk standard?
– Det blir allt vanligare att företag tar fram särskilda miljödeklarationer byggda på livscykelanalys för sina produkter. Dessa kallas allmänt för Environmental Product Declarations eller EPD:er. För att en EPD skall kunna användas för kommunikation med kunder krävs att den är certifierad av en oberoende part. Det finns ett flertal sådana certifieringsorganisationer som t ex ENVIRONDEC, som ägs av svenska IVL, och tyska IBU. Som grund för sin granskning använder dessa särskilda regler, så kallade Product Category Rules eller PCR:er, vilka bygger på den internationella standarden ISO 14025. Eftersom produkter är olika och en standard inte kan behandla alla specialfall så kan en PCR för en produktkategori utgiven av en certifieringsorganisation vara olik en PCR för samma produktkategori från en annan certifieringsorganisation med följden att organisationernas certifierade EPD:er inte blir jämförbara och delvis förlorar sitt värde.
– Som ett led i skapandet av en inre marknad har EU har tagit initiativet till en standard för hur man gör en livscykelanalys för byggmaterial och kommunicerar denna. Den första versionen av standarden EN 15804 kom 2012 och har blivit grunden för alla PCR:er inom området, inte bara inom EU. Olika materialgrupper som cement, betong, trä och plast har därefter gjort egna standarder under EN 15804 så kallade complimentary PCR eller c-PCR. Dock finns ännu inga metallstandarder. Stålbyggnadsinstitutet tillsammans med Jernkontoret, SSAB, Höganäs och Sandvik, med understöd av Utrikesdepartementet, har nu gått samman för att ändra detta. Inom den tekniska kommittén CEN TC135 som arbetar med konstruktioner i stål och aluminium har aktörerna tagit initiativ till en standard eller c-PCR för dessa material. Arbetsgruppen CEN TC135/WG17 består av deltagare från åtta länder med kunskap om de olika aspekterna på metalliska byggnadsmaterial. Arbetet startar samtidigt som en ny version av EN 15804 publiceras och alla certifieringsorgan ändå måste se över sina PCR:er.
Standarden kommer spela en viktig roll för möjligheten att jämföra miljövarudeklarationer. På vilket sätt då?
– Det finns några områden där man kunnat göra på olika sätt, till exempel fördelning av miljöbelastning mellan råjärn och slagg i masugnsprocessen. Den nya versionen av EN 15804 ställer krav på att skrotning och återvinning skall deklareras och det finns ett annex som behandlar hur återvinning skall beräknas. Det kräver nog en del förklaringar och exempel för att användas på ett likvärdigt sätt.
På vilket sätt kommer standarden att gynna hållbarhetsarbetet inom stålindustrin?
– En from förhoppning är att tydliga regler gör arbetet billigare och resultatet mer värdefullt. De företag som har ett bra miljöarbete bör få betalt för detta genom att resultatet av deras arbete skall framgå i EPD:erna och då skall man inte kunna redovisa liknande resultat med ett sämre arbete.
Hur kommer den nya standarden vara av vikt för upphandlande organisationer?
– Möjligheten att få jämförbara EPD:er underlättar arbetet att välja bland leverantörer. När nu framtidens EPD:er innehåller information om återvinning så är frågan om de är beredda att ta in detta i sina beslutsunderlag. Återvinningsbarhet är HELT avgörande för ett materials miljöbelastning enligt min mening men många som arbetar med miljöfrågor i upphandling tittar endast på kolfotavtryck i produktionsskedet. Kanske kan ny information ha betydelse här.
Vilka är de viktigaste utmaningarna som sektorn behöver ta sig an utifrån miljösynpunkt skulle du säga?
– Jag tror att vi har fem viktiga frågor framför oss. Det handlar delvis om att bygga flexibelt så att byggnader behåller sitt värde men också att bygga återanvändningsbart så att byggkomponenter kan återanvändas och inte behöver smältas om. Vi behöver också minska värdeförlusterna vid återvinning. Det kan gälla till exempel legeringsämnen och slaggbildare. Vi bör även öka värdet av biprodukter som slagg och andra flöden för stålföretag eller ekosystemtjänster för byggföretag. Till sist ska vi inte vänta på banbrytande uppfinningar utan genomföra de åtgärder som vi vet kan minska till exempel kolfotavtrycket redan nu.
Rutger Gyllenram. Foto: Kobolde
