Foto: Lillemor Hult
Så kom våpen, vårpropositionen, som många av oss väntat på. Till stor del var det inga större överraskningar eftersom det ena efter det andra politiska utspelet kommit under de senaste veckorna och kastat ljus över regeringens inriktning i olika frågor.
Många av de frågor som rör bostadsmarknaden och stadsutvecklingen förblev dock oklara sedan man väntar in fler Utredningars slutbetänkanden vilka ska presenteras under hösten.
Generellt var där inga nyheter att skåda utan vad man kunnat förvänta sig från de regerande partierna. Stödet till solcellsanvändningen skall framöver (2016) ökas med 50 miljoner kronor årligen, städerna ska utformas så att kollektivtrafiken är det naturliga valet i samklang med gång och cykel, miljonprogrammens flerbostadshus måste energieffektiviseras och en nationell bostadspolitik ska främja ”alla människors rätt till ett hem” (s. 47) genom ett ökat byggande av framför allt hyresrätter och ett bredare regionalt samarbete mellan kommuner. Gott så, inväntas gör bland andra den statliga utredningen om bostäder för äldre och den om konkurrensen på byggmarknaden som båda levererar under hösten. I sommar ska dessutom Bostadsplaneringskommittén presentera sitt slutbetänkande. Vad säger då detta oss som arbetar med dessa frågor dagligen? Inte så värst mycket nytt och spännande, tyvärr.
Något som gladde mig mycket var ändock att den omtalade ”skolmiljömiljarden” finns kvar. Med en motivering om ett behov av bättre och moderna studiemiljöer som bidrar till en bättre arbetsmiljö, energieffektiva lokaler och förbättrade de fysiska och också de psykosociala förutsättningarna för att öka studieresultaten vill regeringen satsa 15 miljoner i stöd för dessa åtgärder under 2015 och därefter 2016-2018 330 miljoner kronor per år.
Åtskilliga är de gånger då jag i jobbet varit på besök i skolor i olika delar av landet med elever i olika åldrar. Och varje gång ryggar jag tillbaka över ljudnivån i klassrum, i korridorer och inte minst i skolmatsalen som skall vara en välkomnande paus i arbetsdagen. Faktiskt är det så att ljudnivån under min egen skolgång mer eller mindre gjort mig allergisk mot slamriga miljöer. Hur många av oss väljer inte restaurang eller café lika mycket baserat på dess gemytlighet som den förtäring som erbjuds? Men det är inte bara matsalarna som är viktiga, än viktigare är möjligen klassrummen och andra pedagogiska miljöer som inte är anpassade efter modern pedagogik.
En miljard är dock ingen astronomisk summa jämfört antalet skolor med behov av att åtgärda bristande lokaler, som Sveriges Arkitekters förbundsdirektör Tobias Olsson sa på ett seminarium om just skolmiljömiljarden den 5 november ”En miljard är mycket pengar, men inte jättemycket pengar”.
