Risk och osäkerhet står i vägen för klimatsmarta byggmaterial och tekniker. Det säger Ylva Åborg, arkitekt på FOJAB som även leder arbetsgruppen för material inom Klimatarena Stockholm. Så hur tar man sig förbi oron för att testa nytt?
Det är mycket att ta hänsyn till när man ritar och bygger hus. En uppsjö av olika krav, önskemål, platsförhållanden, ekonomi, regler, intressenter. Klimatutsläpp har däremot inte varit en faktor i ekvationen förrän på senare tid. Påverkan på den biologiska mångfalden har det bara precis börjat pratas om.
Materialen en nyckel
Men när vi nu vet vad som driver en byggnads klimatavtryck har materialen seglat upp som en av de allra viktigaste parametrarna. En större kunskap och medvetenhet kring materialen och hur de används är en viktig nyckel för att få ner utsläppen och nå uppsatta mål.
Kommer vi att få se en uppsjö av mer klimatsmarta material i framtiden?
– Önskvärt vore förstås att få fram mer lokalt odlade fasad- eller väggsystem som till exempel har hampa som sin huvudsakliga resurs. Men framför allt behöver vi börja se det som redan är i bruk som vår primära resurs och använda det som en resursbank. Den enskilt största frågan framåt för att sänka byggbranschens koldioxidavtryck handlar om materials utvinning och tillverkning.
Det säger Ylva Åborg, arkitekt på FOJAB som driver arbetsgruppen om klimatsmarta byggmaterial inom Klimatarena Stockholm, en samverkansplattform för bygg- och anläggningssektorn i Stockholms län som ska påskynda klimatomställningen.
Återvunnet som utgångspunkt
Att se återvunnet material som den givna ”råvaran” är ett viktigt paradigmskifte som måste till, menar hon.
– Materialleverantörerna behöver göra sina affärsmodeller mer cirkulära, och EU:s direktiv om ekodesign kommer att tvinga fram en enorm förflyttning. Men vi kan inte bara lägga över ansvaret på producenterna. Arkitekter och andra aktörer i byggprocessen behöver förstå materialens olika livscykellängder och projektera för cirkuläritet med montage för demontering och produkter som bevarar materialens integritet.
Ett livscykelperspektiv på material vore lämpligt också när det kommer till den biologiska mångfalden. Medvetenheten om biodiversitet har börjat läcka in i projekten, men lösningarna är fortfarande ofta på en lokal nivå, menar Ylva.
– De handlar mest om vad som kan göras inom respektive projekt eller i närområdet. Vad kan gården erbjuda, hur kan taken användas? När det gäller trä pratar man om hur skogsbruket påverkar miljön, men det finns ingen motsvarande diskussion om andra material, hur framställningen påverkar platsen och vilken skada de gör på vägen hit.
Riskfyllt att bryta rutiner
Paradigmskiften och systemförändringar sker inte utan friktion. I en byggbransch som den svenska, som är duktig på standardisering, rationalisering och upprepning, kan det vara riskfyllt att bryta upparbetade rutiner. Storskalighet är bra för affären. Att testa nytt rubbar kalkylerna.
– Risk är den största utmaningen vi har att hantera just nu i Klimatarenas arbetsgrupp för klimatsmarta byggmaterial. Det är så mycket som står på spel. Blir det fel kan det bli jättefel, säger Ylva och påminner om skandalen med de enstegstätade putsfasaderna på 1990-talet.
Premiera innovation
Samtidigt finns inga andra sätt än att prova sig fram, menar hon. Med kända material och tekniker kan vi halvera klimatutsläppen. För att nå återstoden behövs innovation och en marknad som efterfrågar förändring.
– Även om många ser det som affärskritiskt att satsa på klimatsmarta byggmaterial vore det välkommet med fler ekonomiska stödåtgärder. I Danmark finns en fondstruktur som har bidragit mycket till hållbar omställning, med fonder som bidrar till att hantera risk och fonder för utbildningar.
– Men, poängterar hon, det vi framför allt behöver nu är modiga aktörer som vågar satsa. De som klarar att svara mot vår tids stora utmaningar inom både klimat och miljö, de blir relevanta i framtiden. Det gäller såväl för material som företag.
