Så kan betong få mindre klimatbelastning
Det går att halvera betongens klimatpåverkande effekter, men det förutsätter att alla led i tillverkningskedjan gör sitt och att byggbranschen och beställare kan acceptera något längre härdningstid. Dessutom måste byggbranschen lära sig, igen, att inte använda samma betong i hela konstruktioner.
I rapporten Byggandets klimatpåverkan (2015) slås det fast att klimatpåverkan för att uppföra ett modernt energieffektivt flerbostadshus med betongstomme är lika stort som påverkan från byggnadens energianvändning under 50 år. Bakom rapporten står Sveriges Byggindustrier och forskare från KTH och IVL Svenska Miljöinstitutet.
Mer än halva klimatpåverkan i byggprocessen är alltså orsakad av tillverkningen av betong. Den största utmaningen för att minska betongens klimatpåverkan är tillverkningen av cement. Stora mängder koldioxid frigörs både ur råvaran kalksten och vid uppvärmningen av cementugnarna. Cement används som bindemedel i betongen och en ökad mängd cement gör betongen starkare och att den härdar snabbare.
Upp till halverad klimatbelastning
Martin Erlandsson, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet och en av rapportförfattarna, menar att det går att minska betongens klimatpåverkan med mellan 30 och 50 procent. Det handlar om att bygga med mindre betong (slankare och tunnare konstruktioner), använda mindre cement i betongen (använd inte cement för att torka betongen), ersätta cement med restprodukter från andra processer med lägre klimatpåverkan (till exempel flygaska och slaggprodukter från stålindustrin) och att öka andelen förnybara bränslen i tillverkningen av cement. Cementugnarna eldas i dag med två tredjedelar kol och resten avfallsprodukter där cirka hälften är förnybart.
‒ Med alla dessa åtgärder kan betongens klimatpåverkan minska med mellan 30 och 50 procent, vilket gör att det närmar sig trämaterials miljöpåverkan som stommaterial. Betong kan aldrig nå lika lågt som trä, men betongen har å andra sidan fördelar som också ska vägas in i en helhetsvärdering vid val av stommaterial, säger Martin.
Optimera användningen
Björn Lagerblad, verksam vid CBI Betonginstitutet och adjungerad professor i betongbyggnad vid KTH framhåller att sådana förändringar kommer att fördyra byggandet, men håller med om att det är möjligt. Han efterlyser också en mer optimerad användning av betong, att den används på rätt sätt.
‒ I dag används ofta samma betongblandning med onödigt hög cementhalt i hela konstruktioner för att det är kostnadseffektivt. Den mest höghållfasta betongen behövs bara i bärande delar och pelare som ska ta hårt tryck. Det finns ingen anledning att ha samma cementmängd i den betong som används i innerväggar och icke bärande delar, säger han.
Ett annat skäl är att det är mer komplicerat att använda olika betongsorter för olika ändamål, vilket ställer ökade krav på byggpersonalens kompetens.
‒ I början på 1900-talet när cementen var dyr byggde man mer selektivt, men i dag när cement och betong är så billigt är det viktigare att bygga snabbt, säger han.
Det finns en okunskap
Ingemar Löfgren är forsknings- och utvecklingschef på betongföretaget Thomas Concrete Group, där Thomas Betong (f d Färdig Betong) ingår. Företaget säljer betong med lägre klimatpåverkan, genom att ersätta delar av cementen med alternativa bindemedel som flygaska och granulerad masugnsslagg. Beroende på tillämpning kan hälften av cementen ersättas, enligt honom.
‒ Det finns en okunskap och branschen är inte medveten om vad som kan göras och hur stora reduktioner man kan uppnå. Men om alla aktörer drar sitt strå till stacken går det att komma långt. I Sverige har tillgången till alternativa bindemedel varit begränsad och därför skiljer det relativt lite mellan olika betongsorter medan man kommit betydligt längre med alternativa sammansättningar i många andra länder, till exempel USA och Storbritannien, säger Ingemar.
‒ Men redan i dag kan vi halvera betongens koldioxidbelastning, men då måste något längre härdningstider accepteras, kanske två-tre dygn i stället för ett dygn som i dag.
Text Hans Hellberg
Texten är ursprungligen publicerad i Hållbart Byggande Nr 03 2015
