Urbana Utmaningar – Urbana utmaningar https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar Lillemor Hult Bloggar om Urbana Utmaningar Tue, 01 Nov 2022 06:40:44 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=6.1.5 ”Vi är naturligtvis nyfikna på hur den nya regeringen ser på frågan om boendesegregation” https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/vi-ar-naturligtvis-nyfikna-pa-hur-den-nya-regeringen-ser-pa-fragan-om-boendesegregation/ https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/vi-ar-naturligtvis-nyfikna-pa-hur-den-nya-regeringen-ser-pa-fragan-om-boendesegregation/#respond Mon, 31 Oct 2022 20:03:39 +0000 https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/?p=551 Vi har haft ett regeringsskifte som minst av allt gått obemärkt förbi för de flesta. Många frågor har fått en ny inriktning men vad gäller bostads- och fastighetsfrågorna är det de många frågetecknen om inriktning och politisk prioritering som snarare kännetecknar området.

Den förra regeringen tillsatta ett gäng utredningar med fokus på bostads- och fastighetsfrågorna. För att nämna några så har vi exempelvis Fastighetsregisterutredningen (Ju 2022:09), Ordning och reda på hyresbostadsmarknaden (Fi 2022:21), Skärpta kontroller vid fastighetsförvärv (Ju 2022:08) och Uppsägning av hyresgäster som begått brott (Ju 2022:105).

En annan utredning som den förra regeringen tillsatte är Boendesegregationsutredningen (Fi 2022:20) med Erik Pelling som särskild utredare. Pelling som för övrigt är kommunstyrelsens ordförande (s) i Uppsala kommun. Denna utrednings fortsatta arbete är lite extra intressant att följa för bloggen av naturliga själ.

Boendesegregationsutredningen tillsattes den 14 juli 2022 och ska slutredovisa sitt resultat den 22 december 2023. Utredningens arbete syftar till att arbeta fram, och att lyfta fram, förslag på verktyg, arbetsmetoder och aktörer som bedöms vara framgångsrika faktorer och/eller aktörer för att på både lång och kort sikt motverka boendesegregationen.

På vilket sätt boendesegregations drivkrafter definieras tvistas det om mellan de politiska blocken. Vad driver vad, och framför allt? Klass, etnicitet, bristen på stadsmiljöer med blandade upplåtelseformer, migrationen, integrationen, kommunaliseringen av skolan? Ja, listan kan göras lång.

Vid ett maktskifte i Rosenbad som det vi nu fått blir denna utredning med andra ord till och med extra intressant att följa. Hur går arbetet? Kommer det komma tilläggsdirektiv som justerar inriktningen? Kommer utredningen att läggas ner? Kommer den att utökas? Och, hur kommer dess resultat att tas emot av den nya regeringen vid slutredovisning?

Åsa von Sydow är utredningens huvudsekreterare och när jag frågar om hur arbetet fortskrider och vilken nulägesbilden är svarar hon;

– Vi, liksom övriga utredningar, väntar på besked om vi ska arbeta vidare utifrån nuvarande direktiv eller om det blir förändringar. Vi tänker att regeringen nu är upptagen med att ta fram budgetpropositionen men hoppas på någon form av besked innan årsskiftet. Vi är naturligtvis nyfikna på hur regeringen dels ser på frågan om boendesegregation, dels på vårt uppdrag.

Ja, vem är inte nyfiken på hur den nya regeringen ser på frågan om boendesegregationen? Fortsättning lär följa.

 

]]>
https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/vi-ar-naturligtvis-nyfikna-pa-hur-den-nya-regeringen-ser-pa-fragan-om-boendesegregation/feed/ 0
Barndomens bostadsområde har betydelse för studier och arbetsliv https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/barndomens-bostadsomrade-har-betydelse-for-studier-och-arbetsliv/ https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/barndomens-bostadsomrade-har-betydelse-for-studier-och-arbetsliv/#respond Thu, 27 Oct 2022 16:38:15 +0000 https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/?p=548 Ni som följt mina inlägg sedan tidigare vet att jag alltid haft ett extra fokus i både texter och andra gärningar på att lyfta vilka konsekvenser boendesegregation har och kan få i relation till ett socialt och sammanhållet demokratiskt samhälle. Särskilt har jag verkat för att lyfta konsekvenserna för utbildningsresultat, arbetsmarknadsetablering och folkhälsa.

I mitt första inlägg för denna nya omgång av skrivande lyfte jag Delegationen mot segregations (vidare Delmos) årsrapport om boendesegregationen i vårt land. Jag lovade återkomma till den del av rapporten som särskilt beskriver om och hur det kan sägas finnas olika socioekonomiska förutsättningar för individen beroende av i vilken områdestyp hen vuxit upp. I detta inlägg gör jag just det, lyfter vad Delmos sett att deras kartläggning och analys på detta område indikerar.

Vad har Delmos gjort?

Med hjälp av kohortanalys av individer födda 1986 från det att de var 16 år till dess de fyllt 34 år (alltså mellan 2002–2020) har Delmos i 2022 års årsrapport strävat efter att försöka fastslå på vilket sätt individernas uppväxtområden påverkat hur livet utvecklats gällande studier och arbete. Analysenhet för denna del av rapporten är de fem områdestyperna som presenterades redan i inlägg nummer ett (mina sammanfattningar av Delmos beskrivningar av områdeskarakteristiska vid studiens början 2002):

Områdestyp 1 – Områden med stora socioekonomiska utmaningar (låg andel grundskoleutbildade, mycket få högskoleutbildade, hög arbetslöshet, alla hyr sin bostad)

Områdestyp 2 – Områden med socioekonomiska utmaningar (lite högre utbildning jmf område 1, drygt hälften förvärvsarbetar, ca 1 av 10 uppbär försörjningsstöd och hälften hyr sin bostad)

Områdestyp 3 – Socioekonomiskt blandade områden (utbildningsnivå likvärdig med områdestyp 2, 3 av 4 förvärvsarbetar, arbetslösheten är i nivå med genomsnittet i riket och hälften hyr respektive äger sin bostad)

Områdestyp 4 – Områden med goda socioekonomiska förutsättningar (ca 1 av 4 har utbildning vid högskola/universitet, knappt 4 av 5 förvärvsarbetar och över lag har boende i detta område en högre ekonomisk standard än genomsnittet)

Områdestyp 5 – Områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar (mycket hög utbildningsnivå, låg arbetslöshet, ekonomisk standard högt över genomsnittet i riket och alla bor i egenägda bostäder hem)

Vad säger resultatet?

Delmos visar att det är skillnader i förutsättningar vad gäller studier- och arbetsmarknadsresultat beroende på i vilken typ av område som man vuxit upp i.

Vi vet sedan tidigare att föräldrars utbildningsnivå har en stor påverkan på barn och ungas studieresultat och Delmos resultat gällande studieresultat ligger i linje med detta. I områdestyp 5 är det mycket vanligare att föräldrarna studerat vidare efter gymnasiet jämfört med föräldrar till ungdomar som 2022 bodde i områdestyp 1 eller 2. De socioekonomiska förutsättningarna skiljer sig alltså åt och resultatet som myndigheten presenterar är att det är fler 16-åringar som är behöriga till gymnasiet ju högre siffra på områdestyp du vuxit upp i.

Att slutföra gymnasiet är oerhört viktigt för att kunna ta steget ut i arbetslivet. Delmos visar i sina resultat på samma utfall vad gäller gymnasieexamen som behörigheter; att ju godare socioekonomiska förutsättningar du vuxit upp i, ju troligare är det att du slutför din gymnasieutbildning. Vid 34 års ålder är det stora skillnader i jämförelse mellan de individer som man valt att följa, men intressant och spännande är att hyfsat många verkar läsa in gymnasiet mellan 22-34 års ålder och att de flesta av dessa är individer som vuxit upp i områden med större utmaningar.

En gymnasieexamen är för många biljetten till högre studier och man kan därmed förhållandevis enkelt se hur sambandet mellan de olika områdenas socioekonomiska uppväxtvillkor och deltagande vid högre studier. Delmos skriver att de, när de kikat på 34-åringarna, kunnat landa i att hela 53 procent av ungdomarna de följt som vuxit upp i områdestyp 5 läst eller läser på högre utbildningsinstitutioner medan samma procentenhet för ungdomar uppvuxna i områdestyp 1 endast är 25 procent.

När inträdet på arbetsmarknaden sker skiljer sig också för dessa ungdomar beroende på i vilken områdestyp de vuxit upp i. Över tid kan det tydligt utläsas att arbetsmarknadsetableringen för individer från områdestyperna 3, 4 och 5 är bättre än för de som kommer från områdestyp 1 och 2. Om man tittar på skillnaderna för dessa individer vid 34 års ålder visar Delmos studie att det skiljer hela 10 procent i sysselsättningsgrad mellan områdestyp 1 och 5. Detta påverkar såklart individernas fortsatta socioekonomiska förutsättningar genom att skillnaderna i inkomstnivåer fortsätter att bestå.

En spännande del av Delmos resultat är den som visar på rörligheten i bostadsområde över tid. De flesta av de individer som myndigheten valt att följa bor vid 34 års ålder i ett område med goda socioekonomiska förutsättningar (områdestyp 4) alternativt i ett område med mycket goda socioekonomiska förutsättningar (områdestyp 5).

Delmos fokus är på platsens, boendesegregationens, alltså miljöns, betydelse för individens livschanser. Och, de kommer fram till att själva platsen, dvs områdestypen, har betydelse för både studie- och arbetsmarknadsresultat även när myndigheten beaktat faktorer som kön, födelseland och föräldrars utbildningsnivå.

Redan 2016 skrev jag sammanfattande, om än i fyra delar, om vad forskningen då sade om utbildning och arbete kopplat till boendesegregation. Detta hittar den nyfikne här!

Nu är vi igång igen! Att ta avstamp i Delmos allra sista rapport om utvecklingen gällande boendesegregationen i Sverige kändes naturligt dels då det är ett par år sedan jag senast skrev i detta ämne, dels då Delmos som myndighet läggs ner vid årsskiftet.

]]>
https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/barndomens-bostadsomrade-har-betydelse-for-studier-och-arbetsliv/feed/ 0
Ska Boverket ta över ägarskapet av segregationsbarometern? https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/ska-boverket-ta-over-agarskapet-av-segregationsbarometern/ https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/ska-boverket-ta-over-agarskapet-av-segregationsbarometern/#respond Sat, 15 Oct 2022 07:39:33 +0000 https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/?p=510 I våras fick Boverket och Delegationen mot segregation (vidare Delmos) ett uppdrag av regeringen som var sprunget ut beslutet om att Delmos vid årsskiftet 2022/2023 läggs ner.

De två myndigheternas uppdrag var att tillsammans analysera vilka förutsättningar som finns för Boverket att bland annat överta ägandeskapet av Segregationsbarometern. Uppdraget har nu redovisats, den 7 oktober, och rapporten kan läsas som helhet på Boverkets webbplats (se nedan).

Myndigheterna bedömer att Boverket skulle kunna ta över ägandeskapet av segregationsbarometern, men förtydligar att en avgränsning för uppdraget i sådana fall behöver vara utformad så att det handlar om boendesegregationen.

Vidare skriver man att detta i så fall kräver utökade medel för förutsättningar att bibehålla nuvarande kvalitet av barometern och likaså att man, om regeringen ger Boverket ägandeskapet, behöver en justering i myndighetens instruktion.

Lär hela rapporten här!

]]>
https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/ska-boverket-ta-over-agarskapet-av-segregationsbarometern/feed/ 0
Hög- och låginkomsttagare bor lika segregerat https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/hog-och-laginkomsttagare-bor-lika-segregerat/ https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/hog-och-laginkomsttagare-bor-lika-segregerat/#respond Thu, 13 Oct 2022 16:16:58 +0000 https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/?p=513 I mitten av årets midsommarvecka presenterade Delmos[1]sin årsrapport om segregationen i Sverige. I denna tar myndigheten sikte på platsens betydelse och gör dels en översyn av boendesegregationens utveckling över tid (1990-2020), dels undersöker de vilken betydelse de olika områdestyperna har för barn och unga och deras framtidsutsikter gällande framför allt utbildningsprestationer och arbetsmarknadsetablering.

Den senare delen ska jag återkomma till, den om betydelsen av platsen där barndomen äger rum, som född 1986 är denna lite extra spännande för mig då jag själv har samma födelseår. Hur har platsen påverkat mina jämnåriga enligt denna del av studien? Platsens betydelse lämnar jag dock som skrivet för nu.

För allra först måste vi, såhär när bloggen startar upp igen, ta oss an uppgiften att förstå var vi befinner oss. Hur har utvecklingen gällande boendesegregationen i Sverige sett ut över tid och var befinner vi oss såhär i början av 2020-talet?

Myndigheten tittar i sin kartläggning och analys på den socioekonomiska segregationen och definierar denna såhär:

”Med socioekonomisk boendesegregation avses att människor eller olika grupper av människor bor åtskilda från varandra och att denna åtskillnad bestäms av skillnader i tillgången till ekonomiska resurser”[2].

I kartläggningen har fokus för Delmos varit att studera olika inkomstgruppers bosättningsmönster och för detta har de använt sig av fem områdestyper som beskrivs enligt följande:

  • Områdestyp 1 – Områden med stora socioekonomiska utmaningar
  • Områdestyp 2 – Områden med socioekonomiska utmaningar
  • Områdestyp 3 – Socioekonomiskt blandade områden
  • Områdestyp 4 – Områden med goda socioekonomiska förutsättningar
  • Områdestyp 5 – Områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar[3].

För att därtill kartlägga boendesegregationen har myndigheten använt också använt sig av ojämlikhetsindex som förenklat visar hur fördelningen inom ett område (ex en stad eller ett län, eller riket i stort) mellan höginkomsttagare respektive låginkomsttagare ser ut[4].

Delmos slår fast att sett till riket som helhet så har boendesegregationen ökat mellan 1990-2020. Vidare skriver de att ytterkanterna av den socioekonomiska stegen, det vill säga hög- respektive låginkomsttagare bor mest åtskilt. De noterar också att statistiken visar att det är höginkomsttagare som i högts grad bor åtskilt från andra inkomstgrupper[5].

Kartläggning och analys visar också att boendesegregationen år 2020 inte enbart finns i storstäderna utan att en majoritet av Sveriges kommuner idag är mer segregerade än de var för 30 år sedan. Resultatet visar dock också att den stigande graden av boendesegregation som skedde mellan 1990-2010 sedan planade ut något.

Anders Kessling, generaldirektör för Delmos, kommenterar rapportens resultat i myndighetens pressmeddelande:

– Eftersom allt fler bor och växer upp områden med socioekonomiska utmaningar innebär det att den sociala rörligheten riskerar att minska framöver. Därför är det extra viktigt att arbeta med att förändra själva strukturerna som leder till och upprätthåller segregationen.

Så, den socioekonomiska boendesegregationen i Sverige har ökat de senaste 30 åren. Tidvis i sabbare takt än i andra faser och idag kan fenomenet som sådant skådas över riket i stort. De som har det allra bäst ställt bor mest sällan blandat med de som har det socioekonomiska svårast och denna åtskillnad har stärkts över den studerade perioden.

Såhär vid bloggens nystart kändes detta som ett givet första inlägg. En kort beskrivning av hur läget ser ut gällande boendesegregationen i vårt land på 2020-talet. Det Delmos kartlagt och analyserat samt dragit slutsatser utav är dessutom den socioekonomiska boendesegregationen per definition (märkligt vore väl annars), – det som alltid har varit en av mina käpphästar att lyfta fram i debatten om våra bosättningsmönster och dess kopplingar till socioekonomisk ojämlikhet; nämligen att det aldrig är ett område eller en stadsdel som är segregerad utan en stad, ett län eller ett helt rike och att det därmed är allas vår utmaning att boendesegregation finns, ökar och breder ut sig.

 

 

[1] Delegationen mot segregation

[2] Ibid, s. 17 med hänvisning till Andersson och Holmqvist 2019.

[3] Ibid, s 25ff.

[4] Delmos,se, 2022-10-10

[5] Delmos årsrapport 2022, s. 5.

]]>
https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/hog-och-laginkomsttagare-bor-lika-segregerat/feed/ 0
Smarta städer med olika syften och fortsatt god arbetsmarknad, men.. https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/smarta-stader-med-olika-syften-och-fortsatt-god-arbetsmarknad-men/ https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/smarta-stader-med-olika-syften-och-fortsatt-god-arbetsmarknad-men/#respond Mon, 27 Nov 2017 19:41:23 +0000 http://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/?p=485 Konferensen är nu till ända och många insikter, trendspaningar och likaså nya frågor får följa med hem.

Under Autodesks gigantiska konferens The Future of making things  i Las Vegas så var det lätt att bli hänförd av den teknologiska utvecklingen och allt som denna för med sig. De möjligheter detta skapar, inte minst när det gäller lösningar på nutidens utmaningar, men också de risker som finns. Försvinner våra jobb? Är teknologin för alla? Och, vilka är riskerna med alla fiffiga teknologiska lösningar som utvecklas och implementeras? Men , om det är något vi vet så är det att framtiden och allt vi gör tills dess behöver komma med budskapet att “göra mer, bättre, med mindre”.

Till att börja med så bör en analys av detta slag utgå från ett konstaterande om att också den teknologiska utvecklingen sker i en kontext. Teknologin utvecklas av någon med viss partiskhet och sammanhang, studeras och används kanske av en annan i en annan kontext och med andra preferenser och kanske skiljer sig också syftet med potentiell tillämpning åt. En världsomspännande utveckling likt denna som sprider sig oerhört snabbt i denna globaliserade värld påverkas av omvärlden likväl som den också i allra högsta grad påverkar omvärlden.

Vi står inför ett nytt utvecklingshopp och likt tidigare så räds många att bland annat jobben försvinner. På konferensen var majoriteten dock rörande överens om att jobben till antal kommer finnas kvar, men andra kompetenser kommer att krävas för att matcha arbetssökande med arbetsmarknadens behov och rädslan för jobben består inom branschen snarare i att politiska företrädare världen över i en allt för långsam takt inser och förstår hastigheten av den teknologiska utvecklingen och därför inte mäktar med att bidra till en omställning av utbildningsplatser i den mån som kommer att krävas för att vi inte ska hamna i ”scarce skills, not scarce jobs”.

Ett utvecklingsspår som det kom att dominera konferensen är, som tidigare nämnt, att alltmer i vår omgivning blir smart. Våra städer ska bli smarta, våra byggarbetsplatser, kläder, transportmedel och mycket annat. Med detta kommer dock också utmaningar.

I artikeln här skriver jag om hur vi kan minimera risker och få hjälp i byggnadsprocesser och förvaltning av byggnader genom den smarta utvecklingen; att det framöver kommer att bli lättare att minimera risker både före, under och efter samhällsbyggnadsprocesser, tänk er exempelvis ett hus som förstår den mark den står på och också kan signalera om husets konstruktion inte är tillräckligt hållfast. Det jag dock inte nämner är riskerna med detta, – exempelvis risken med att vi börjar lita allt för mycket på det teknologiska och fullständigt litar på att allt är frid och fröjd så länge huset inget signalerar. Men tänk om en sensor bara är trasig och därför tyst? Visst byggs det också in kontrollfunktioner för detta, och forskning och – utvecklingsfältet ser även de dessa risker, men ändock kan de vara bra att påminnas om.

Något som också var tydligt var hur vi reportrar från olika delar av världen såg på möjligheterna och syftena med att utveckla smarta städer och att använda teknologiska verktyg för att exempelvis med sensorer och kameror få data kring transporter. På ett seminarium visades en bro upp (för övrigt utskriven med 3D-skrivare av ett holländskt bolag) och hur denna bro sedan övervakades ur hållfasthetsperspektiv med hjälp av sensorer. Ingenjörerna hade räknat ut att bron torde kunna nyttjas si och så många gånger av si och så mycket vikt och sedan byggt in en kontrollfunktion som kunde visa hur bron låg till, – när bör nästa service ske likt den service vi har på bilen vid x antal mil. Fascinerade lyssnade många av oss på denna story, men vid en senare sammankomst samma dag kom jag i ett samtal med en annan deltagare att få insikt i hur hon funderat kring bron, sensorerna och möjligheten att mäta trafiken, nämligen att det kunde vara ett nytt sätt att utan kameror övervaka individer. Ett sätt att bevaka personers rörelsemönster på mer eller mindre detaljerad nivå. Att bevaka transportmönster är också det bevakning, visserligen, – men syftet med mätningarna kan uppenbarligen vara mycket olika. Utan att nämna det land som denna reporter var utsänd ifrån så kunde det för mig inte bli tydligare att den teknologiska utvecklingen just sker i en kontext, och att vi måste vara mycket medvetna om detta.

Och sist, men verkligen inte minst, vilket alla som någonsin varit på en lite större konferens förstår, så är jag dessutom helt hänförd över arrangemanget. Konferensen hölls på två hotell i Las Vegas, visserligen stora hotell, men den här staden kan konferenser! Det var + 10 000 konferensdeltagare och aldrig kö till toaletterna, alla hade fått sin lunch inom 30 minuter och wifi strulade aldrig. Det ni!

]]>
https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/smarta-stader-med-olika-syften-och-fortsatt-god-arbetsmarknad-men/feed/ 0
Prata mer om blandade upplåtelseformer utan att tala om klass! https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/prata-mer-om-blandade-upplatelseformer-utan-att-prata-om-klass/ https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/prata-mer-om-blandade-upplatelseformer-utan-att-prata-om-klass/#respond Tue, 14 Nov 2017 17:42:38 +0000 http://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/?p=475 – Hyresrätten är vänster och bostadsrätten är blå, eller?

Vi måste kunna bredda de senaste årens bostadsdebatt och lyfta blicken till att tala om annat än bara ekonomisk status hos byggherrar och bostadskonsumenter. I grunden är individens kapital liksom byggherrens investeringsutrymme självfallet av yttersta vikt, utan detta inga bostäder, – men det finns också andra skäl att i debatten lyfta fram vikten av blandade upplåtelseformer och inte minst behovet av en viss andel hyresrätter i bostadsbeståndet som helhet.

Den senaste månaden har det alltmer kommit att talas i vänkretsar och i media om en sviktande bostadsmarknad, om prisfall, om bubblor som spricker. Därtill har vi en nyhetsrapportering om alla de nyanlända som snart riskerar att stå utan bostad, för att inte nämna de som redan är utan, men det ska inte denna krönika handla om. Jag återkommer dock också om ovanstående, tro mig.

Häromdagen berättade en kontorsansvarig för en av landets största fastighetsmäklarkontor för mig att det ser en nedåtgående kurva för efterfrågan på deras tjänster (endast 40% beläggning jmf med samma period 2016) och i min egna okulära besiktning av av utgångspriser för 2:or och 3:or på Stockholms bostadsmarknad så är det tydligt att något har hänt. Men inte heller detta skulle ju den här krönikan handla om. Nej, jag vill här rikta uppmärksamheten mot en del som jag saknar i den allmänna debatten om svensk bostadsmarknad, och har gjort länge, faktiskt så länge att jag uppmanade Moa Andersson på Boinstitutet i början av 2017 att hålla ett seminarium på temat: Vi måste kunna prata om blandade upplåtelseformer utan att nödvändigtvis tala om klass och ekonomisk status, och ett seminarium blev det den 30/5, se det här.

Så, den här krönikan ska alltså handla om att inte bara prata klass när vi pratar upplåtelseformer, att de inte alls bara behöver vara hyresrätt till vänster och blåa bostadsrätter, även om argumenten för hyresrättens värde torde låta olika beroende på åt vilken politiskt håll man lutar.

Märkligt nog kan jag inte se att vi i den allmänna bostadsdebatten lyckas lyfta blicken till att tala om blandade upplåtelseformer utan att samtidigt också prata om klass, klassklyftor och de som har liksom de som inte har. Att tala om klasser och socio-ekonomisk standard kommer vi naturligtvis inte ifrån, detta är det grundläggande villkoret på marknaden. Men, vi borde (måste?) också samtidigt kunna hålla tanken om individens frihet och möjlighet till flexibilitet i huvudet när vi pratar om behovet av hyresrätter.

Att det i det röda/röd-gröna blocket finns en överrepresentation för att framhålla vikten av hyresrätter och likaså att i det på den borgerliga kanten inte lika ofta talas om hyresrätten kan såklart viftas bort med att det handlar om de väljare de representerar. Men är det ändå inte att göra det lite för enkelt för sig, också inom politiken? Nej, jag vill också lyfta fram hyresrättens möjlighet att bidra till hela väljarkårens valfrihet och flexibilitet.

Vi har i debatten tappat bort den frihet och valfrihet som hyresrätten också erbjuder bostadskonsumenten. Det är få av oss som, oavsett partitillhörighet, faktiskt har en sådan ekonomisk status att boendekostnader inte rör oss i ryggen. Att köpa en bostad är oftast den största affären (och det största lånet!) som en individ gör under livet. Att hyra en bostad däremot, det är flexibilitet och frihet. Det är frihet för den unge som ännu inte vet var hen ska bo, med vem hen eventuellt ska bilda familj, om det blir en stor eller liten familj, det tilltalar den utländske ingenjören som är i Sverige för att i 6 månader bidra med sin kunskap och kompetens till svenska företag och hyresrätten kan hjälpa den individ som drabbats av livet och kanske en skilsmässa där parterna inte enskilt har möjlighet att köpa den bostad som den nya familjeformen behöver i det område som möjliggör för barnen att gå i samma skola utan långa resvägar oavsett om det är udda eller jämn vecka.

Ola Nylander, arkitekt och professor på Chalmers tekniska högskola höll ett föredrag på en konferens som jag modererade för några år sedan och sa då något i stil med att vi måste också kunna se på hyresrätten också som en möjlighet för en tillfällig bostad, en bostad på vägen mot en annan, och som ni märker fastande detta hos mig.

Vi måste kunna prata om vikten av blandade upplåtelseformer (genomgående i städerna!) också utifrån perspektivet av individens frihet och flexibilitet, och inte bara klass även om ekonomisk status alltid i första hand kommer vara det som präglar bostadsmarknadens funktion. Att blandade upplåtelseformer dessutom, som den konsekvens av att vi alla har olika mycket i plånboken, även bryter socio-ekonomisk segregation (ex Holmquist, 2009) och minskar risken för social oro (Malmberg et al, 2013), det är rena bonuseffekter som alla borde vilja lyfta fram i tider som dessa.

 

 

 

 

]]>
https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/prata-mer-om-blandade-upplatelseformer-utan-att-prata-om-klass/feed/ 0
Jag har en identitetskris https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/jag-har-en-identitetskris/ https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/jag-har-en-identitetskris/#respond Fri, 11 Nov 2016 14:24:06 +0000 http://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/?p=464 Jag har en identitetskris. Det var i vilket fall det svar jag fick av en nära vän som också rör sig på stadsutvecklingens- och bostadsmarknadsfrågornas fält till vardags när jag bad hen reflektera över betydelsen av en plats identitet.

 

I många omgångar har jag funderat över detta begrepp. Ett tag arbetade jag för ett konsultbolag där vikten av platsens identitet påtalades flera gånger om dagen i arbetslandskapet, men aldrig hörde jag att det definierades. På Hållbart Byggandes webb kom det mig så åter nära när jag läste en intervju med Stockholms stads nya stadsarkitekt Thorleif Falk som på frågan om vilka hans viktigaste frågor nu är svarar att det bland annat är att ”säkerställa stadens identitet”. Men, vad innebär det och vad behöver göras?

Jag gick tillbaka till mina gamla (nåja, fortfarande hyfsat relevanta) kursböcker för att färska upp minnet om hur några forskare på området beskriver begreppet. Nedan följer mycket korta sammanfattningar av vad tre av dem skrev.

1994 skrev Doreen Massey att platser sällan har bara en identitet. En plats identitet baseras på dess historia som ofta är långdragen och därtill upplevd av olika grupper och individer på olika sätt, menar hon. Detta gör i sin tur att denna identitet innebär olika saker för olika grupper och individer vilket dessutom kan fördjupa en identitet samtidigt som det också riskerar att ge upphov till konflikter baserade på hur olika grupper förhåller sig till den enskilda platsen. Vidare skriver Massey i samma artikel att framväxten av kapitalismen och marknadsliberalismen starkt påverkat platsers och hela städers identitet sedan den nutida identitetsskapade utformningen allt mer kommit att bero av ekonomisk tillväxt och de som har/har haft en möjlighet att följa med på tillväxttåget. Massey poängterar tydligt vikten av att förstå platsers betydelse som ett grundläggande värde för människors välmående, hon menar att det kan vara grunden för människors individuella identitet, stabilitet och känsla av tillhörighet. Men, en plats identitet är aldrig fixerad enligt Massey, den förändras över tid, genom de nätverk och dess unikitet och dess gränser omformas likväl genom historien.

2010 beskrev Manuel Castells begreppet som en del av invånarnas identitet och fortsätter i mångt och mycket att ta diskussionen som Massey framfört vidare. Att dela upplevelsen och minnen av historiska händelser på en plats är, menar Castells, det bästa sättet att skapa och bibehålla en plats identitet och att därtill bidra till den kollektiva gemenskapen för dess invånare. Han går till och med så långt att han argumenterar för den gemensamt upplevda historien av platsen som mer värdefull för den kollektiva identiteten än invånargruppens gemensamma eller divergerade religiösa åskådningar och etniska ursprung.

2012 skrev Robert Sampson om vikten av en plats identitet på 2000-talet och tar också han vid där de två föregångarna slutat. Sampson menar att detta idag är viktigare än någonsin och kopplar samman det med den digitala utvecklingen. Förespråkare för digitaliseringen, skriver Sampson, hävdar ibland att våra grannar inte spelar en lika stor roll nu när vi genom digitala plattformar kan hitta vänner på andra sidan jordklotet. Men, Sampson argumenterar emot detta och skriver att dagens stadsplanerare måste göra vad de kan för att bygga städer som hindrar ”loss of community”, det vill säga förlusten av den kollektiva identiteten som följer av att människor delar upplevelsen av att exempelvis bo på samma plats. En fragmenterad stad börjar med en identitetsförlust av platsen vilket ger en förlust av den kollektiva identiteten och detta bidrar i sin tur, argumenterar han, till segregation och konflikt slår han fast.

Min sammanfattning av Massey, Castells och Sampsons beskrivningar är att begreppet en plats identitet skapas av sammanhang och en interaktion mellan den bebyggda miljön och de människor som både brukar och passerar platsen. Identiteter skapas både individuellt och gemensamt i olika konstellationer som styrs av sociala och kulturella processer och maktrelationer. Därtill kan definitionen av begreppet variera beroende av minst fyra olika perspektiv som påverkar betraktarens bedömning; det individuella, det kollektiva, det lokala och det globala. Vidare, och inte att förglömma, går dessutom en skiljelinje mellan känslan av att tillhöra platsen och inte.

Stockholm stads tjänstemän, där Falk nu alltså är ny stadsarkitekt, har nyligen lanserat ett förslag till ny översiktsplan. Samråd planeras nu för fullt (idag den 11 november inviger stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert på Tensta torg). Konsulter från WSP har genomfört en konsekvensbedömning av det nya förslaget till översiktsplan ur ett hållbarhetsperspektiv med utrymme för att bedöma förslaget ur alla de tre hållbarhetsperspektiven. Utifrån den komplexa definition som beskrivs av forskarna ovan står det för mig klart att en plats identitet i mångt och mycket har med en plats hållbarhet att göra och att de tre benen om social hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och ekonomisk hållbarhet alla är både inblandade och sammanfogade inom ramen för begreppets definition.

Utan att jag har för avsikt att utvärdera förslaget till nya översiktsplan har jag ändå av nyfikenhet tagit lite extra del av just konsekvensbeskrivningarna. I den samrådshandling som WSP tagit fram finns ett avslutande avsnitt som innehåller konsulternas samlade av planen ur ett hållbarhetsperspektiv. I detta avsnitt står att läsa att man under arbetet bedömer det som riskabelt att man i planen möjligen fäster en allt för stor vikt vid den bebyggda miljöns möjlighet att bidra till de värden som skapar platsers identiteter.

”Planförslaget präglas av mycket höga ambitioner vad gäller att bidra till social utveckling, sammanhållning och minskat utanförskap (…). Icke desto mindre finns del skäl att inte överdriva det bidrag som god arkitektur eller planering kan ge för att ändra djupt rotade mönster och sociala strukturer som tar sig uttryck i segregation, ohälsa och ojämlika miljöer”.

Vikten av en trygg, öppen, inbjudande och trevligt bebyggd stadsmiljö ska inte förtas skriver de vidare, men det är samspelet mellan den bebyggda miljön och alla de andra processer, relationer och värden som i ett samspel skapar en plats identitet tillika utvecklar densamma i en hållbar riktning.

Att skapa, bygga och bibehålla en stads identitet handlar alltså om att samverka över gränserna, mellan aktörer och perspektiv. Mellan kommunala förvaltningar, det offentliga och det privata, att se de lokala respektive regionala, nationella och globala påverkanssätten och behoven. WSP avslutar sin samlade bedömning med att det är viktigt att, nu när vi slänger oss med begreppet ”en plats identitet”, också lyfter den allmänna diskussionen om dess innebörd och att vi i stadsplaneringssammanhang strävar efter att nå en realistisk samsyn alla aktörer emellan gällande ”vilka positiva sociala förändringar som kan åstadkommas med hjälp av fysisk planering” och vilka mål som kräver andra åtgärder och verktyg utöver och/eller parallellt med att staden växer. Så, jag antar att Falk framöver går i spetsen för en utökad samverkan både aktörer och perspektiv emellan för bevisligen kan stadsbyggandet ensamt inte åstadkomma den målsättning som stadens högsta tjänstemän nu har.

 

]]>
https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/jag-har-en-identitetskris/feed/ 0
Budgetnytt: Åtgärder mot segregation i eget avsnitt! https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/budgetnytt-atgarder-mot-segregation-i-eget-avsnitt/ https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/budgetnytt-atgarder-mot-segregation-i-eget-avsnitt/#respond Fri, 23 Sep 2016 10:04:52 +0000 http://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/?p=455 Så blev det den 20:e september och regeringen presenterade budgetpropositionen för 2017. Det är lite som julafton och födelsedag för en statsvetare att gotta ner sig i, och likväl för min samhällsplanerarådra. Förslagen har kritiserats, laborerats med och försvarats liksom dissekerats och nu återstår det att se vad hösten har i antågande i form av oppositionens budgetförslag och så småningom kommande omröstning i riksdagen. Nytt och glädjande för i år är att ett nytt avsnitt tillkommit inom utgiftsområde 13 där åtgärder mot segregation särskilts och blivit ett eget verksamhetsområde[1]. Detta sänder dock samtidigt en signal som är problematisk.

I budgetpropositionen framgår det att regeringen har för avsikt att försöka lösa segregationens utmaningar, som menar de, är ett hot mot grundstenen i den svenska modellen där samhället håller ihop. Ekonomisk utsatthet, otrygghet, ökade klyftor, arbetslöshet, nedåtgående skolresultat, trångboddhet, bristande samhällsservice och låg delaktighet i samhället är utmaningar som lyfts fram. Dessa ska avhjälpas med ett reformprogram som inriktats på fem utvecklingsområden:

Att:

  • Bekämpa brottsligheten
  • Minska långtidsarbetslösheten
  • Lyfta skolorna och elevernas resultat
  • Stärka samhällsservicen och minska bostadssegregationen och trångboddheten.
  • Stödja civilsamhället och arbetet för demokratiska värderingar.

Reformprogrammet ska genomföras av en delegation och arbetet ska pågå mellan 2017-2025. Insatserna på respektive område ska baseras på forskning och evidens och forskare avses därför också knytas an till de olika utvecklingsområdena. Vidare lyfter regeringen en idé om en ny form av brobyggare mellan skola och det övriga samhället, dessa ska vara placerade i skolan.

Det är dock problematiskt att det insatser och åtgärder som omnämns i den text som förklarar politikens inriktning enkom i detta avsnitt siktat in sig på de så kallat utsatta områdenas problematik när en segregerad stad minst lika mycket beror på, och handlar om, också de mer välbeställda områdena och de parallelliteter som uppstår dessa två världar emellan. Jag har påtalat detta förut.

En av de bästa och kanske den tydligaste definitionen av segregation som jag sett är Birgitta Guevaras (2014) svar när hon besvarar frågan Vad är segregation? genom att sammanfatta segregationsbegreppets komplexitet såhär:

”Segregation definieras av Nationalencyklopedin som ”det rumsliga åtskiljandet av befolkningsgrupper”… De vanligaste kategorierna som diskuteras är

  • Socio-ekonomisk/klass-segregation mellan inkomst-, yrkes- eller socialgrupper,
  • Etnisk segregation, mellan grupper med olika nationalitet, religion eller etnisk härkomst och
  • Demografisk segregation mellan åldergrupper, hushållstyper eller kön.

I dagligt tal, men också inom politiken och i nyhetsmedia, används begreppet ofta i relation till boendesegregation och inre sällan använda begreppet ”segregerade bostadsområden” som synonymt med underprivilegierade bostadsområden. De flesta forskare, men även många praktiker, har en mer rationell syn på segregation och betonar ”utanförskapets” relation till ”innanförskapet”… Med det menas att segregationen definieras av minst två poler. Det är inte ett bostadsområde, en stadsdel eller en skola som är segregerad, utan en hel stad eller region”.

(utdrag ur Guevara, 2014, Segregation – Utbredning, orsaker, effekter och möjliga åtgärder, Mistra Urban Futures Papers, Paper 2014:03)

Att regeringen i budgetpropositionen såhär tydligt pekar på de socio-ekonomiskt utsatta områdenas behov är dock som skrivet glädjande! Det behövs, det är de flesta av oss överens om.Områdesbaserade åtgärder är väl investerade resurser menar forsningen (ex Urban et al, 2005, Palander, 2006 och Bunar, 2011). Riktade insatser likt de som nu föreslås har tidigare åstadkommit goda resultat i så kallat utsatta områden och för de invånare som bor där vilket självfallet inte ska förkastas, men dessa åtgärder har inte långsiktigt förändrat de aktuella städernas övergripande strukturella åtskillnad av befolkningsgrupper. Insatser av detta slag har bidragit till övergripande förbättringar som rör den fysiska utformningen, brottsförebyggande arbete, delaktighet och folkhälsan i det aktuella området, särskilt framgångsrikt har insatser som kunnat anpassas efter lokala förutsättningar varit vilket också Brottsförebyggande rådet (2003) visar i sin studie om de brottsförebyggande frågornas betydelse för den Storstadssatsning som då var aktuell.

Men om det är åtgärder mot segregation man menar  så är det lika viktigt att just sätta det utsatta området i en större kontext, att inte vid varken planering eller genomförande förblindas av geografiska begränsningar. Att minska klyftor och därmed segregationen i en stad innebär inte minst att öppna upp de olika områdena, exempelvis genom användningen av det offentliga rummet, mot varandra. Om det finns offentliga socialarenor där människor möts som i skolan, kollektivtrafiken, biblioteket eller föreningelivet får dessa inte tappas bort för att arenan råkar ligga på fel sida av den fysiska planeringens barriär, och finns det inte arenor där olika grupper möts och där ”vi:et och dom:et” minskar så behöver åtgärder vidtas för att skapa dessa inom ramen för staden som helhet.

 

[1] Jämförbart är möjligen att det under den förra socialdemokratiska regeringen (i början av 2000-talet fram till och med BP07) fanns verksamhetsområdet Storstadspolitik under utgiftsområde 8 (utg.omr. 13 i BP07), vilket påminner om segregationsområdet. Storstadspolitiken innefattade också storstadsdelegationen.
]]>
https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/budgetnytt-atgarder-mot-segregation-i-eget-avsnitt/feed/ 0
Barriärer av begreppsförvirring https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/barriarer-av-begreppsforvirring/ https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/barriarer-av-begreppsforvirring/#respond Mon, 12 Sep 2016 10:15:47 +0000 http://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/?p=445 I veckan var jag på ett kvällsseminarium där segregationen i Stockholm stod i centrum, särskilt dess utveckling framöver. Odefinierat skulle segregationen diskuteras och föga förvånande kom 90 procent av debatten att handla om bostadsbeståndet, de övriga 10 procenten om infrastruktur, arbete och utbildning. Alla talare, liksom deltagare i panelen därefter, var överens om att det som är nummer ett är skolan. Skola och utbildning är det absolut viktigaste verktyget vi har för att både avhjälpa nuläget och framtidens potentiellt än mer uppdelade stad tillika samhälle. Men seminariet kom ändå att handla till 90 procent om bostadsbeståndet.

Utan att gå närmare in på just detta seminarium (det är sällan särskilt spännande för den som inte var där) vill jag här ändå lyfta två saker som jag finner återkommande i dessa samtal; 1) att tanken om en bostad sammanblandas med tankar om kvaliteten på bostäder och 2) att social housing dryftas som om det vore ett vedertaget definierat begrepp som endast kan betyda en sak. Så är det inte.

Den första punkten ovan förklarar i stort sätt sig själv. I den allmänna, och denna enskilda, debatt (-en) hamnar samtalen alltjämt i en återvändsgränd där argumenten om den numerära bristen på bostäder följs eller möts av argument gällande kvaliteten på bostäderna och dess placering i stadslandskapet. En bostads värdeyttringar i form av områdestillhörighet och fräschör är självfallet av stor vikt för både samhället i stort och för den enskilde som där bor, därav har vi en bostadsförsörjningslag (2013:866 m ) som säger att Varje kommun ska med riktlinjer planera för bostads­försörjningen i kommunen. Syftet med planeringen ska vara att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genom­förs”( 1§).

I det seminarium jag nämner ovan talades det om (och jämfördes mellan exempelvis Djursholm och Alby i Stockholm) vissa definitioner av ytterligheterna för att beskriva ett stadslandskap och ett samhälle som blir allt mer uppdelat, och det retoriska greppet ska inte förkastas som intressegivande. Men, om samtalen förs i denna ton kommer vi varken framåt i diskussionen om rättvisa livsmiljöer eller rätten till bostad. Det är trots allt en liten majoritet som strävar efter, och ser realistiskt på möjligheten att uppnå en materiell standard likt den i Djursholm. Vad debatten borde handla om är vilka gränssnitt vi anser är rimliga för en värdig bostad i ett värdigt utformat och underhållet bostadsområde. Det är då vi har en grund att utgå ifrån. Till den grunden kan och ska sedan också kommunikationsmöjligheter, utbildningsmöjligheter, närheten till arbete och samhällsservice vara väl inkluderade. En hel del finns redan.Ta exempelvis Boverkets byggregler (BBR) som tydligt anger ett slags svensk standard för bostadsutformningen (avsnitt 3:2), men visst kan också dessa behöva utvärderas och diskuteras regelbundet.

Den andra punkten som jag lyfter ovan är möjligen något mer komplicerad. Min gissning är att gemene man relaterar begreppet social housing till ”fattigmansbostäder”. Så var fallet på seminariet häromdagen. Så behöver det dock inte se ut eller vara, och är inte i delar av Västeuropa. Social Housing kan se ut på många olika sätt och vara riktade mot grupper med breda eller smalare inkomster. Ser man till de länder i Västeuropa som har vad som skulle kunna inrymmas i begreppet social housing så är dessa bostäder i majoriteten av fallen avsedda för både låg- och medelinkomsttagare (Nederländerna, Österrike, Danmark, Frankrike). I England och Tyskland är dessa endast avsedda för låginkomsttagare och utsatta grupper. Den vanligaste formen för social housing i dessa länder är flerbostadshus, men i Nederländerna och England består en betydande andel också av småhus. I majoriteten av fallen är dessa bostäder offentligt finansierade medan det i andra länder är icke vinstdrivande bostadsföretag, bostadsstiftelser och kooperativa bostadsföreningar som tillhandahåller social housing-bostäder.

En mycket viktig del att bejaka när vi över lag talar om särskilda bostäder för särskilda grupper anser jag är dessa bostäders placering. Det är av stor betydelse för både samhälle och individ att inte särskilja eller än mer stigmatisera de som är i behov av en bostad subventionerad av samhället. Och, också här tror jag att våra tankar snabbt kopplar social-housing-begreppet till bilden av flerbostadshus i stadens utkant, som ytterligare en egen liten ö. Men, sett ur ett västeuropeiskt perspektiv behöver det inte vara så. I Österrike och Nederländerna kan man inte alls tala om avskilda ghetton utan om bostäder som likt andra är väl integrerade i det vanliga bostadsbeståndet också ur ett geografiskt perspektiv (Boverket, 2016:16).

Ska vi komma framåt, trots olika ideologiska ståndpunkter, måste vi samsas om de begrepp vi diskuterar. De begrepp som tjänstemän framlägger och politiker beslutar om i slutändan. Som tur är var veckans kvällsseminarium varken en tjänstemannadiskussion eller en lokalpolitisk sammankomst med beslutspunkter på dagordningen. Men det var likväl ett seminarium med företrädare för några av de aktörer som hörs mycket högt i debatten om bostadsbristen. Vikten av samförstånd gällande vad som diskuteras synes där minst lika viktigt, särskilt sedan flera närvarande också är framstående opinionsbildare i frågan.

]]>
https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/barriarer-av-begreppsforvirring/feed/ 0
Hur gör vi för att stå stadigt när det blåser? https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/hur-gor-vi-for-att-sta-stadigt-nar-det-blaser/ https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/hur-gor-vi-for-att-sta-stadigt-nar-det-blaser/#respond Wed, 07 Sep 2016 18:33:09 +0000 http://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/?p=437 Bostadsbristen är vad den är, om siffrorna som beskriver dess bredd och djup tvista de lärde. Studenterna tältar varje år i varenda studentstad inför terminsstarter, vittnesmålen om att allt fler, allt längre upp i åldrarna blir kvar hemma pockar på och kors och tvärs hörs röster om hur ogynnsam en bostadsbrist är för ett välfärds- och tillväxtsamhälles utveckling.

Något måste göras åt bostadsbristen, situationen är inte god och i nuläget bidrar den till en än djupare segregation mellan människor, mellan stadsdelar, inom arbetskraften och mellan människans fri- respektive – ofrihet. Med fjolårets flyktingsituation blev frågan än mer aktuell och desto mer akut. Så låt mig därför laborera lite med två möjliga spår för lokal, och nationell politik.

Boverkets analyschef, Bo Söderberg, uttalar sig i Sveriges Radios program God morgon världen (31/8-16) om att byggprognoserna inte kommer att hålla och att bostadssituationen i realiteten inte kan avhjälpas i ett läge av kris och kaos. Det är inte sannolikt att 700 000 bostäder hinner byggas på 10 år menar han.

– Jag tror att man kan vara ganska säker på att de 700 000 som vi pratat om i prognosen inte kommer att byggas.

Så, vilka är alternativen när vi har den bostadsbrist vi har och det som händer på marknaden inte är nog? Jo, det alternativ som det i grunden alltid handlar om i samhällsbyggnadsfrågor: Ska politiken snabbt avhjälpa den nöd som avhjälpas kan, vilket i frågan om bostäder mycket väl med dagens situation skulle kunna innebära ett nytt miljonprogram exkluderat småhusen? Eller, ska politiken avstå från detta och försöka se bostadsförsörjningen an i den takt som gör att samtliga inblandade aktörer klarar av att tänka mer långsiktigt? Mer långsiktigt som i en takt där fler bostäder byggs, men med fokus på flexiblare och attraktiva bostäder och stadsmiljöer även för dem som inte nödvändigtvis har ett större kapital att investera i en bostad?

En viktig faktor vid valet av politisk inriktning är relationen mellan folket och makten. Lena Sundström tog 2014 emot Torgny Segerstedts pris Frihetspennan och skrev i en uppmärksammad krönika i SvD (23/11-14) då om problematiken kring att vara en hjälte i samhällsbyggandet, i både en samtida och framtida kontext. Sundström skrev:

Vi bör minnas att de som blir hjältar i efterhand sällan är det i sin samtid – och att det är samtiden som är utmaningen.”

Lena syftade till en annan del av historien; den om dem som trots hårt motstånd i sin samtid stått upp för de mänskliga rättigheterna,. Vi kan inspireras av hennes ord och låta oss lyfta blicken för att fundera på hur vi på längre sikt vill bygga vårt samhälle vidare. För ett samhällsbygge kan inte bara bygga på tomma ord om rättvisa och jämlikhet utan det krävs även handling därefter. En viktig beståndsdel i vårt samhällsbyggande är att kunna ge värdiga bostäder åt alla, inte endast till dem som har ekonomiska medel. Beslut som fattas i bostadsfrågorna måste därför vara beständiga och ett hus som byggs; förhoppningsvis lika beständigt det.

Ska då den politiker som vågar se långsiktigt även våga lyfta detta i en valrörelse, med risken att inte kunna deklarera kraftiga slagord som beskriver hur bostadsbristen snabbt ska kunna lösas , och därmed också riskera att förlora röster? Eller blir valvinnaren den som lovar många, snabba bostäder nu, nu, nu men med en större risk för långsiktigt sämre livsmiljöer med mer segregerade städer och städer där en vision om ett mer flexibelt bostadsbestånd lämnats därhän?

Min frågeställning ovan syftar inte till att ifrågasätta alla människors rätt till en bostad eller att ifrågasätta behovet av extraordinära åtgärder till följd av flyktingsituationen. Den syftar till att påminna både medborgare och makthavare om vikten av att lyfta blicken, av att ta med historiska lärdomar och framtida visioner i de underlag på vilket beslut fattas också i kristider. Genom att lära av våra misstag och att hålla hårt i de värderingar som ligger till grund för våra långsiktiga stadsbyggnads- och bostadsbyggnadsplaner och visioner när en kris slår till, det är vad som låter oss stå stadigt – även när det blåser.

 

]]>
https://hallbartbyggande.com/urbana-utmaningar/hur-gor-vi-for-att-sta-stadigt-nar-det-blaser/feed/ 0