Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) har nu tagit emot betänkandet från utredningen om gröna obligationer. Den innehöll bland annat förslag på verksamheter som är lämpliga att koppla ihop med gröna obligationer där fastighetsmarknaden nämndes som exempel.
Under en presskonferens igår överlämnades utredningen om gröna obligationer till finansmarknadsminister Per Bolund från utredaren Mats Andersson, fd VD för 4AP-fonden. Enligt Per Bolund är utredningen en del i regeringens arbete att främja en hållbar finansmarknad.
Utredaren har haft i uppdrag att analysera och lämna förslag på hur marknaden för gröna obligationer kan utvecklas, lämna exempel på projekttyper som skulle kunna finansieras med gröna obligationer och ge förslag på vilken typ av information som investerare behöver för att kunna fatta välgrundade investeringsbeslut.
En marknad som växer expontentiellt
Marknaden för gröna obligationer utgör idag endast 0,2 % av världens obligationsmarknad men har enligt Mats Andersson växt exponentiellt de senaste tio åren från ingenting till närmare 300 miljarder dollar på den globala marknaden.
Värdet av att äga eller emittera gröna obligationer har hittills mest varit symboliskt, för att visa att man främjar en omställning. Utöver symbolvärdet är det enligt Mats Andersson svårt att hitta rent ekonomiska skäl för att emittera eller äga gröna obligationer. Det innebär extrakostnader i form av certifiering och återrapportering och regelverk i form av definitioner och mätbarhet har ibland upplevts som otydliga.
Behöver bli det mest attraktiva finaniseringsalternativet
Som främsta åtgärd föreslår Mats Andersson att staten följer Frankrikes exempel och går in och emitterar gröna obligationer och även uppmuntrar de statliga företagen att göra detsamma. Dock måste villkoren vara sådana att gröna obligationer framstår som det mest attraktiva finansieringsalternativet för fler aktörer.
En förbättring skulle enligt utredningen kunna vara att kopiera en modell som finns i Singapore där staten går in och betalar de förhållandevis små extra kostnader som uppstår för gröna obligationer vid emission. Ett sätt att relatera risken i en grön obligation vore att knyta obligationen
till specifika objekt eller bestånd, exempelvis gröna kommersiella fastigheter.
– Om man tittar på marknaden idag är det tydligt att det finns ett väldigt stort köpsug, nästan alla gröna obligationer som ges ut är övertecknade, det finns fler köpare än utgivare. Det handlar om hur kan man skapa bättre balans och eventuellt ta ner de trösklar som fortfarande finns, till exempel extrakostnader för certifiering. Förhoppningen är att vi nu kan gå vidare med förslag som också gör att det blir fler som ger ut gröna obligationer på marknaden framöver, sade Per Bolund vid presskonferensen.
Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet
