Bild: Lillemor Hult, Stockholm Pride 2014
Igår lade jag åtskilliga timmar på att bygga och lägga grunden för en sociala medier-strategi. Jag har inför detta (mer än vanligt hör och häpna) lusläst Twitter och LinkedIn . Och, bland annat, som så ofta, fastnade jag för något särskilt. Jag fastnade för We link Swedens http://www.welinksweden.se/ presentation av sig själva på twitter ” Olikhet bygger storhet. Tillsammans skapar vi ett samhälle där vi passar in för att vi sticker ut”. Det här är så SPOT ON (!) kring hur jag tänker om den hållbara staden som jag tror att de flesta av oss vill ha. Eller hur?
Självfallet må det vara så att vi av överhängande allomfattande behov såsom klimatproblematiken till viss mån behöver linjeanpassas. Men i det stora hela är vi redan, särskilt i storstäderna, på väg mot det urbana läget där vi är mer olika än någonsin. Absolut inte att förminska vår likhet inför lagen både gällande rättigheter och skyldigheter lokalt, nationellt som globalt för det. Nej, vi är alla människor med samma rättigheter och skyldigheter, asylsökande som tronföljare, lokalvårdare som statsminister, ung som gammal och så vidare.
Men, vi är också egna individer och har förmånen att få vara det i ett av världens mest utvecklade länder. När tänkte du på det senast? Att vi bor i ett land där samhällets struktur på så många sätt tillåter dig och alla omkring dig att vara just det de är? Jag tycker att det är förlösande. Alldeles underbart och möjligen retar det både en och två personer, men det förändrar inte att det idag ser ut som det gör på både gott och ont. Vi har religionsfrihet och yttrandefrihet och en rad andra möjligheter och rättigheter som vi måste värna stenhårt, dessa rättigheter är det mest värdefulla vi har tillsammans med det faktum att vi alla är egna individer och kan vara det (här skulle jag kunna gå in på strukturell diskriminering, särskilt mellan könen men det blir ett annat inlägg).
Jag upplever en nästan euforisk glädje när jag möter en person som frångår normen men ändå är grym, exempelvis i yrkeslivet. Lade du märke till hur meningen innan här är formulerad, ”men ändå…”? Bara det, är det inte 2015 dags att gå vidare och att inte sätta saker i motsats till varandra, – särskilt har vi inte rätten att definiera de motsatsförhållanden vi anser gälla för någon annans handlande eller varande (återigen inom ramen för gällande lagar och regler).
För några veckor sedan deltog jag i en konferens och kom att byta några ord med en man i kaffepausen. En man som jag mycket snart kom att inse är en klok och vis man, välutbildad och efterfrågad jurist, men här var han som privatperson, – i långt hår, tatuerade armar, jeans och kängor från dr Martins. Kanske säger detta mer om mig, men jag blir så glad av de som utmanar normer och vågar sticka ut så länge det inte påverkar andra negativt så klart.
Jag vill kunna vara socialliberal opinionsbildare och debattör i mina bohemklänningar och träskor, och inte alltid i vit skjorta, klackar och kostymbyxor. Jag vill att den hållbara staden formas för och av det som gör dess invånare unika och egna. Jag vill att den hållbara staden är en stad där alla passar in för att det på ett eller annat sätt sticker ut, för att vi på det stora hela är oerhört lika som människor – det behöver väl knappast upprepas mer hoppas jag.
