Mobilitet som tjänst, självkörande fordon, efterfrågestyrd kollektivtrafik, delad mobilitet och elektrifiering. Det är exempel på ny teknik och nya tjänster som utmanar dagens sätt att bedriva busstrafik. I en ny rapport har forskare undersökt bussens roll i ett framtida transportsystem.
I rapporten “Vilken framtid har bussen” har forskare från K2- Nationellt kunskapscenter för kollektivtrafik undersökt hur eventuella förändringar i samhället kommer att påverka vilken roll bussen kan komma att ha i det framtida transportsystemet. Tidsperspektivet är 2030.
Exempel på möjliga faktorer som kan komma att påverka framtidens omställning av kollektivtrafiken har i rapporten delats in i tre olika kategorier.
- Landskap, exempelvis demografiska och ekonomiska förändringar, digitalisering och globalisering, infrastrukturens utveckling, hållbarhetsagendan och samhällets förändrade organisation.
- Nischer, avser ny teknik och nya tjänster som utmanar befintliga sätt att bedriva busstrafik. I rapporten behandlas de fem nischerna, mobilitet som tjänst, självkörande fordon, efterfrågestyrd kollektivtrafik, delad mobilitet, samt elektrifiering.
- Regimer, avser de aktörer, normer och regler som omger bussbranschen. I rapporten beskrivs två delregimer. Dels den linjelagda trafiken, som kan vara lokal, regional eller interregional och bedrivas som upphandlad eller kommersiell trafik, dels turist- och
beställningstrafiken.
Utifrån detta presenteras sedan fyra olika bilder av bussens framtida roll, med olika antaganden om utvecklingen.
- Mer av samma, där baseras framtidsbilden framför allt på förändringar som ger en framtid som inte är alltför olik dagens situation där befolkningen och ekonomin växer vilket leder till ökat resande med buss, både i linjetrafik och turist- och beställningstrafik. Samtidigt kan exempelvis digitaliseringen av samhället innebära mer distansarbete vilket kan medföra ett mer spritt resande med mindre toppar morgon och
eftermiddag. - Ökat bilberoende, utgår från att självkörande fordon slår igenom med fordon som visserligen är självkörande men som fortfarande kräver att en förare kan ta över kontrollen över fordonet om så skulle behövas. Detta skulle kunna innebära ökad utglesning av bebyggelsen eftersom uppoffringen att spendera tid i bilen minskar vilket kan ge den stadsnära landsbygden ökad attraktionskraft. Det innebär också att den linjelagda busstrafiken, särskilt regionalt och interregionalt troligtvis kommer att tappa marknadsandelar.
- Mer mobilitet, mindre buss, här har samhällets åtagande för trafiken minskat samtidigt som nya kommersiella mobilitetstjänster växt fram. Utvecklingen av ny teknik har varit snabb med självkörande fordon på den högsta nivån, det vill säga som inte kräver någon förare alls vilket innebär bättre tillgång till mobilitet för de allra flesta, inte minst för grupper som tidigare saknat tillgång till bil. Det kan bli svårt att på politisk väg styra transportsystemet.
- Kompletterad kollektivtrafik, ett scenario som präglas av att det offentliga tar ett mer kraftfullt grepp över persontrafikens utveckling. Kollektivtrafiken bildar grundstruktur för planeringen och städerna växer i kollektivtrafiknära lägen, framför allt i anslutning till spårbunden trafik, men även kring stombusslinjer.
Rapporten har finansierats av Svenska Bussbranschens Riksförbund/Sveriges Bussföretag för projektet Buss 2030.
Foto: iStock
