Tågen skramlar när de åker på bron över Årstaviken. En bil på väg till båtplatsen hörs på avstånd och högt ovanför hörs det välbekanta ljudet av ett flygplan. Men jag hör också hur det prasslar i de gula löven i trädkronorna och på mossan under mig, fågelkvitter, en kråka som kraxar och hur vattendropparna skakas ner från grenarna när det kommer en vindpust. Jag står högt uppe på en bergskulle i Årstaskogen i ett av de tysta områden som har pekats ut i Guide till tystnaden, en broschyr som Stockholms stad tog fram för tre år sedan. I den finns vägledningar till rofyllda platser i olika naturområden. För varje område finns också en bullerkarta och tre-fyra relativt tysta platser. Guiden är ett resultat av en metod för inventering av tystnad och särskilda upplevelsevärden i storstadsregioner.

Årstaskogen ligger nära bebyggelse och trafikleder och med Södersjukhuset på andra sidan vattnet hörs ofta ambulanshelikoptrar. Den riktiga tystnaden är med andra ord svår att finna. Begreppet ”tysta områden” används för att identifiera och skydda platser med en önskvärd, lugn ljudmiljö. Det handlar då inte om tystnad i ordets striktaste bemärkelse, utan snarare ett relativt tillstånd där ljudnivån är så pass låg att det går att höra önskade ljud, som prasslande löv och fågelsång.

Vad som egentligen är tyst är lite av ett spretigt begrepp. Det beror till stor del på kontexten och vad som finns i övrigt.

– I urbana miljöer ligger decibelvärdena på omkring 45-50 decibel för ett tyst område men ju längre ut från staden man kommer blir kraven på tystnad naturligtvis högre, och sedan finns det en spännvidd däremellan. En definition kan alltså vara att man hör naturen helt enkelt, förklarar Gunnar Cerwén, landskapsarkitekt och doktorand vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

Otydlig definition

I sin forskning undersöker han kopplingen mellan ljudlandskap och landskapsarkitektur, där särskild tonvikt ligger på att utforska mötet mellan restorativa rum och buller. För två år sedan genomförde han, tillsammans med forskare vid Ljudmiljöcentrum och SLU, en kartläggning över hur landets kommuner hanterar tysta områden. Bakgrunden är ett EU-direktiv om buller från 2002 som ålägger medlemsstaterna att kartlägga tysta områden. Studien visade att ungefär 40 procent av Sveriges 290 kommuner nämner tysta områden i sina översiktsplaner.

– Det finns en tydlig tendens bland storstadsregionerna där man har tagit tag i det och har kommit längre. I nordliga regioner som flera norrländska kommuner är inte tysta områden aktuellt, helt enkelt för att det redan är så pass tyst.

Många av kommunerna som arbetar med frågan befinner sig dock i en tidig fas och flera kommuner saknar också lämpliga strategier.

– Den spretiga definitionen av tysta områden är en av förklaringarna. EU-direktivet är ganska vagt formulerat och lämnar det till EU-staterna att själva definiera begreppet. Det skulle helt klart behövas ett förtydligande för att underlätta kommunernas arbete.

Ett växande hälsoproblem

För en som bor i en storstad är det konstanta bruset det bekanta medan total tystnad däremot känns mer exotiskt. Men vad gör de olika ljuden och inte minst bullren med oss egentligen? Buller kan ha flera negativa effekter på människors hälsa och välbefinnande med återverkningar på samhällsekonomin. Förutom hörselskador visar forskning att i synnerhet långtidsexponering av buller kan leda till problem som stress, sömnsvårigheter och ökad risk för hjärtkärlsjukdomar. Cirka 75 miljoner invånare runt om i Europa utsätts för bullernivåer som överstiger de som rekommenderas av WHO. Enligt Europeiska miljöbyrån (EEA) kan trafikbuller årligen orsaka 43 000 fall av hjärtsjukdom och 10 000 fall av för tidig död.

– Vi vet sedan många år tillbaka att buller är skadligt och har negativa hälsoeffekter. På 1980-talet började man belägga naturens positiva effekter på hälsan och på senare år har forskningen visat att även den naturliga ljudmiljön, i form av fågelkvitter och porlande vatten till exempel, har en positiv inverkan på oss. Bullret är på så sätt inte bara skadligt i sig, det hindrar också de positiva ljudinslagen, säger Gunnar Cerwén.

I modern tid har svenska städer vuxit geografiskt och en ökande trafik har lett till en större andel av städernas befolkning är utsatt för omgivningsbuller. I Sverige exponeras nära två miljoner människor för trafikbuller som överskrider riktvärden för god ljudkvalitet utomhus vid bostaden. Problematiken i den täta staden, utöver det direkta ljudet från bullerkällan, är också att ljudet reflekteras på stadens hårdgjorda ytor. En av utmaningarna är också att det finns många olika typer av buller.

Flera initiativ

I Swecos Urban Insight-rapport från 2018 konstaterar Kenneth Grenaa Lillelund, infrastrukturexpert inom stadsplanering och bullernivåer, att det krävs långsiktiga lösningar för att komma åt problemen med ljudföroreningar. Att reglera trafiken, särskilt avseende tunga fordon, minskar såväl luftföroreningar som trafikbuller, men det kommer troligen inte att vara tillräckligt. En åtgärd som visat sig ha positiva hälsoeffekter är just tillgång till tysta områden som är dedikerade och skyddade, konstateras i rapporten. Andra åtgärder kan vara att säkerställa god ventilation, sätta upp bullerplank och använda tyst asfalt. Det sistnämnda har bland annat testats nyligen på Östra Bangatan, en av Örebros mest trafikerade genomfartsleder. Vägbeläggningen byttes till mer finkornig asfalt som ger en jämnare vägyta och dämpar ljudet från passerande trafik. Totalt reducerades ljudnivån med 4-5 decibel. Men metoden innebär en problematik för svenska vägförhållanden, påpekar Gunnar Cerwén.

– Dubbdäcken gör att den tysta asfalten slits ner snabbare och förlorar de ljuddämpande egenskaperna. Det krävs också regelbundet underhåll för att bibehålla den bullderdämpande förmågan.

I projektet Tysta Offentliga Rum, som leds av innovationsföretaget IMCG, har man utforskat möjligheten att skapa miljöer där buller och skval byggs bort med hjälp av sexkantiga glaskonstruktioner. Rummen består av hexagonala moduler med glasväggar. Lösningen har testats på en rad platser i Göteborg, bland annat på Masthuggskajen. I mätningar har man kunnat mäta upp bullerdämpningar på 20 decibel jämfört med omkringliggande miljö. Konstruktionen kan exempelvis användas som ljuddämpande rum i offentliga stadsmiljöer och i anslutning till byggarbetsplatser och inom projektet arbetar man nu med att ta innovationen till en pre-kommersiell nivå.

Bullerplank används ofta för att dämpa trafikbuller längs större vägar men nyttjas inte så mycket i städer av både praktiska och estetiska skäl. Även här finns exempel på förbättringsåtgärder där man har arbetat med lägre typer av akustikskärmer som ska passa bättre in i stadsmiljö.

Flera effekter med gröna lösningar

En vanlig missuppfattning är att grönska inte har någon effekt på ljudmiljön. Men det finns metoder för att jobba med gröna åtgärder som ger en förbättrad akustisk miljö. Gröna tak, gröna fasader, gräs vid spårvägar, gröna skärmar och vallar är lösningar som kan dämpa buller. Bullret kan dämpas nära källan genom gräsbeläggning vid spår eller med låga gröna skärmar nära vägar. För att skydda bullerkänsliga parker eller bostadsområden kan gröna skärmar eller vallar användas. Ett annat exempel är träd i trånga gaturum som kan dämpa ljud vid fasad mot bostadsgården.

– Det är främst substratet, det vill säga odlingsmaterialet, som ger störst bullerdämpande effekt och inte själva växtligheten. Vegetationen i sig kan omdirigera ljudet vilket innebär påverkan på reflektion, diffraktion och spridning av ljud. När ljudet når växtmaterialet ändras riktningen på ljudet vilket åstadkommer en spridning av ljudet från källan som minskar den del som når mottagaren, förklarar Magnus Lindqvist.

Han är miljöutredare på Miljöförvaltningen på Stockholms stad och har varit med och tagit fram ”Gröna lösningar för en bättre ljudmiljö”, en handbok som publicerades i våras med syfte att sprida kunskap om hur grönska påverkar bullernivåer. Den stora fördelen med gröna lösningar, förklarar Magnus Lindqvist, är att det går att lösa flera aspekter samtidigt. En grön bullerskärm blir ett positivt inslag i staden, den gynnar pollinering och med integrerad belysning skapas även extra ljuskällor.

– En poäng med det här projektet har varit att vi måste tänka mer kring synergieffekter. Det finns en medvetenhet kring ljudfrågor men det är ofta svårt att få gehör för dem fullt ut. Delvis är det annat som prioriteras men det finns också en generell bild av att ljud är ett slags trivselproblem som går att förbise. Buller är i själva verket en hälsofråga i grunden och en viktig förutsättning för den hållbara staden. Men, kan man visa på att ökad grönska ger andra fördelar och ta stöd inom andra områden för stadsutveckling tror jag att det kan bli lättare att få upp ljudfrågan på agendan.

Det har också funnits en myt om att ljud och buller är ett hinder för bostadsbyggande, säger Magnus Lindqvist. För att lösa bostadsfrågan höjde regeringen riktvärdet för buller till 65 decibel vid fasaden för bostäder upp till 35 kvadratmeter och till 60 decibel för större bostäder.

– När riktvärdena nu har lättats krävs ännu mer eftertanke och hänsyn i planeringen för att ljudmiljön inte ska bli sämre.

En framtida lyxvara

Sverige ligger bra till sett i en internationell jämförelse med relativt god tillgång till tystnad.

Samtidigt är det kanske en tidsfråga, som en effekt av urbaniseringens framfart, innan tysta områden är en lyxvara.

– I förlängningen kommer vi kanske hamna där och det finns exempel på det idag. I studien kring kommuners tysta områden kom det fram att Salems kommun, söder om Stockholm, inte arbetar med frågan då man anser att det inte finns möjlighet till det. Det är för mycket infrastruktur i kommunen helt enkelt, berättar Gunnar Cerwén.

Sverige behöver investera i tystnad och måste arbeta mer aktivt för att skydda tysta områden och de goda ljudmiljöer som redan finns, menar han.

– Så som städer ser ut idag finns det definitivt utrymme att utveckla och avsätta plats för tysta områden. Då får vi till en större variation i stadsmiljön och som invånare finns möjligheten att välja var man vill vistas och bo, avslutar Gunnar Cerwén.