Hållbarhet är ju, som vi kanske minns, ofta definierat enligt Brundtland 1987. Den av faktorerna som kommit mycket i ropet på sistone är den sociala hållbarheten. Det kanske kan vara intressant att se vilka faktorer som kan tänkas ingå i det begreppet?
Mångfald kan berika. Så blir tillvaron ofta lite mindre enahanda, också! Foto: Ronile
Folkhälsomyndigheten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har startat nätmötesplatsen Social Hållbarhet Mötesplats social hållbarhet där den intresserade kan läsa på om de vanligaste.
På hemsidan sammanfattar de sålunda: “Social hållbarhet har en avgörande betydelse för det demokratiska samhället och är helt nödvändig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett socialt hållbart samhälle är resilient, men samtidigt förändringsbenäget och ett samhälle där människor lever ett gott liv med god hälsa, utan orättfärdiga skillnader. Det är ett samhälle med hög tolerans där människors lika värde står i centrum, vilket kräver att människor känner tillit och förtroende till varandra och är delaktiga i samhällsutvecklingen.”
När det gäller företags sociala hållbarhetsarbete brukar detta ofta sammankopplas med deras sociala ansvarstagande, vari naturligtvis jämlikhetstanken är bärande. Ett icke grönmålande företag borde alltså i ledningsgrupperna uppvisa en hyfsad återspegling av det samhälle de verkar i? Hur ser det då ut?
AllBright kartlägger jämställdhet
Jag lyssnade på en undehållande intervju med Amanda Lundeteg, vd på stiftelsen AllBright, på Fastighetsnytts Podcast. AllBright är en partipolitiskt obunden och icke-vinstdrivande stiftelse som arbetar för jämställdhet och diversifiering på ledande positioner i näringslivet. De utför bland annat kartläggningar över könsfördelningen i börsbolags ledningsgrupper och släppte nyligen sin rapport för 2015. AllBright-rapporten 2016
I intervjun, som utfördes av Maria Nordlander, sade Amanda: Det går åt rätt håll – det går lite framåt, nu är var femte ledare kvinna, alltså 20 %. Men många bolag har inga kvinnor alls och många har en så kallad gisslankvinna, alltså ensam kvinna i ledningen”.
Rapporten bär syn för sägen. 63 % av bolagen har inga, eller högst en enda kvinna i ledningen. Kvinnor har 6 % av vd-posterna, 6 % ordförandeposterna och utgör totalt 20 % i ledningarna. Ingen av de sektorer de granskat når upp till 50 %.
Amanda refererade även till Veckans Affärers årliga Anders-index: “Vi har ett Anders-kretslopp där Anders rekryterar Anders som rekryterar Anders. Men det stannar inte vid Anders – tittar vi i toppen på ledningsgrupperna så är platserna 1 till 16 bara svenskklingande mansnamn. Först på plats 17 hittar vi kvinnonamn och då är det Anna och Maria, så de delar alltså på en plats men det är inte nog med det, utan de delar den även med en man som heter Stefan”.
Men det går alltså framåt. AllBright delar upp startfältet i tre klasser samt strykklass: Vita, Grå, Svarta samt Dubbelsvarta. Dubbelsvarta är de som helt saknar kvinnor. 22 dubbelsvarta 2015 har nu blivit bara 8. Däremot är det oroväckande att flera nynoterade bolag kvalar direkt in på den Dubbelsvarta.
Fastighetsbranschen “bäst av de sämsta”
Intervjun fokuserade på fastighetsbranschen. Branschen är bäst av de sämsta i ett näringsliv där en femtedel av ledarna och 6 procent av vd:arna är kvinnor.
Amanda skriver själv på hemsidan: “Under de senaste åren har fastighetsarbetsgivarna och facket arbetat aktivt för att främja en jämställd bransch. Ett arbete som gett resultat, branschen har gått från 18 procent kvinnor på ledningsgruppsnivå till 27 procent på bara fyra år. Även på styrelsenivå stoltserar fastighetsbolagen numera med en representation på 34 procent. Det kan jämföras med exempelvis energibranschen och kraftförsörjningsbranschen som båda ligger under 20 procent kvinnor i styrelserna. Två branscher som för övrigt är lika usla på kvinnoinsläpp som på koldioxidutsläpp”.
Byggbranschen – sämst bland de mediokra
En annan bransch som inte utmärker sig positivt denna gång heller är byggbranschen. Inget av bolagen klarar den vita listans ganska blygsamma krav, utan hamnar som bäst i botten på den grå listan.
Jag vill inte att denna slutkläm på något sätt skall tolkas som ett inlägg i den politiska debatten, men jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden när jag hörde en debatt på SVT mellan Sveriges Byggindustriers Ola Månsson och Byggnads Johan Lindholm just innan strejken bröt ut. Byggnads hävdar ju att det gäller mer än pengar. Byggnads Johan Lindholm sade: “Förslaget är tomt. Det finns inga framtidsinriktade förslag. Vi har också samhälleliga stora behov av att bygga i landet. Vi vill öppna upp för fler kvinnor i byggsektorn, för nyanlända och säkerställa att våra lärlingar har ett jobb att gå till efter skolan”.
Ola Månsson kontrade med något luddigt om att detta riskerade försvåra det jämställdhetsarbete som redan bedrevs och “allt det där du sade är sådant vi jobbat för i alla år”!
Märkligt att en bransch som i andra sammanhang går från klarhet till klarhet verkar ha så svårt att ha någon som helst framgång inom just detta område…
Sveriges Byggindustriers Förbundsstyrelse 2015. Foto: Rosie Alm
