Bild: peak-oil.se, 2015-06-19
Låt oss ta en titt bortom den nationella samhällsbyggnadens utveckling. Bortom nordiska samarbeten, europeiska fonder och utvecklingsprogram. Låt oss resa ända till Kina och se vad som är på gång där; världens största infrastrukturprojekt någonsin.
För den kinesiska folkkongressen (som enligt 1982 års författning består av 3000 deputerade vilka väljs vart femte år och sammanträder en gång per år vilket innebär att makten till stora delar egentligen innehas av de 150 deputerade som inom folkkongressen valts till kongressens självständiga utskott (NFK) och därunder grupperats i flera undergrupper i olika nivåer) är infrastrukturen i landet, och dess kopplingar till andra länder, en mycket prioriterad fråga. Och det handlar främst om en fyrdelad infrastruktur med storartade satsningar på väg, järnväg, elektricitet och telekommunikation både inom landet och i nära relation till Kinas grannländer i den sydöstasiatiska regionen. Ansvariga för satsningen och för utveckling liksom genomförandet av projekten är den Nationella utvecklings- och reformkommissionen.
Målet är att binda samman det gigantiska landet med resten av världen, vissa talar om ”den moderna sidenvägen”, andra fascineras av hur projektet, som bland annat innefattar samtliga 29 provinser, inkluderar 70 % av världens befolkning. Det börjar även bli allt mer tydligt hur infrastrukturen är den sektor där Kina förväntas storsatsa också i Afrika söder om Sahara, men låt oss lämna det till en annan gång.
För över 2000 år sedan utvecklades sidenvägen som den viktigaste leden för handelsutbyte mellan Europa och Asien. Den kinesiska nutida satsningen är ett initiativ av Kinas president Xi Jinping som en reaktion på den amerikanska visionen om en mer integrerad asiatisk marknad (som en åtgärd för en mer stabil regionen inklusive exempelvis Afghanistan). Måhända uppkom idén om en moder Sidenväg redan 1959, men ett Kallt krig kom emellan.
Så vad handlar det om? Och hur är det kopplat till ett Hållbart Byggande? Den nya sidenvägen är en järnväg som börjar i Yiwu i Kina och slutar i Madrid, Spanien. Det tog den 18 mars 2014 tre veckor för 82 containrar att färdas hela den långa vägen (peak-oil.se, 2015-03-25). Denna järnväg kompletteras dessutom av 14 000 mil bilväg och färjerutter, och går genom hela 32 länder.
Den nya sidenvägen ska inte heller enbart binda samman marknader och gagna aktörer ekonomiskt, även om det är den får man förmoda främsta anledningen till satsningen, nej, den ska även bidra till fler och mer utvecklande möten mellan kulturer genom en utökad turism och till att förmå trygga energiförsörjningen i områden som riskerar att (snart) lida svårt av bristen på allt från vatten till fordonsbränsle.
