Ett löfte som många kommunalpolitiker går till val på är att utlova en ny ishall. Ingenting lockar väljare mer än utsikten till att få ordentliga möjligheter för barn och ungdomar till att idrotta. Möjligen byggs sedan ingen ishall efter valet. Men vårt land rymmer ändå drygt 360 stycken, ett hyggligt antal med tanke på våra 290 kommuner. Här försöker vi reda ut utmaningarna när det gäller klimatskal, energieffektivitet och isolering.
Det finns ingenting skrivet specifikt i BBR:en för kallhallar eftersom de, förutom större arenor, inte värms upp över 10 grader C. När det inte finns något behov av uppvärmning så behöver man, som bekant, inte heller lämna in en energideklaration. Därmed kan diskussionen om energieffektivitet ofta falla mellan stolarna när kommunen ska bygga nytt eller renovera en gammal hall. Det säger sig självt att det är en komplicerad historia att isolera en ishall så att den blir så energisnål och torr som möjligt. Även om själva isrinken inte alltid når upp till exakt standard om 30 gånger 60 meter så är det en försvarlig yta som avger fukt och kyla.
Ser man sedan till själva hallbyggnaden är det oftast stålplåtshallar med mellanliggande isolering av någon form av ull, förr mineral, numera oftare cellplast. Till detta ska sedan läggas ett antal åskådare och den värme de avger. Att som kommun veta hur man ska göra rätt är därför inte lätt. Den enda handledning som finns är Ishockeyförbundets ”Bygga ishall”, en omfattande beskrivning med många råd och regler men som av förklarliga skäl inte tar upp specifika byggproblem.
En mångfacetterad fråga
Ett projekt som kartlagt de svårigheter som kan uppstå när det gäller ishallar är Nordic Built Evaluation and Renovation of Ice Halls and Swimming Halls (NERIS), finansierat av Formas och Energimyndigheten och med KTH, institutionen för byggvetenskap och avdelningen för byggnadsteknik som uppdragsgivare. Projektledare och ansvarig för utförandet är Jörgen Rogstam, tekn.lic. i energiteknik och vd på Energi & Kylanalys AB, EKA. Enligt Jörgen Rogstam är frågorna kring ishallars klimatskal mångfacetterade.
– Man vill till exempel kunna ha en komforttemperatur på omkring 5-10 grader C oavsett klimat utanför hallen. Är det inte uppvärmt och skalet är välisolerat blir det kallt även inomhus och på läktarna.
Rätt styrstrategi sparar energi
Fukten är alltid en utmaning. I Sverige talar vi alltför ofta om relativ fuktighet när daggpunkt vore en mycket bättre parameter, menar han.
– Där är 0-2 grader daggpunkt ett bra riktvärde eftersom det ger en bra balans mellan isytan och fukten i luften. Har vi en daggpunkt under 0 grader så förångas mer vatten och i värsta fall även isen vilket ger en hög fuktbelastning.
Själva isytan är minus 2-3 grader och även där gäller det att tänka daggpunkt med avfuktningsutrustningen. De allra flesta styr på relativ fukt vilket kan ge en negativ daggpunkt, som i sin tur gör att man kyler isen med avfuktaren och det är inte energieffektivt, påpekar Jörgen Rogstam. Med rätt styrstrategi kan man spara 30 % av elkostnaden för avfuktaren. – Genomsnittsishallen använde förr totalt 1 miljon kWh per år medan man idag kommit ned till cirka 450 000 kWh. Den nya generationens avfuktare passar väl ihop med nya kylaggregat som har bättre värmeåtervinningsegenskaper, säger Jörgen Rogstam.
Välj rätt typ av isolering
En ishall består ju inte bara av rink och åskådarläktare. Här finns även andra ytor genom vars dörrar och annat luftläckage kan uppstå. Utifrån ett byggnadstekniskt finns det en rad faktorer att ta i beaktande.
– Modernt vill man bygga så tätt som möjligt. Vi menar att man bör ha luftspärr istället för fuktspärr. Det innebär också att man vill ha ett isoleringsmaterial som inte kan absorbera fukt, det vill säga olika former av polyuretanisolering, menar Jörgen Rogstam och fortsätter. I vår rapport som gäller byggteknik menar vi också att sandwichelement är bra, förutsatt naturligtvis att man inte borrar hål i dem.
Fuktläckage ett problem
Läckage är ett problem, åtminstone i de gamla hallarna. Där rör det sig om 5-15 % luftläckage via öppningar som ismaskinsportar, dörrar och glipor. På så vis kommer fukten att öka och det måste tas hand om på ett effektivt sätt. Diffusion genom väggarna är visserligen en liten fuktlast men nog så farlig då fukt kan stängas inne i väggar- och takkonstruktioner, påpekar han.
– Generellt rekommenderar vi inte en fuktspärr men om den finns så måste den ligga ytterst i konstruktionen. Sätter man fuktspärren på insidan av väggen så kommer fukten som vandrar utifrån och in i väggar och tak att kondensera mot fuktspärren.
Resultatet kan bli fuktutfällning med åtföljande takras. Det har skett otäcka olyckor utomlands, bland annat 2006 i Tyskland där flera personer avled.
Lite hjälp från BBR
Sammanfattningsvis har man genom NERIS-projektet lyckats sätta fingret på olika problem men också visat på lösningar. Vad som förvånar är att kommuner som ska bygga eller renovera faktiskt inte har någon hjälp av BBR eller andra riktlinjer från Boverket.
– Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), borde verka för att kommunerna gick ihop i ett ordentligt erfarenhetsutbyte och gemensamma upphandlingar. Då skulle de spara både pengar och miljö när det gäller att uppföra nya ishallar.
