Bild: mp.se/kongress, 2015-06-12
Idag börjar Miljöpartiets kongress som de valt att kalla ”Nu bygger vi Sverige”. Kongressen ska pågå mellan den 12-14 juni i Örebro och öppnas med en förmiddag som bjuder på framträdanden av både Åsa Romson och Mehmet Kaplan. Örebro är för övrigt den stad där Miljöpartiet en gång grundades.
På Dagens Samhälles webb skriver partiets representant Daniel Helldén, trafikborgarråd i Stockholms, Ulf Kamne, stadsutveckling- och miljökommunalråd i Göteborg och Karolina Skog, stadsbyggnadskommunalråd i Malmö, om hur de tre storstäderna går före i utvecklingen av den hållbara staden (Dagens Samhälle, 12/6-15). Debattinlägget poängterar dock den hållbara stadens behov och grundläggande nödvändighet av lokala variationer. I inlägget läggs en tyngd vid att den hållbara staden ska byggas för människor med vanliga inkomster.
Vikten av att bygga och utveckla våra städer för ”den vanliga människan” var också en av de främsta poänger som den förre bostadsministern Stefan Attefall framförde vid ett seminarium om sin tid som minister under gårdagen. Attefall lyfte behovet av att särskilt fokusera på två delar i arbetet med att motverka den omdebatterade bostadsbristen vilket är av betydelse också för stadsutvecklingen; 1) ökad rörlighet och 2) den sociala dimensionen.
Stefan Attefall, bostadsminister 2010-2014.
Attefall framträdde hos Fastighetsägarna Stockholm där han presenterade en rapport som han fått möjlighet att skriva på uppdrag av intresse- och branschorganisationen. Rapporten summerar vad som skedde inom det bostadspolitiska området mellan åren 2010-2014 då Attefall satt i regeringen och sammanfattar även i vilket läge den nationella bostadspolitiken befinner sig i dags dato.
Under framträdandet beskriver Attefall två viktiga delar att fundera över som vi inom branschen måste ha med oss i det dagliga arbetet. För det första berättade Attefall om flera studiebesök han genomfört runt om i landet där nya, framgångsrika och moderna stadsbyggnadsprojekt pågår. Något han alltid brukar fråga är hur man tänkt kring att skapa en blandning av bostäder för människor med olika plånböcker, – och nästan alltid fick han svaret att ”så har vi inte tänkt”. Hur kan det vara så att vi fortfarande idag inte funderar över möjligheterna för olika typer av boenden i de stadsutvecklingsprojekt vi tar oss an? Exempelvis berättade Attefall att han i fallet Norra Djurgårdsstaden i Stockholm föreslagit att man kanske skulle ha tittat på att bygga några av SABOs kombohus för att komplettera de andra (mycket dyrare) bostäderna. Men så hade man inte tänkt.
SABOs Kombohus.
För det andra tog Attefall upp behovet av att utveckla och än mer diskutera bostadsmarknadens sociala dimensioner. Kring detta fick han medhåll från kollegorna Johan Löfstrand (s) och Emma Hult (Mp) som båda är ledamöter i riksdagens civilutskott. Det måste fram fler kreativa och nydanande sätt att skapa boendeformer också för de som inte kan bekosta varken en nyproducerad hyres- eller bostadsrätt. De tre var rörande överens om att vi måste våga prova mer nytt, våga bryta gamla mönster och våga se att detta faktiskt är både bostadsbristen och den sociala dimensionen av den är problem som går att lösa. Bland annat diskuterade de hur till- och frånval i hyreslägenheter blir allt vanligare för att ge hyresgästen en möjlighet att reglera sin hyra. Det borde också gå att ha både bostadsrätt- och hyresrätter i samma trappuppgång för att motverka boendesegregerade städer uppdelade efter socioekonomiska mönster menade de.
De tre var dessutom rörande överens om att det från politikens sida finns ett stort och viktigt ansvar för alla politiker oavsett nivå (lokal, regional som nationell) att ta. Det gäller för bostadspolitikens företrädare att skapa en förståelse för att bostadsfrågorna inte kan bedrivas i ett avgränsade stuprör. Bostadspolitiken är oerhört nära angränsande till de flesta andra politiska områden såsom arbetsmarknad, ekonomi, juridik, utbildning m.m., och ska man tro Attefall är ett av en bostadsministers största ansvar att agera samordnare mellan alla dessa intressen. Attefall menade att det framför allt ibland kan saknas en förståelse hos de som brinner extra för en annan fråga och riktade här även kritik mot den egna regeringen.
Avslutningsvis var de tre representanterna från Kd, S och Mp rörande överens om att bostadspolitiken framgent än mer behöver betraktas som ett område för både block- och partiöverenskommelser. Ja, de förespråkade till och med en parlamentarisk kommitté.
Några av er kanske mer tänker på den 13/6 som prinsbröllopsdag och att det är dags för Vätternrundan. Jag kommer dock också att noggrant att följa Miljöpartiets kongress i Örebro i hopp om att det nu måste komma en tydligare manifestation kring vad det är man vill med bostads- och stadsutvecklingen fram till 2018.
