Mitt hem är en del av din borg

I ett av de föregående inläggen skrev jag om behovet av en ökad flexibilitet i det offentliga rummet, om att vi måste kunna använda de öppna ytorna i den allt mer täta staden på många olika sätt beroende på tid på året och dygnet. Detta resonemang gäller inte bara för de offentliga miljöerna, ett hållbart byggande av bostäder handlar också om flexibilitet i utformningen av hemmen och är även det ett måste för framtiden.

Dagens familje- och hushållskonstellationer kan på många sätt menas definiera flexibilitetsbegreppet. Det är kärnfamiljen, det är svärföräldrarna på besök som tar vabben i veckan, det är ungdomarna som delar på en större lägenhet, det är de ensamstående med barn ena veckan och det är de separerade och nyförälskade som har inga barn ena veckan och sju barn nästa.

Förutom varierande familjekonstellationer har vi också variationerna över livscykeln. Ena fasen singel, nästa fas tvåsamhet (kanske), nästa småbarn, tonåringar och så tvåsamhet och singelhushåll igen, om vi nu tar den klassiska mallen som exempel. Är det då självklart att byta bostad för att vi går in i nya faser, måste det vara ett tvång eller kan vi utveckla bostäder så flexibla att bostaden kan anpassas efter fas och vi kan behålla det läge som vi kanske älskar? För detta behövs nytänkande inom både bostads-, stads- och infrastrukturutveckling. Ett mycket spännande projekt att följa på detta tema är Riksbyggens samarbete med Göteborgs Universitet och Chalmers. Ett experimenthus utvecklas i detta nu där väggar ska kunna flyttas med enkla medel efter behov och där bostäderna till och med kanske kommer ha flera entréer för att underlätta uthyrning av en del av bostaden. Enligt planen ska huset stå klart i området Guldheden i Göteborg under 2016 (www.riksbyggen.se).

Flexibla bostäder kan betyda mycket. Det handlar om mindre detaljer såsom smarta säkra lås (vem är inte trött på att gå med nycklar eller taggar till barn som glömt…) och exempelvis om material som effektivt stänger ute buller så pass att nya bostäder kan byggas utan hänsyn till bullerkrav.

En annan viktig del är sedan också hur vi som bostadskonsumenter beter oss och agerar, inte minst gentemot andra bostadskonsumenter och grannar. Hur länge har vi inte hört devisen ”mitt hem min borg” och att denna särskilt skulle gälla oss nordbor med stort behov av egentid och utrymme. Den devisen kan inte få fortsätta forma vår relation till bostads- och samhällsutvecklingen, med den urbaniseringstakt som finns och som allt fler vill vara en del av måste vi umgås, kompromissa och förstå varandras behov. På individbasis, inte genom hyressystem, statliga reformer eller genom att att vi tror att någon annan ska ordna den perfekta bostaden åt oss, den tiden är förbi, – särskilt i storstadsregionerna.

Om flexibla bostäder såsom jag nämner ovan ska utvecklas och fungera måste vi ha goda relationer till varandra, inte minst till våra grannar. Vi måste kunna prata om i vilken fas vi befinner oss, våga släppa andra in på livet lite mer än idag. För hur ska vi annars veta att Lars och Evas barn är på väg ut? Att mamma Britt-Marie skulle behöva kunna vara mer hos Paulo och Rebecca för att hjälpa till med barnen och att Ossam skulle vilja ha ett extra rum eftersom sonen närmar sig tonåren.

Väl medveten om att detta på flera sätt skulle sätta system, inte minst köpevillkor och äganderätt på spel, behöver vi bekanta oss vid tanken på fler innovativa möjligheter. En flexibel bostadsmarknad kan inte bara innebära fler bostäder och ett ökat antal flyttkedjor även om det också behövs och i dagsläget finns ett akut behov av.

Källa bild: aabenthus.dtu.dk, 2015-02-13