Koppar från byggnader och dagvatten belastar vattenmiljöerna i mycket liten utsträckning i Stockholm, enligt en ny studie från IVL Svenska Miljöinstitutet.
Olika källors betydelse för belastningen av koppar till Mälaren och Saltsjön har undersökts i två forskningsprojekt. Bland annat har ytvattnet och bottensediment i Mälaren och Saltsjön undersökts. Det visar sig att Stockholms bidrag av koppar i form av dagvatten och avloppsvatten är mycket små, jämfört med den naturliga belastningen av koppar från Mälarens avrinningsområde. Till exempel är läckaget från Stockholms koppartak i Stockholms stad så litet att taken inte kan utgöra någon betydande källa överhuvudtaget, menar forskarna.
Studien visar även att den koppar som återfinns i bottensedimenten inte heller är biotillgänglig. Den förekommer med andra ord inte i sådana former att den lätt skulle kunna tas upp av djur och växter. Detta är en viktig aspekt vid bedömning av hur miljöfarligt ämnet är. Resultaten är viktiga för myndigheternas arbete med att ta fram styrdokument för byggnadsmaterial och infrastruktur, menar forskarna.
– Utan rätt underlag så kan tillämpningen av styrdokument som exempelvis ”Kemikalieplan för Stockholm”, lätt bli en ”svarta listan” för material och det får konsekvenser vad gäller kostnader för byggindustrin och fastighetsägare, men även samhället i stort, säger Anders Jönsson, forskare på IVL.
Risken är då att man i onödan byter ut koppar mot material med sämre beständighet och med mindre kända miljöeffekter.
FOTO: IVL
