Han var med och utvecklade passivhustekniken och har belönats för sitt hårda arbete för att den ska fortsätta utvecklas och spridas. Nu vill Hans Eek bygga plusenergihus med hjälp av crowdfunding och använda passivhustekniken för att kyla hus i Afrika.
På något sätt har nog de flesta som jobbar med energieffektiva byggnader kommit i kontakt med arkitekten och passivhusexperten Hans Eek. Man har hört honom föreläsa, frågat honom om råd eller läst artiklar om projekt han medverkat i eller frågor som han uttalat sig om.
När Hans inte befinner sig i något av dessa sammanhang sitter han numera, efter flera år i Västra Götalandsregionen, och jobbar i Västerås. Han hyr ett litet rum i en kontorsbyggnad och det är också där vi träffas en regnig tisdag i oktober för att göra den här intervjun.
På en av kontorets väggar hänger utmärkelsen “Årets opinionsbildare 2016” från Stiftelsen för utveckling av energieffektivt byggande. En utmärkelse som Hans är stolt och glad över.
– Jag jobbar för att vi ska klara av klimatomställningen och bebyggelsen har en väldigt stor inverkan på klimatet. Jag gör vad jag kan för att påverka omgivningen, sa han då i sitt tacktal.
På den motsatta väggen hänger fotografier från olika projekt som Hans har arbetat med. Ishotellet i Jukkasjärvi som med hjälp av passivhusteknik och en solcellsanläggning numera aldrig smälter och kan hålla öppet året om, miljonprogramsområdet Brogården i Alingsås som renoverats till passivhusstandard och en kontorsbyggnad för spelbolaget PAF på Åland som Hans har ritat tillsammans med Murman arkitekter.
Hans berättar att han tycker om att fotografera. Efter att ha pratat med honom en stund kommer det fram att det finns ganska mycket som han tycker om att göra och som han tycker är viktigt att försöka göra. Och att han är en person som arbetat och fortfarande arbetar hårt för att få göra det som han tycker är roligt och viktigt.
Ett barn av sin tid
Hans växte upp i Eksjö, en liten trästad i Småland. Han minns ett hem som bestod av mycket kärlek och musik. Båda hans föräldrar sjöng, pappan spelade mandolin, mamman piano och själv började Hans spela fiol när han var åtta år. Sextioett år senare spelar han fortfarande ibland. För att slappna av och tänka på annat, berättar han.
– Musiken är ett sätt att leva ut känslor, när man spelar går det inte att tänka på något annat. När jag åker skidor händer samma sak, då fokuserar jag bara på det och tänker inte på något annat.
På frågan hur ofta han annars tänker på jobbet svarar han “alltid” och ler. Och tillägger att han tror att det är så för många arkitekter.
Hans har jobbat hela sitt vuxna liv i byggbranschen och han introducerades för den redan i fyraårsåldern när han följde med sin pappa till jobbet. Pappan jobbade som verkmästare och senare byggmästare och vid tretton års ålder började även Hans jobba extra på olika byggen om somrarna. Ungefär samtidigt började en idé om att bli arkitekt ta form.
– Jag tror att jag var fjorton år. Jag var tekniskt intresserad och några av mina bästa ämnen i skolan var teckning och fysik.
Även intresset för miljöfrågor väcktes i ung ålder. Hans beskriver hur han rycktes med av tidsandan under sextiotalet, han minns att han hade en blommig skjorta och att det diskuterades mycket miljö och politik när han gick på gymnasiet, precis som det gjordes överallt då. När oljekrisen nådde sin kulmen i början av sjuttiotalet ökade även intresset för förnybar energi och energieffektivisering i samhället, ungefär samtidigt som Hans skulle ut på arbetsmarknaden.
Från ingenjörsjulgran till enkla principer
Ett av de första uppdragen han fick som nyutexaminerad arkitekt var Helga Henrikssons solhus. Helga var en pensionerad handarbetslärarinna som hade läst en bok som heter Silent Spring och som reagerade mot resursslöseriet. Nu ville hon bygga ett hus som enbart skulle värmas av solen.
Hans som, efter avslutade arkitektstudier på Chalmers, hade slagit sig ihop med några andra miljöintresserade arkitekter och startat ett kollektivägt kontor i Göteborg, tog sig an uppdraget med stor iver.
– Detta projekt var ju fantastiskt för oss unga arkitekter. Vi ritade ett välisolerat hus med luftsolfångare, värmemagasin av 50 kubikmeter rullsten, två fläktar, värmepump, åtta mekaniska spjäll och en reglercentral.
Det visade sig att huset inte alls fungerade som det var tänkt utan först efter tredje ombyggnaden av värmesystemet fick Helga varmt i huset.
– Självklart var jag bedrövad, men Helga tröstade mig: “Hans, du skall inte vara ledsen, vi har bidragit till forskningen och utvecklingen genom att visa hur man inte skall göra.”
Några år senare projekterade Hans ett nytt solhus.
– Jag hade bestämt mig för att inte göra en ingenjörsjulgran utan lita på passiv solvärme, det vill säga värme som kommer in från fönster, utan pump och utanfläkt.
Det här husprojektet lyckades och ledde till flera andra projekt, bland annat i Tyskland. Wolfang Feist, en tysk byggnadsfysiker tog kontakt med honom och de kom att utveckla passivhustekniken tillsammans. En teknik som enligt Hans egentligen är väldigt enkel. Tjocka täta väggar, en noggrann byggprocess där alla behöver samarbeta för att det ska bli tätt och värme som återvinns via ventilationen.
2001 byggdes de första husen som kallades passivhus i Sverige efter dessa principer i Lindås utanför Göteborg och genom åren har passivhusen sedan vidareutvecklades till både nollenergihus och plusenergihus, där solceller producerar lika mycket eller mer energi än det som används i fastigheten.
Renoveringar viktigare än nybyggnation
Sverige, liksom alla EU-länder, skall senast under 2020 ha nära-nollenergihus i sin byggnorm. Men enligt Hans ligger Sverige efter många andra länder och för att byggandet av energieffektiva hus ska öka här tror han att det krävs större krav både via Boverkets byggregler och från beställare.
– Och att fler bygger om och energirenoverar eftersom 80 procent av bostäderna som behövs till 2050 redan är byggda. Renoveringsprojekt är viktigare än nyproduktion, säger han och pekar på fotografiet på väggen som föreställer Brogården i Alingsås.
Brogården är ett miljonprogramsområde som renoverades till passivhusstandard och som Hans själv bodde i när han var med och startade upp det offentliga miljöcentret Passivhuscentrum. Under tio år har han varit med och drivit och arbetat som rådgivare där. Nu kommer Alingsås kommun inte att finansiera Passivhuscentrum längre eftersom Svensk Byggtjänst fått anslag från regeringen att skapa ett nationellt center för hållbar byggnation. Men Hans tror inte att Passivhuscentrum kommer att avvecklas helt utan fortsätta i någon annan form med annan finansiering eftersom de fortfarande har en del utbildningsuppdrag.
Att projekt som Hans jobbat med länge läggs ner på grund av utebliven finansiering har hänt förut. I vissa fall har det känts hårt berättar han, när det är projekt som han jobbat länge med. Samtidigt tycker han att det har blivit lättare att få pengar till miljöprojekt med åren. Och han blir normalt inte speciellt stressad av motgångar.
– Det kan till och med vara så att jag letar upp svårigheter och utmaningar, säger han leende.
Från Burkina Faso till Jukkasjärvi
När Hans jobbade med ett projekt i Kiruna kom han i kontakt med en biståndsarbetare som undrade om det var möjligt att använda passivhustekniken för att kyla hus i Afrika och idag är han involverad i att ta fram en modell för passivhus i Burkina Faso. Landet och dess befolkning har drabbats hårt av klimatförändringarna och har stora besvär med höga temperaturer både inomhus och utomhus. Särskilt i städerna där husen byggs med betongblock och plåt som fångar upp solvärmen och gör att det kan bli uppemot 75 grader inne i husen.
För att hitta en bättre konstruktion har Hans tittat på hur husen byggs på landsbygden i Burkina Faso, med lera och halm vilket ökar isoleringseffekten och håller värmen ute. Med hjälp av ytterligare isolering och en solskorsten i mitten av huset som hämtar kyla från marken samtidigt som den leder ut värme från huset kommer temperaturerna att kunna sänkas i husen enligt honom.
– Jag tror att detta skulle kunna förbättra situationen för befolkningen avsevärt.
Projektet drivs nu av universitetet i Ouagadougou nu och bostadsdepartementet i Burkina Faso har visat stort intresse för husen. I vår åker Hans ner till Burkina Faso igen för att de titta på de färdigbyggda modellerna. Tekniken att kyla hus med hjälp av passivhusteknik har han även fått användning för hemma i Sverige. För ett par år sedan kom han i kontakt med ledningen på Ishotellet i Jukkasjärvi som försökte hitta en lösning på problemet att turismen stannade av på sommaren när ishotellet smält ner. Hans tog fram en idé om att bygga ett ishotell med en stomme i stål med invändiga kylslingor som sedan sprutades med en blandning av snö och is. Med hjälp av noggrann isolering och en solcellsanläggning som kyler byggnaden håller hotellet numera fem minusgrader inomhus även de varmaste sommardagarna.
– Bygget var inte helt enkelt, en av de svåraste sakerna var att hantera de temperaturskillnader som uppstår mellan rummen. Det blir lätt kondens som kan orsaka mögel eller göra så att isen smälter. För att undvika det kunde vi inte låta någon metalldel gå från rum med varmare till kallare temperaturer utan det måste vara isolering emellan.
Vart befinner vi oss om 50 år?
Tillsammans med Johan Ehrenberg, Vd:n och grundaren av mediekoncernen ETC, är Hans just nu involverad i ett projekt för att bygga hyresrättshus i trä och passivhusmodell. Husen är tänkta att delvis finansieras med hjälp av crowdfunding och därmed ge minst 15 procent lägre hyror.
Han beskriver projektet som enormt spännande för honom eftersom de planerar att bygga husen som så kallade plusenergihus, som med hjälp av solceller ska tillföra mer energi än de använder.
– Detta är det roligaste projektet som jag gjort. Jag och Johan har blivit oerhört bra kamrater och delar synsättet på klimatfrågan, det är fantastiskt att jobba med en beställare som är ute efter att skapa koldioxidsänkor.
De räknar med en ekonomisk livslängd på 50 år för husen istället för 30 som är brukligt. Byggnadens livslängd skall bli minst 100 år. Att alltid titta långt fram när han projekterar var något som Hans lärde sig när han jobbade med ett flerårigt projekt som utvecklade framtidsbilder för ett hållbart Göteborg.
– Ett väldigt intressant projekt som jag har jobbat med var Göteborg 2050. Där lärde jag mig att tänka visionärt kring vad som är hållbart genom att börja med att se vart vi befinner oss om 50 år. Sedan gå bakåt i tiden, till nutid.
Om husen för ETC Bygg blir av räknar Hans med en väldigt intensiv arbetsperiod. Annars har han numera gått ner i tid och jobbar endast hundra procent, berättar han.
– Om någon frågade vad jag skulle vilja jobba med idag skulle jag ha valt precis samma sak, jag vill inte ha något annat yrke. Jag var på gränsen till att bli yrkesmusiker ett tag men hade tre barn och blev väldigt sliten av det livet så jag besinnade mig. Jag vill medverka till en bättre värld, det har alltid funnits där. Ibland känns det som om jag inte räcker till men jag försöker.
Fakta Hans Eek
Född: Eksjö 1948
Familj: Hustru, 8 barn, 4 egna, 4 hustruns
Bor: Västerås, bostadsrättslägenhet, inte passivhus
Utbildning: Teoretisk Fysik, Arkitekt.
Karriär/tidigare arbetsplatser: Landskronagruppen, EFEM arkitektkontor, Göteborg Energi, Passivhuscentrum Västra Götaland, Arkitekt Hans Eek AB, Chalmers, KTH, MDH, LTH
Fritidsintressen: Fiolspel, jazz, segling, skidåkning
Favoriträtt: Havregrynsgröt med rårivet äpple och kalvlever anglais med bacon och kapris
Reser helst till: Reser så mycket i jobbet så allra helst åker jag hem till Västerås. Eller seglar med min båt som ligger i Mälaren.
Inspireras av: Eva Morberg Eek, Johan Ehrenberg, John Byrnes, Tuomo Hurinainen.
Foto: Jenny Öhman
