Idag välkomnar jag bloggens första gästskribent; min kollega Johan Wahlgren.
Det har snart gått två år sedan Husbykravallerna, då ett hundratal fordon sattes i brand och 32 poliser skadades. Upploppet pågick i fem dygn i stadsdelen Husby, i norra Stockholm, och spred sig till många andra orter runt om i landet. I helgen var det så dags igen, 16 bilar brann på 7 olika platser i Göteborg.
Vad lärde vi oss den förra gången? Att det var ett antal unga arga män som skulle lugnas ner som dåvarande statsministern sa? (SvD, 20130521). Reinfeldt såg också ökade satsningar på skolan som ett viktigt steg för Husby. 10 forskare på SVD brännpunkt ansåg att en Husby-kommission likt den som tillsattes efter det som kallades Göteborgskravallerna 2001 krävdes för att få till stånd en djup analys (SvD, 20130601). Detta mottogs dock med svalt intresse från regeringspartierna (Fria tidningen, 20130606).
Kanske är det lättare att tänka sig att en fysisk upprustning av Husby skulle lyfta området även socialt. Det är i alla fall betydligt lättare att räkna på det tekniska (som man frågar får man svar). Men när det sedan kommer till hur det hela ska finansieras, och den sedvanliga metoden med hyreshöjningar skulle få socialt utsatta medborgare att flytta eller försörjas (i större utsträckning) av kommunen blir ekvationen mer komplicerad. Och upprustningen skulle inte lösa problemet. Möjligtvis ihop med andra grepp som blandade upplåtelseformer, fler närpoliser, olika former av sociala satsningar exempelvis inom utbildnings- och kulturområdet, lokalisering av myndigheter i området. Den tilltänkta flytten av DO från Stockholms innerstad till Rinkeby blev dock inställd p.g.a. att det skulle bli för dyrt. Demokratiminister Alice Bah Kuhnke menar dessutom att lokalerna inte håller måttet vad gäller tillgänglighet (DN, 20150220).
Segregation är en belagd orsak till bilbränder (Malmberg et al 2013). Utanförskap är också ett begrepp som ofta används som förklaring på vandalisering och skadegörelse. Men är det då möjligt att bygga upp kunskap om metoder som minskar skadegörelse? Ja, naturligtvis, men det är ofta svårt och ger kanske inte ett enkelt svar. Som man frågar får man svar heter det ju. Men det finns forskning som visar på att satsningar i den fysiska miljön minskar skadegörelse (Blomé, 2011).
När jag för några år sedan upptäckte några tavlor gjorda av skolbarn utplacerade i gångtunnlar i Skärholmen söder om Stockholm tänkte jag att det där var en kul och smart idé som förmodligen ökar de unga konstnärernas-, och deras familjers känsla av delaktighet i lokalsamhället. Vem vet, det kanske till och med minskar frekvensen klotter och skadegörelse, eftersom det alltid är någons lillasyster, bror eller kusin som gjort tavlan. Med ekonomiskt stöd från BRÅ kunde vi på Urban Utveckling undersöka om det fanns någon brottsförebyggande effekt av konsten. Och hur mäter man det? Ja, man tittar på antal anmälningar om klotterbrott på platsen från några år före konsten sattes dit och jämför med de år konsten suttit.
De generella slutsatserna som vi kunde dra i vår slutrapport till BRÅ var att våra mätningar inte kan visa på att idén att sätta tavlor producerade av barn från området i gångtunnlar minskar klotter eller skadegörelse. Det var nämligen så att alla studieområden hade blivit lite till åren, så när vi intervjuade människor om konsten var det nästan ingen som visste vem som gjort den för det var så många år sedan. En del hade aldrig lagt märke till den för det var så dålig belysning i tunneln. I en av tunnlarna där man inte bara monterat upp tavlor mot en ful, sliten betongbeläggning utan färgsatt hela tunneln och tänkt igenom ljussättning kunde vi dock se en minskning av klottret och skadegörelsen. Men det går naturligtvis inte att dra några generella slutsatser baserat på utformningen av en gångtunnel. Som kunskapsproducenter och rådgivare till kommuner skulle vi inte mot bakgrund av detta kunna rekommendera någon kommun att genomföra ett liknande konstprojekt för att minska sitt klotter. Däremot skulle vi kunna peka på detta goda exempel och diskutera varför vi tror att detta fungerat så väl, och sedan föreslagit: Prova!
