Bild lånad från KMAB, 2015-05-09
Hur omsätter vi social hållbarhet i konkreta åtgärder som kan implementeras och användas när vi bygger hållbara städer? Jo, vi måste bryta ner begreppet i två steg. Först måste vi definiera vad som är socialt hållbara variabler och därefter måste dessa kopplas samman med det sätt vi väljer att utforma våra städer på. Inte heller då har vi dock någon universallösning eller någon checklista som passar alla, utan det måste därefter också anpassas efter aktör, syfte och målbild.
Ett ganska vanligt sätt att definiera och prata om socialt hållbara variabler är att använda internationella mätinstrument för värderandet av människors levnadsvillkor. För detta finns det flera olika instrument som många av oss känner till, exempelvis HDI (Human Development Index), HPI (Happy Planet Index) och WISP (Weighted Index of Social Progress) för att nämna några. Alla dessa sätt att mäta levnadsvillkor vittnar om olika delar av våra liv som kvantitativt kan mätas och jämföras. Kanske är de mest välkända målbilderna de som ställdes upp som Millenniemålen under FN-toppmötet i New York år 2000. Millenniemålen är åtta stycken:
FN:s millenniemål
Med statistik kan vi se om medellivslängden går upp eller ner, om mödradödligheten sjunker eller stiger, om antalet barn som överlever sin 4-årsdag blir fler eller färre och hur många flickor och pojkar som har möjlighet att gå i skolan. De olika delar jag just räknat upp som delar av Millenniemålen skulle jag dock tro att de flesta av oss kopplar ihop med andra delar av världen. För inte fick du bilder från den svenska sjukvården eller den svenska skolan i huvudet nu? Nej, tänkte väl det.
Däremot finns det andra också mätbara indikatorer som är viktiga och lättare att relatera till i det svenska samhället. En given fråga är då vilka våra nationella millenniemål skulle kunna vara? Kanske skulle de se ut såhär:
- Att barnfattigdomen halveras
- Att jämställdhet mellan kvinnor och män ökar
- Att alla elever går ut grundskolan med fullständiga betyg
- Att barnkonventionen blir svensk lag
- Att korruption och svarta marknader motarbetas
- Att demokratin förstärks
- Att utsläppen av koldioxid minskar
- Att rasism, diskriminering och främlingsfientlighet minskar
Jaha, tänker du, men detta har väl inte någon direkt bäring på stadsbyggandet? Nej, inte listan som sådan men, nedbruten i delar efter aktör påverkas stadsbyggandet. Och, stadsbyggandet har likväl möjligheten att påverka samhället i sin tur.
Låt oss börja med exempelvis en fastighetsägares ansvar, syfte, mål och roll som stads- och samhällsbyggare. På vilka sätt skulle hen kunna bidra till att ovanstående nationella mål uppnås? Låt oss gå igenom möjliga sätt att arbeta för det i turordning:
- Att barnfattigdomen halveras: Genom en god samverkan med den lokala socialtjänsten och den närmaste skolan/förskolan kan både fall med utsatta barn uppmärksammas av exempelvis en förvaltare och vräkningar av familjer med barn effektivt undvikas.
- Att jämställdheten mellan kvinnor och män ökar: Genom att skapa trygga miljöer i samverkan med kommunen och de boende kring fastigheterna – från entréer, trapphus, tvättstugor, gångvägar till och från fastigheten och innergårdar. Arbeta med frågor som trafikgenomströmningar, belysning, växtlighet och social kontroll. Genom att arbeta med projekt som ”Säg hej till din granne” som är ett initiativ för att förhindra våld i nära relation genom att grannar vågar agera. Och inte minst, genom att bemöta de boende oavsett kön, religion, ålder, funktionsnedsättning eller sexuell läggning med respekt.
- Att alla elever går ut grundskolan med fullständiga betyg: Genom att upplåta en ledig samlingslokal för läxläsning, genom att uppmuntra ungdomars engagemang för olika delar av det egna boendet och dess närområde, genom att erbjuda praktikplatser för skolungdomar.
- Att barnkonventionen blir svensk lag: Genom att utbilda alla anställda om Barnkonventionen och vad denna innebär samt att tillämpa den som en naturlig del av bolagets/fastighetsägarens grundläggande värderingar. Genom att införa policys för socialt hänsynstagande vid avtal om externa tjänster.
- Att korruption och svarta marknader motarbetas: Genom tydliga värderingar och regelbunden utbildning av personal om jäv och mutor liksom information till boende och hyresgäster både gällande bostads- och hyresavtal liksom exempelvis inköp av externa tjänster. En annan viktig del är att uppmuntra till samtal och diskussioner om vad som förväntas av medarbetare, hyresgäster och samarbetspartners gällande lojalitet, yttrandefrihet och andra viktiga värden både för företaget, för anställda och för samhället i stort.
- Att demokratin förstärks: Genom att bjuda in till dialog mellan fastighetsägare, hyresgäster, boende och andra aktörer i arbetet med att förbättra och utveckla fastigheterna liksom dess närområde och dess kopplingar till den övriga staden eller tätorten.
- Att utsläppen av koldioxid minskar: Genom att energieffektivisera fastigheten, byta ut tvättmaskiner och belysning till lågenergi och främja exempelvis cykling genom rymliga och säkra cykelförråd.
- Att rasism, diskriminering och främlingsfientlighet minskar: Genom att ha en öppen och transparent bostadskö, genom att (åter igen) ha en god kontakt med socialtjänsten, genom att tydligt ha värderingar internt liksom vid externa samarbeten grundade på detta mål och även i kommunikation och information gentemot boende och hyresgäster.
Ja, så skulle man kunna tänka. Det här är ingen kravlista eller någon exakt vetenskap, utan jag hoppas att det ska fungera som en illustration för hur stora visionära mål inom stads- och samhällsbyggandet kan implementeras i de enskilda aktörernas vardag. Här blev det fastighetsägaren som fick stå exempel, i ett annat inlägg går vi istället igenom hur det skulle kunna se ut för en annan aktör. Och, nog kan man även på det individuella planet ta en minut eller två och fundera över hur vi i vår vardag bidrar till ovanstående som medmänniskor, kollegor, familjemedlemmar, vänner eller grannar.
