Bild: Svenska spårvagnssällskapet, 2015-05-30
Med infrastruktur skapar vi nya lägen. Alltså rent geografiskt. Så om man känner att tex Alvik (närförort i Stockholm) är för fint för att förtäta så kan vi bara bygga ny infrastruktur och ett nytt Alvik på en åker utanför de redan bebyggda delarna av stan. Ny infrastruktur är alltså en möjlig lösning på de problem jag gästbloggade om sist, att vi lider brist på byggrätter (dvs en brist på vilja att bygga i de lägen där efterfrågan är starkast – oviljan bottnar i bevarandetryck).
Några poänger om infrastruktur är viktiga:
Den första. Om man med infrastruktur menar ny spårtrafik blir tidshorisonten rätt lång. Decennier? Knappast en lösning på bostadsproblem här och nu. (Viktigt på lång sikt såklart dock)
Den andra. Ser vi till värderingen av bostäder i olika lägen (priser, kötider) så verkar det som att olika lägen värderas olika trots god kollektivtrafikförsörjning. Det är bara att följa någon av Stockholms tunnelbanelinjer utåt så ser man kötider och priser dala. Kollektivtrafikförsörjningen längs tunnelbanenätet får väl anses god men god verkar inte räcka. Transportkostnaden tycks ganska tydligt avspegla sig i värderingen av olika lägen. Vi kommer bara så långt med infrastruktur verkar det.
Ett spännande experiment skulle vara att försörja någon förort med extremt god infrastruktur och se vad som händer. Eftersom man inte kan bygga spårtrafik på kortare tid än typ ett decennium så gissar jag att enda möjligheten blir buss. Och visst, stora delar av landet täcks redan in av busstrafik. Men, att det överhuvudtaget går att ta sig någonstans betyder inte att kollektivtrafikförsörjningen är god. Turtäthet, snabbhet, att bussen går hela dygnet etc är avgörande.
Så vad skulle hända med en förort om det plötsligt gick direktbussar till centrum (lokala och stadscentrum), tillförlitligt, var femte minut dygnet runt? Vad skulle hända med andrahandshyror och kötider? (Borättspriser skulle inte påverkas om inte köparna tror förändringen är permanent.) Vi skulle kunna mäta hur högt lägesfaktorn värderas i hyra per månad (andrahandshyra). På sätt och vis kan vi kanske redan göra det genom att jämföra andrahandshyror eller månadskostnader för borätt i olika lägen men det här experimentet skulle isolera effekten av ”transportkostnaden” på ett annat sätt.
Sen kanske det av något kapacitetsskäl är svårt att utöka busstrafiken på många håll. Jag vet inte. Men det skulle vara kul att pröva. Kanske kan vi byta läge, läge, läge mot buss, buss, buss. Personligen är jag tveksam, men experimentet verkar kul.
Den här veckans inlägg är skrivet av Olle Netzell, till vardags analytiker på Boverket.
