Den planerade kompensationen uppgår globalt till 200 miljarder dollar, men då räknar man inte med Kina och Indien, de två största användarna av kol. Studien visar också att om Kina och Indien beslutar sig för att fasa ut kolet så snabbt som krävs för att nå klimatmålen från Paris, med en kompensationsplan som matchar de som finns i andra länder, så skulle det kosta mer än 2 biljoner dollar.

Rättvis omställning

För att bromsa den globala uppvärmningen måste kolanvändningen upphöra. Många regeringar, främst i Europa, har redan börjat fasa ut kolet, men den omställningen kan leda till ekonomiska svårigheter för kolberoende regioner. Som svar på de riskerna har vissa länder antagit så kallade strategier för "rättvis omställning", där regeringarna stöder företag, arbetstagare och regioner som påverkas negativt. Tyskland är ett sådant känt exempel, där man har utlovat över 40 miljarder euro för att stödja dem som påverkas av utfasningen av kol.

– Tidigare har utfasning av kol ofta blockerats av de intressen som motsätter sig den. Många länder har lagt pengar på bordet i rättvisa omställningsstrategier, vilket har gjort utfasningen av kol politiskt genomförbar, säger Jessica Jewell, docent vid avdelningen för fysisk resursteori på Chalmers, och en av författarna till studien.

Kompensation för vindkraft

I Sverige stängdes det sista kolkraftverket 2020, Värtaverket, två år tidigare än planerat. Men att kompenseringsstrategier kan stötta omställningsarbete är ändå relevant för Sverige, enligt forskarna.

– Vi kan se att kompensation verkligen har underlättat utfasningen av kol. Liknande strategier för vindkraft skulle kunna hjälpa till att låsa upp motståndet mot vindkraft och andra energikällor med låga koldioxidutsläpp, säger Jessica Jewell.

Forskarna har studerat alla länder som har planer för utfasning av kol runt om i världen och funnit att de som har både omfattande kolkraftsproduktion och planer på snabb utfasning även har kompensationsstrategier på plats.

Totalt har dessa 23 länder, med 16 procent av världens kolkraftverk, utlovat cirka 209 miljarder dollar i kompensation. Det kan låta som mycket pengar, men forskarna påpekar samtidigt att en utfasning innebär att man undviker att släppa ut 6 gigaton CO2 och att priset för att kompensera utfasning av kol per ton undvikna CO2-utsläpp (29-46 dollar per ton) faktiskt ligger långt under de senaste koldioxidpriserna i Europa (~ 64-80 dollar per ton).

– Hittills är de rättvisa omställningsstragierna förenliga med, eller lägre än, koldioxidpriserna inom EU, vilket innebär att de är rimliga med tanke på klimatförändringarna. Men det behövs sannolikt mer finansiering om vi ska kunna nå klimatmålet från Paris, säger Jewell.

Dyrast för Kina och Indien

Detta beror på att det inte kommer att vara möjligt att uppnå målen i klimatavtalet från Paris utan deltagande av världens största kolkonsumenter, Kina och Indien. De har tillsammans mer än hälften av världens kolkraftverk, men inga utfasningsplaner på plats. Studien visar att om Kina och Indien skulle anta kompensationspolicyer liknande de som redan finns på plats, skulle det uppskattade kompensationsbeloppet för båda länderna uppgå till 2,4 biljoner dollar för 2°C-målet och 3,2 biljoner dollar för 1,5°C-målet. (En biljon är en etta följt av 12 nollor, och motsvarar engelskans trillion).

– Den beräknade kompensationen för Kina och Indien är inte bara större i absoluta tal, utan skulle också kosta mer än de har ekonomisk kapacitet till, säger Lola Nacke, doktorand vid fysisk resursteori på Chalmers, och en av författarna till studien.

En stor fråga är därför var så stora summor pengar skulle komma ifrån. Idag finansieras ungefär hälften av all kompensation från internationella källor, till exempel Just Energy Transition Partnerships* som stöder utfasningen av kol i Vietnam, Indonesien och Sydafrika. Internationell finansiering kan också behövas för att stödja framtida kompensation för utfasning av kol i stora kolförbrukande länder. Forskarna påpekar dock att de beräknade kompensationsbeloppen för enbart Kina och Indien är jämförbara med hela den internationella klimatfinansiering som utlovades i Paris och större än det nuvarande internationella utvecklingsbiståndet till dessa länder.

– Diskussioner om kostnaden för att begränsa klimatförändringarna fokuserar ofta på investeringar i förnybar energi – men vi ser också att det är viktigt att ta itu med de sociala konsekvenserna av minskningen av fossila bränslen för att möjliggöra snabba omställningar, säger Lola Nacke.

Fakta:

Klimatavtalet från Paris – För att ta itu med klimatförändringarna och deras negativa effekter nådde världens ledare vid FN:s klimatkonferens (COP21) i Paris ett genombrott den 12 december 2015: Parisavtalet. I avtalet fastställs långsiktiga mål som ska vägleda alla länder att:

kraftigt minska de globala utsläppen av växthusgaser för att hålla den globala temperaturökningen väl under 2°C över förindustriella nivåer och fortsätta ansträngningarna för att begränsa den till 1,5°C över förindustriella nivåer.
tillhandahålla finansiering till utvecklingsländer för att mildra klimatförändringarna, stärka motståndskraften och förbättra förmågan att anpassa sig till klimatpåverkan.
*Just Energy Transition Partnerships – (JETP:er) är nya multilaterala strukturer för att påskynda utfasningen av fossila bränslen. Dessa mellanstatliga partnerskap samordnar finansiella resurser och tekniskt bistånd från länder i den globala norra delen av världen till ett mottagarland för att hjälpa det i detta avseende. JETP:er relaterade till utfasning av kol finns för närvarande på plats för Vietnam, Indonesien och Sydafrika.

EU:s fond för en rättvis omställning – EU Just Transition Fund – Fonden är en del i arbetet med en rättvis omställning. Kommissionen ger stöd till medlemsstater som har identifierat de områden som förväntas påverkas mest negativt av omställningen till klimatneutralitet. Fonden för en rättvis omställning stöder ekonomisk diversifiering och omställning av de berörda områdena. I Sverige får flera industrier och regioner stöd från fonden: Stålindustrin i Norrbotten, mineralindustrin på Gotland och metallindustrin i Västerbotten. Läs mer på Tillväxtverkets webbplats.

Mer om forskningen:

Forskningen presenteras i artikeln: "Compensating affected parties necessary for rapid coal phase-out but expensive if extended to major emitters", som publicerats i tidskriften Nature Communications.

De forskare som medverkar i studien är Lola Nacke, Vadim Vinichenko, Aleh Cherp, Avi Jakhmola och Jessica Jewell, och de är verksamma vid Chalmers tekniska högskola, Centraleuropeiska universitetet, Österrike, Lunds universitet, Sverige, Bergens universitet, Norge och International Institute for Applied Systems Analysis, Österrike.