När klimatkrav, dokumentation och totalekonomi präglar byggbranschen blir måleriets roll viktigare än någonsin. Ett byggprojekt lever bara upp till både gröna ambitioner och underhållsbudgetar om det faktiskt håller över tid.
Debattartikel av Sune Schnack, vd på Flügger
När vi vill bygga med lägre klimatpåverkan och längre livslängd räcker det inte att enbart fokusera på material och energi. Vi måste också inkludera dem som vet hur byggnadens yttre ytor skyddas mot väder och tidens tand: målarna.
Det är anmärkningsvärt hur sällan måleriyrket inkluderas i de tidiga skedena av ett byggprojekt. När förfrågningsunderlag, LCA-beräkningar eller driftstrategier tas fram betraktas måleriarbetet ofta som ett avslutande och uteslutande kosmetiskt fackområde. I verkligheten spelar målerikompetensen en central roll för byggnadens hållbarhet, totalekonomi och klimatpåverkan.
Felaktig behandling kan fördubbla underhållskostnaderna
En korrekt ytbehandling kan avsevärt förlänga livslängden på fasader, fönster och träkonstruktioner. Felaktig behandling kan däremot förkorta livslängden och leda till fuktskador, materialnedbrytning och för tidiga byten som belastar både underhållsbudgetar och byggnadens CO₂-utsläpp. Det är här som ekonomi och hållbarhet hänger tätt samman.
Låt oss säga att den totala entreprenadkostnaden för måleriarbetet på en medelstor förskola ligger på cirka 900 000–1 miljon kronor, beroende på slitage och val av system. Om ytbehandlingen behöver utföras efter fem år, istället för efter tio, fördubblas kostnaden över perioden, samtidigt som klimatpåverkan i form av materialförbrukning, transporter och arbetsmoment ökar.
Klimatförändringarna skärper behovet
Fler perioder med kraftigt regn, hög luftfuktighet och temperaturvariationer sliter hårdare på fasader. I den verkligheten är korrekta ytbehandlingar en del av själva klimatanpassningen. Det kräver att målerikompetensen involveras tidigt, så att kunskap om fukttransport, diffusionsöppenhet och underhållscykler blir en integrerad del av projektet från start.
Byggherrar och rådgivare talar allt oftare om totalekonomi, men när måleriarbetet pressas till lägsta nivå i den sista upphandlingsrundan undergrävs logiken. Det som sparas nu betalas senare, ofta med ränta.
Samtidigt skärps dokumentationskraven. EU-taxonomin, CSRD och uppdaterade byggkrav innebär att robusthet, underhåll och livslängd i allt högre grad måste kunna dokumenteras. Här är målerikompetensen inte en fråga om estetik, utan ett konkret sätt att minska både CO₂-utsläpp och driftskostnader.
Målarens yrkeskompetens är central
Måleriyrket handlar inte bara om färg, utan om kemi, förståelse för materialet och teknisk funktion. Rätt behandling kan förlänga ett fönsters livslängd med årtionden och minska behovet av nya resurser. Den kan också säkerställa att byggherren inte står inför kostsamma byten långt tidigare än planerat.
Därför är det inte bara en fråga om estetik, utan om ansvarstagande. Om vi ska bygga långsiktigt hållbart i en tid med skärpta klimatkrav måste vi börja se målaren som en del av lösningen – inte som den sista punkten på listan.
