”Vi behöver diskutera hur vi skapar våra städer och för vem”
Nordbyggs spanarpanel kommer under Almedalsveckan ta pulsen på viktiga samhällsbyggnadsfrågor. Elise Grosse, White arkitekter, deltar i panelen och hoppas på fler samtal kring digitalisering och normkreativ stadsplanering.
Ett av inslagen under Samhällsbyggararenans mötesplats är Nordbyggs spanarpanel. Panelsamtalet är återkommande på Samhällsbyggararenan och under samtalet diskuteras olika teman och förslag till förbättringar inom samhällsbyggnadsprocessen.
Lennat Weiss, kommersiell direktör Veidekke, Tommy Lenberg, VD Byggherrarna, Fredrik Drotte, Stadsutvecklingsansvarig ÅWL Arkitekter, Thomas Stoll, Planchef Stockholms stad och Elise Grosse, Arkitekt och hållbarhetsexpert White arkitekter sitter i årets panel och diskuterar under frågeställningen Vilka angelägna samhällsbyggnadsfrågor tar plats i valupptakten? Hållbart Byggande har pratat med Elise Grosse om vilka frågor hon vill ska tas upp.
Vilka är de viktigaste hållbarhetsfrågorna som du hoppas på ska ta plats i Almedalen?
- Hållbarhet har blivit ett brett ord som numera inkorporerar väldigt mycket, även demokratibegreppet. Det senaste året har det riktats uppmärksamhet kring vår byggda miljö, hur den påverkar vårt välmående men också vilka möjligheter som skapas i samhället. Normkreativ stadsplanering är ett exempel på det som lyfter frågan kring hur vi skapar våra städer. Vem skapar dem och för vem? Är det bilkörning som upptar stora delar av stadens yta och domineras av vita medelålders män, som städerna ska gynna? Eller byggs städerna för barn och unga tjejer, baserat på deras upplevelser av otrygghet?
- Personligen tycker jag det är intressant med den ökade digitaliseringen som sker i samhället just nu och här tror jag att vi står vid ett vägskäl. Vi behöver medvetandegöra vilka drivkrafter som styr den här utvecklingen mot ett allt mer digitalt samhälle. Till exempel vilka som gynnas av en miljö där det finns kommersiella drivkrafter där det ges riktade erbjudanden i den byggda miljön som också ska leda till köp. Det finns också en annan, mer skrämmande aspekt där digitaliseringen nyttjas i trygghetsskapande syften. I Kina finns det bland annat planer på att registrera alla sina medborgare inom två år via fingeravtryck och ansiktsigenkänning med syfte att skydda medborgare från terrorister. De kinesiska poliserna kan med nya smarta glasögon, kopplade till en databas, identifiera människor direkt. Det här är ett exempel på när kontroll och makt blir den drivande kraften i det allt mer digitaliserade samhället. Sedan finns så klart också utvecklingen av den smarta och effektiva staden som en effekt av digitaliseringen där vi styr mot smartare beteenden i form av till exempel mer återbruk och hållbara transporter. Men om vi nu har en AI som kan manipulera oss mot att bli mer effektiva medborgare, kan vi inte även styra mot ett ökat välmående? Jag hoppas att politikerna breddar diskussionen kring digitaliseringens effekter och tar upp vilken typ av stad de olika krafterna skapar och vilka värden vi vill inkludera.
- Till sist hoppas jag, när vi talar allt mer om återbruk och utvecklingen mot ett mer resurssmart byggande, att vi på ett politiskt plan pratar mer om vad det fossila avtrycket kostar. Plastföretag tjänar pengar på sin produkt men behöver inte betala för den skada på miljön som åsamkas. Vi bygger betonghus som står i 50 år för att sedan riva det och betalar inte för det. I den här frågan behöver byggbranschen verkligen ta sig i kragen.
Vilka angelägna samhällsbyggnadsfrågor vill du se på politikernas agenda och i valdebatten?
- Jag skulle vilja se att vi diskuterar mer kring staden vi delar. För vilka vi skapar staden, hur vi skapar den och hur det vi skapar påverkar oss. Vad som får försiggå i det offentliga rummet och hur olika grupper upplever det. Till exempel, hur kvinnor idag upplever trygghet eller otrygghet på offentliga platser vissa tider på dygnet. Det behövs pratas mer om normkreativa stadsplaneringen i den politiska debatten helt enkelt. Det handlar också om hur stadens resurser utnyttjas. Att bygga täta städer med mängder av bostäder utan att se till staden som helhet är inte särskilt resurseffektivt. Det måste också finnas plats för rekreation och gröna stråk och inte bara anlagda parker.
- Jag tror också det behöver öppnas upp för mer byggemenskaper och olika finansieringsmodeller. De stora pengarna idag ligger i markanvisningarna och hur de går till. Men vilka är det som får tillgång till markanvisningarna idag? Om bara en viss typ av aktörer är med, vilka värden skapas då i staden? Vilka tjänar på det, och vilka får betala för det? Med ett segregerat samhälle kommer det att kosta på ett eller annat sätt.
- Jag tycker att regeringen har startat en del positiva initiativ. Det finns ett arkitekturforskningsprogram, det satsas på den byggda miljön. Politikerna har förstått via forskning och samtal att den byggda miljön i stor grad påverkar hälsa, ekonomi och samhälle. Men vi måste arbeta mer med medskapande, utifrån olika perspektiv och hitta nya modeller. Vi måste våga testa nya saker och våga misslyckas. Jag tycker mig se fler sådana möjligheter och hoppas att vi tar tillvara på dem.
Foto: White arktitekter
