Ska EPD:er verkligen vara vår enda vägledning när det gäller hållbara byggmaterial?
Byggbranschen verkar i många fall blint ha utropat de biogena byggmaterialen som det mest hållbara alternativet, enbart baserat på utvald och ibland ofullständig information.
Låt oss nu titta på andra faktorer än bara den GWP-siffran som finns i en EPD och som ska ingå i byggnadens LCA när vi diskuterar vilka material som bäst stöder byggbranschens långsiktiga gröna omställning.
Av Ben Birouti, Head of Country Operations på Xella Sverige
Sedan den nya klimatdeklarationen trädde i kraft 2022 har byggbranschens gröna omställning blivit ett alltmer aktuellt ämne i media, på konferenser och i den allmänna diskussionen bland branschens aktörer.
Viktigt med ökat kritiskt tänkande
Med byggbranschen ansvarig för över 20 % av Sveriges totala koldioxidutsläpp, erkänner jag fullt ut diskussionens relevans. Ändå blir jag gång på gång förvånad över att de biogena materialen, såsom trä till exempel, ofta hamnar i fokus som det bästa materialet ur ett miljömässigt perspektiv.
Enligt min mening sker detta på en ganska okritisk grund. Jag uppfattar att vi här i Norden har uppfostrats att betrakta trä och andra biogena material som något som kommer från naturen och därför borde kunna brytas ner naturligt eller återvinnas. Det är dock inte nödvändigtvis fallet.
Återvinning är inte bara återvinning!
Låt oss ta trä som exempel. Även om skogarna i sig själva bidrar positivt till koldioxidbalansen, är skogsindustrin en massiv utsläppare av koldioxid genom avverkning och bearbetning av träd. Återanvändning av trä i en sluten cirkulär process är också en tidsbegränsad lösning. Efter några få användningar blir det faktiskt en form av downcycling, till exempel till spånskivor. I praktiken väljs återvinningen också ofta bort, eftersom träet efter användning kommer att vara så bearbetat och 'förorenat' med impregnering och andra byggmaterial att det bedöms som kostsamt att förbereda det för återanvändning – vilket leder till förbränning.
Förstå mig rätt, jag anser absolut att biogena material har en roll att spela när det gäller att bygga mindre klimatpåverkande byggnader i framtiden. Jag anser bara inte att de har rätt att inta den enda huvudrollen – och det är så jag ofta upplever att de positioneras i debatten.
Med lättbetong som jag arbetar med, kan vi enkelt ta tillbaka 100 % av resterna och återanvända dem i produktionen för att skapa ny lättbetong. Det är en beprövad och effektiv process som vi faktiskt har haft i gång i över 20 år och som vi hela tiden utvecklar. Trots de konnotationer som hänger ihop med ordet 'betong' så är lättbetong, med basingredienserna kalk, sand och vatten, också ett naturligt byggmaterial.
50 år är ju ingen ålder
En viktig faktor som påverkar många beslut inom byggbranschen är EPD:erna. De representerar en enhetlig datamodell, vilket också utgör en förnuftig utgångspunkt. Men det är viktigt att inte stirra sig blind på enskilda siffror och vara medveten om modellens begränsningar.
För det första bör man ha i åtanke att EPD:erna definierar byggnadens livslängd som 50 år. Om det är det man tror på skulle det innebära att mina barn kommer att uppleva en komplett förnyelse av hela den svenska byggnadsmassan under deras livstid. Det verkar varken realistiskt eller hållbart.
Med en livslängd på endast 50 år som grund för beräkningarna leder det oavsiktligt till att material som har högre koldioxidutsläpp i produktionsfasen, men en betydligt längre förväntad livslängd, missgynnas. När vi på Xella talar om livslängd räknar vi med ett absolut minimum på 80 år. Om byggnadens livslängd ändras från 50 till 80 år i beräkningen kommer koldioxidavtrycket för till exempel lättbetong att visa sig vara en bättre lösning på lång sikt.
Glöm inte den ekonomiska och sociala hållbarheten
Slutligen märker jag också en tendens till att när hållbarhet diskuteras, fokuseras det enbart på koldioxidavtrycket. Det gäller också i EPD:erna, som inte tar hänsyn till vare sig ekonomisk eller social hållbarhet. Och med goda skäl – en datamodell som EPD kan och bör inte innehålla alla aspekter.
Men desto mer anledning finns det att dessa kriterier bör vara en del av de projektörers överväganden om hållbarhet innan materialet väljs. Jag rekommenderar därför att man alltid utarbetar en beräkning för ekonomiska förhållanden för konstruktion, underhåll och rivning för återvinning, brandsäkerhet, inomhusklimat osv. På så sätt säkerställer man att de olika materialen jämförs på en nyanserad och upplyst grund.
De nämnda parametrarna kommer inte bara att påverka ekonomin, utan även potentiellt byggnadens livslängd och därigenom miljöpåverkan. Låt oss ta brandsäkerhet som exempel, vilket påverkar LCA:n. Även en mindre brand i till exempel ett trähus leder ofta till att hela huset måste rivas, eftersom inte bara elden utan också vattnet från släckningen förstör strukturen. Om man bygger med material som har högre brandsäkerhet, räcker det med renovering.
Med detta inlägg uppmanar jag därför till att de som planerar byggprojekt i högre grad bör ha en kritisk inställning till vilka parametrar som egentligen bör inkluderas i klassificeringen av ett hållbart byggmaterial, utifrån en realistisk livscykelanalys.
