Kvinnor i byggbranschen samlas under uppropet #sistaspikenikistan
I dag publicerades ett upprop i Aftonbladet med 4627 underskrifter och cirka 200 vittnesmål om övergrepp från kvinnor som jobbar inom byggbranschen. Uppropet #sistaspikenikistan startades av snickaren Emmelie Renlund och arkitekten Cajsa Winge med syftet att sätta fingret på strukturella problem.
Enligt Emmelie Renlund gick det snabbt att få in underskrifter och vittnesmål när uppropet drog igång för en veckan sedan. I en intervju med Sveriges Radio påpekar hon att det faktum att de fick över 200 vittnesmål som handlade om allt ifrån verbal sexism och maktutövningar till våldtäkter på bara fem dagar säger något om hur vanligt förekommande övergrepp är.
-Det som är unikt med det här uppropet är att vi är ifrån väldigt många yrken i byggbranschen, det är allt från arkitekter till plattsättare. Vi är inte tysta längre utan kräver att det blir förändring och nu måste arbetsgivarna börja ta ansvar också och se till att det blir en förändring, säger hon till Sveriges Radio.
Uppropstexten för #sistaspikenikistan
Detta är ett upprop ur ilska, frustration och sorg med vittnesmål om sexuella trakasserier, övergrepp och andra mer subtila former av sexism som pågått i branschen under alldeles för många år. Vi är trötta på att inte bli tagna på allvar, vi är trötta på att bli tystade. Det är dags att sätta #sistaspikenikistan. Att arbeta inom byggbranschen är att vara en del av det maskineri som skapar vår omgivning. Allt som människan skapat runt omkring dig har någon tänkt ut, någon planerat och ytterligare en annan byggt.
Vi är många utav dessa andra, och likt andra #metoo-upprop vill vi nu höja våra röster om vad som pågår i vår professionella vardag.
De berättelser som citeras här vittnar om vidden av den kultur som finns inom branschen i stort. Det är kollegor som tar sig friheter, skämt som skapar rädsla, svårigheter för kvinnor att avancera och arbetsgivare som inte tar ansvar. Några av oss är så pass vana att vi slutat rygga tillbaka. Några av oss undrar om branschen verkligen är något för dem. Och ytterligare några har kämpat men till slut lämnat branschen. Med #sistaspikenikistan väcker vi kampen och hoppas att sista spiken en dag ligger i vår hand.
Både den öppna machokulturen och den mindre synliga maktstrukturen som existerar måste brytas.
Tystnadskulturen måste brytas och samtal måste föras. Kanaler måste finnas för att trakasserier ska kunna anmälas, förövarna måste få konsekvenser, och metodik för att förebygga måste användas. Vi måste få vara trygga på våra arbetsplatser. Ansvariga måste ta ansvar.
Vi hoppas att våra manliga kollegor och arbetsgivare tar till sig av våra berättelser. Vi kräver med detta upprop att ni öppnar era ögon, höjer era röster och arbetar för ett hållbart arbetsklimat. För oss och för er. Vi finns och vi har fått nog - vi vill sätta sista spiken i kistan. Underskrifterna betyder inte att alla är drabbade men att vi alla står bakom uppropet.
