Jag heter Rafael Ospino och har alltid jobbat med teknik, trots att jag faktiskt pluggade ekonomi.
Under 90-talet kom jag allt mer att bli inblandad i olika byggprojekt, och det ledde till att jag 2002 värvades till ett installationskonsultbolag. Där sysslade jag med upphandling, projektering och systemintegration av IKT-installationer.
Jag arbetade sedan under flera år som projektsäljare och konsultsupport med syfte att vägleda konsulter i systemintegration och hur de skulle rita förberedande kanalisation i bygghandlingar. Jag har genom åren kommit att vara med i cirka 150 bygg- och ombyggnadsprojekt.
Idag arbetar jag med energieffektivisering i mitt dagliga värv, men är även engagerad i många organisationer såsom Energi & Miljötekniska föreningen, Kyltekniska föreningen, Kemistsamfundet, Stockholm Cleantech, Cleantech Högdalen, redaktör i Wikipedia-projektet Energi & Miljö, ledamot i Företagarnas Energigrupp, Future City, Miljardprogrammet samt förtroendevald i Hyresgästföreningen.
Jag ingår också i styrgruppen för Cleantech Högdalen och styrelsen för HögdalsGruppen, företagarföreningen i Högdalen.
Jag har även deltagit i Näringsdepartementets “Grön Näringsutveckling”, Tillväxtverkets dialog om regelförenkling i offentlig upphandling, dialogforum med regeringskansliets “Samordningsråd för smarta elnät” med mera. Jag har även å yrkets vägnar deltagit i projekt och samarbeten med bland andra institutioner på KTH och Chalmers.
Många har säkert noterat att begreppet “Hållbarhet” under senare år kommit att bli allt mer missbrukat. Vad betyder det, egentligen?
Begreppet “hållbar utveckling” fick sin internationella spridning 1987 då det lanserades av Brundtlandkommissionen i rapporten “Vår gemensamma framtid”. Den kan sammanfattas i tre inbördes sammanhängande faktorer:
- ekologisk hållbarhet,
- social hållbarhet och
- ekonomisk hållbarhet
Det finns inte, och kommer förmodligen aldrig finnas, en slutgiltig definition på hållbarhetsbegreppet, men det sammanfattas ofta:
“En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.
Med denna definition kan konstateras att många av de produkter och projekt som marknadsförs som hållbara inte rimligen kan vara det. Detta understryks av det faktum att Sveriges klimatavtryck sett ur ett konsumtionsperspektiv aldrig varit större, trots att de flesta invaggats i tron att vi lever allt mer miljövänligt. Jag vill i denna blogg gärna föra en dialog om dessa frågor och även granska diverse fenomen som marknadsförs som hållbara.
De som är sant hållbara förtjänar att lyftas fram, medan de som uppenbarligen grönmålar förtjänar att avslöjas.
Bernt Fernström
Bra Ralf det var det här jag ville du skulle berätta för oss allihop, så nu vill jag höra mer eftersom jag vet att du har så mycket att berätta om//Bernte
Jens Erneholt
Jag som träbyggare har retat mig på NCC sätt att profilera sitt sätt att nyproducera ett betongkontor vid Scandic i Helsingborg. De påstår att de har gjort allt för att minimera energiåtgången vid produktionen av detta kontor och kallar det för grönt byggande. Jag köper att det är en energisnål byggnad efter inflytt men mängden CO2 som de släppt ut genom att uppföra denna ca 10-våningsbyggnad är väsentlig. Det blir ju en miljöbov men dom kallar det grönt byggande.
Rafael Ospino
Nåja, Jens, även om cementindustrin idag står för ungefär dubbelt så stora koldioxidutsläpp som flygtransporterna, så pågår intensiv forskning för att reducera dessa. Det finns till och med exempel på betongkonstruktioner som blir klimatpositiva redan efter 10-15 år.
Men om inte NCC redovisat på vilket sätt detta hus skulle vara särskilt “Hållbart” finns naturligtvis risken att de tagit en enda egenskap som skäl. Jag skall höra efter om det gjorts någon livscykelanalys. Hållbarhet eller grönmålning?
Tack för tipset!