Om världen ska bli mer hållbar måste alla bidra. Det uppstår snabbt en mängd detaljfrågor som behöver lösas, skriver Kenni Ramsell, Nordenchef på Dynabook.
Att cirkulär ekonomi, eller återvinning, återanvändning och återbruk för att tala klarspråk, är nödvändig av miljöskäl håller nog de flesta med om. Till skillnad från i den traditionella linjära ekonomin ligger fokus på att utnyttja produkter och råmaterial så långt det går. Den linjära ekonomin går som bekant ut på att ta råmaterial och tillverka en produkt som används av en kund ett tag och sedan slängs på soptippen, eventuellt för utskeppning till något sopberg i Afrika. Eller så kanske den ligger och brinner på en tipp i Botkyrka.
Det här har regeringar i de flesta länder förstått, även i Sverige där man formulerat en nationell strategi för cirkulär ekonomi. I Finland har regeringen gått ett steg längre och sagt att landet ska bli världsledande inom området till 2025. Även EU har formulerat en handlingsplan.
Det är självklart bra att politiker drar sitt strå till stacken, men för att det ska bli resultat krävs det att både företagskunder och konsumenter agerar på hållbara sätt. Och, inte minst, att tillverkare och leverantörer av produkter gör det.
Vi är i ett läge där alla initiativ, samordnade eller ej, är av godo i någon utsträckning.
Vi har en tjänst som heter Asset Recovery Service. Vi kan ta den som en utgångspunkt för en vidare diskussion. Det visar sig snabbt vilka saker som måste lösas för att få till en hållbar hantering.
Till att börja med behöver den mottagande parten göra en bedömning av den produkt som lämnas in för återanvändning eller återvinning. Går den att sälja vidare eller behöver den kasseras? Det avgör vilken summa den inlämnande parten får, eller kanske alternativt får betala. Hur det blir beror på en mängd faktorer, till exempel vilken helhetslösning den mottagande parten fått till. I fall då produkter behöver kasseras ska det naturligtvis göras på ett så miljövänligt sätt som möjligt.
En mycket viktig aspekt är att radera data som finns i utrustning på ett säkert och permanent sätt. En kund som lämnar in en produkt för återanvändning eller återvinning ska inte behöva oroa sig för att känsliga data kommer på villovägar. Hanteringen inbegriper att den inlämnande parten får ett kvitto på att data har raderats.
Om en verksamhet av den här typen blir storskalig är det smart att fastslå vilka volymer som är möjliga och vilka villkor som gäller för dem. Ska en inlämnande part få en bonus för att många produkter lämnas in, eller är det den mottagande parten som ska belönas? Och så vidare.
Det är viktigt att den mottagande parten ansluter sig till fungerande nätverk av lösningar och följer både vedertagna regelverk och praxis inom området. Finns det till exempel redan storskaliga transporter till destinationer där kasserade produkter tas om hand på ett miljövänligt sätt? I så fall är det troligtvis dumt att dra igång en egen transportlösning.
Sedan kommer de större frågorna. Bör flera leverantörer sluta sig samman för hanteringen? Vem ska vara huvudman? En oberoende sammanslutning av leverantör eller en officiell instans, till exempel på EU-nivå? Frågor av den här typen kommer att göra sig påminda och bör hanteras så snabbt som möjligt.
Den övergripande poängen är att vi alla behöver sätta i gång och bidra med det vi kan bidra med för att skapa ett så hållbart samhälle som möjligt. Det gäller så väl politiker, företagskunder och konsumenter, som tillverkare och leverantörer.
Kenni Ramsell
Nordenchef, Dynabook
