Nationalmuseum – glaskupoler med doft av artonhundratal och modern high-tech
Efter fem långa år av kärleksfull renovering öppnades den 13 oktober dörrarna till det nya Nationalmuseum. Reaktionerna har alltsedan dess varit överväldigande och nått långt utanför Sveriges gränser. Särskilt stolta är Schüco över de vackra glastaken som täcker ljusgårdarna och kastar nytt ljus över våra svenska nationalklenoder. Två oaser där modern teknik förenats i ett formspråk som passar väl samman med byggnadens ursprung i 1800-talet.
Sedan uruppförandet 1866 har en rad renoveringar skett, men aldrig av det slag vi nu får ta del av. Det historiska kulturarvet har moderniserats efter dagens krav med stor hänsyn tagen till klimat och säkerhet och hela tiden ur ett arkitektoniskt perspektiv. Ombyggnationen har skapat många nya utrymmen och extra plats för besökare och utställare. Bland annat har museet idag två ljusgårdar med glastak i en klass för sig. Det är här Schücos specialdesignade lösningar kommer in i bilden. Slutresultatet blev vackra parametriska glastak som bryter ljuset och ljudet och därmed skapar en behaglig akustik i lokalen. Ingen beskriver detta bättre än arkitekten Gert Wingårdh:
”Nationalmuseum har genomgått en stor uppdatering. Nya system för klimat och säkerhet, återställda fönster och så har muséet återfått två ljusgårdar. Vänd ögat mot himlen och du ser tunna glaskupoler där varje glas-fält är byggt som en flack pyramid. Det är skirt, sirligt och doftar artonhundratal, samtidigt som det är modernt, high-tech och ytterst funktionellt. En överglasning kan ibland ge en bullrig miljö. Kupolen är en bra geometri för att med tunna delar bära stora laster, men den kan också återkasta ljud som ett brännglas förstärker värmen till en öppen låga. Det är här pyramidformen kommer in. De reflekterande glasytorna har var och en unik vinkel som sprider ut ljudet istället för att koncentrera det. När det når väggarna är de dessutom absorberande. Det är de grått avfärgade väggarna som med sina porer sväljer ljudet och återger ett milt, ofärgat ljus till utställningssalarna.”
Gert Wingårdh, arkitekt tillsammans med Erik Wikerstål ansvarig arkitekt för ombyggnaden.
Uppgiften att renovera Nationalmuseum bestod till stor del i att återta möjligheterna till dagsljus och utsikt, släppa in frisk luft. Att åstadkomma förändring med hänsyn till arkitekturen och de kulturhistoriska värdena. Länge ansågs dagsljus utgöra ett hot mot konstverken och förnimmelsen av dem men i takt med att vi har lärt oss mer om hur ljuset egentligen påverkar målerier och bidrar till att förhöja upplevelsen, utgör det nu ett allt viktigare inslag i museer runt om i världen. Dessutom har teknikutvecklingen tagit milslånga steg och idag finns många olika typer av multifunktionella glas med smarta funktioner på marknaden.
De tidigare glastaken på Nationalmuseum tjänade i första hand som väderskydd medan de nya, specialdesignade konstruktionerna, utgör en viktig del i moderniseringen genom att addera både mycket och rätt ljusinfall samt bidra till en behaglig akustik. Formen är både nytänkande och 1800-talsmässig vilket visar prov den fantastiska finkänslighet med vilken renoveringen har genomförts. Glasen har en lågemissionsbeläggning som ger inbyggt solskydd och släpper in rätt mängd ljus samt reducerar solvärmen varma sommardagar. De har sammanfogats på ett sådant sätt att de dämpar ljudet i glasgården under. Den trestegstätade strukturen har också inbyggt dränagesystem. Konstruktionen är en projektanpassad lösning som byggts upp i fullskalig mockup och testats i Schücos ackrediterade testanläggning i Bielefeld, Tyskland. Resultatet talar för sig själv.
