När Hållbart byggande träffar Helena Klintström har det gått drygt två veckor sedan Ryssland invaderade Ukraina. Och platsen där vi möts har sedan dess blivit skrämmande aktuell igen. På 1800-talet hade Krimkriget skapat oro för ett ryskt anfall mot Sverige och ett gigantiskt skyddsfort påbörjades på order från blivande kungen Karl XV. Det byggnadsverket möter Helena Klintström varje dag då hon kliver in i WSP:s kontor vid Gullmarsplan. 79 meter av den imponerande muren finns nämligen kvar inne i huset och det känns lite som att vara i ett museum, vilket det nästan är på ett sätt.

– Det här är faktiskt en allmän plats under dagtid, men det är det nog inte så många som vet om, säger Helena Klintström.

WSP är Helenas arbetsplats sedan drygt fyra år. Men att hon skulle jobba med hållbarhet var inte självklart när hon var ung, trots att hon alltid varit samhällsengagerad och analytisk.

– Jag tror inte någon skulle beskriva mitt unga jag som personen som brann för att rädda miljön. Det har kommit med åren, säger hon.

Delegationen för Hållbara Städer

Hon föddes i Linköping, men pluggade i Lund. Samhällsplanerarlinjen valde hon för att den var tvärvetenskaplig.

– Jag hade fallenhet åt naturvetenskap men mest intresse för samhällsvetenskap och analys. På samhällsplanerarlinjen läste vi allt från ekonomiska teorier till hur samhällen byggs upp, politik kring stadsutveckling och hållbar utveckling, säger hon.

Efter examen har hon varit i samhällsplanerarbranschen hela tiden. Ganska snart efter examen jobbade hon en tid på Danskt arkitekturcentrum med att samla nordiska och internationella exempel på hållbar utveckling och hållbart samarbete.

– Jag tror mycket på det goda exemplets kraft, säger hon.

Senare blev det arbete för Delegationen för Hållbara Städer som nu lever kvar i ”barnbarnet” Rådet för hållbara städer.

– Det var jättespännande. Vi tog fram 15 hinder för hållbar stadsutveckling som har präglat mig mycket i mitt yrkesliv, och jag tror mycket av det som delegationen tog fram håller än idag, säger hon.

Chef i Uppsala

Efter det kom hon till Uppsala kommun, där hon jobbade med stadsplanering och översiktsplanering. Uppsala har ett ambitiöst klimatarbete med sitt ”Klimatprotokoll” där målet att nå ett fossilfritt Uppsala 2030 och ett klimatpositivt Uppsala 2050.

– De är helt klart en förebild och det är spännande hur de jobbar för att samla branschen i Uppsala, säger hon.

Här fick hon också chansen att bli chef för en grupp på 30 personer, innan hon själv hade hunnit fylla 30 år.

– Mina kollegor och chefer trodde på mig och uppmuntrade mig att våga, det är jag tacksam över, säger hon.

Kartlägger utmaningar

Under åren i Uppsala stötte hon ofta på WSP i olika sammanhang. Som ett av världens största teknikkonsultbolag har de sina tentakler ute i alla möjliga olika projekt runt om i landet.

– Jag kände att de ville mycket inom de här frågorna och hade så många arbetsmetoder. Sen var jag lockad av att få jobba över hela Sverige. Det är roligt att utveckla en geografi över tid – som i Uppsala, men det är också roligt att få jobba med massa olika geografier som jag gör nu: Umeå, Skellefteå, Malmö, Västerås, och så vidare, säger hon.

Som ansvarig för hållbar stadsutveckling på WSP Advisory får hon både arbeta med spetsprojekt och med nybörjaraktörer.

– I Umeå var jag med och skulle integrera social hållbarhet i deras stadsutvecklingsprocess – ett spetsprojekt eftersom de ligger långt fram – och så har jag jobbat med kommuner och projekt som behöver hjälp med att prioritera var de ska börja. Jag får både höja lägsta nivån i branschen och ta de mest erfarna ännu längre fram, säger hon.

Rent konkret innebär hennes jobb att hjälpa organisationer och stadsutvecklingsprojekt att prioritera och förankra och följa upp. Hon gör många socialt värdeskapande analyser där hon kartlägger värden och utmaningar på platser och hur platser kan utvecklas.

– Dels kvantitativt – vi har mycket statistik i Sverige kring befolkning, tillgång till grönytor, om segregation, inkomst, upplåtelseformer och så vidare. Sen kvalitativt, det får vi genom intervjuer, platsbesök och dialoger om hur platserna uppfattas och vem som använder dem, säger hon.

Hållbar stadsutveckling handlar om allt från klimatanpassning till att minska segregation, ett väldigt brett ämne alltså. Helena Klintström är generalist och kan lite om mycket. Men på WSP finns det alltid någon hon kan rådfråga.

– Det är roligt att det finns så mycket kompetens här, säger hon.

Utveckling åt två håll

Med hållbarheten i de svenska städerna står det enligt Helena Klintström ”både jättebra och jättedåligt till”.

– Vi ser många goda exempel på hur städer skapat fina stadskärnor, eller som Uppsala: vänt sig mot ån och skapat fina offentliga rum längs med den. Men vi har också ett arv från förr där vi har byggt stora barriärskapande motorvägar ända in i städerna, som i Göteborg till exempel, säger hon.

Mycket av det som redan är byggt består av enklaver med precis likadana hus som det är väldigt svårt att ta sig mellan. Det skapar segregation. När det gäller nybyggnation planeras det en hel del nytt med välgestaltad arkitektur och klimatsmarta material och genomtänkt stadsplanering – men det är stor skillnad mellan de projekten och en stor ”bulk” av projekt som bara är ”business as usual”. Utvecklingen går åt två håll samtidigt, tycker hon.

– Vi bygger mycket bra, men vi bygger fortfarande för många bilberoende villaförorter utan service som inte alls skapar hållbara livsstilar och dessutom bygger på vår segregation. Och om vi på 60- och 70-talen byggde på sätt som efter hand skapat enklaver med människor med låg ekonomi – så bygger vi nu i stället enklaver för rika personer, säger hon.

Fokusera på närmiljön

Vägen till socialt hållbara städer går genom att överge stuprörstänkandet.

– Hållbarhet måste komma in i alla grå ekonomisystem, djupt in i affärsmodellerna för att det ska genomsyra allt. Då kan man inte komma undan med ett spetsprojekt ibland, säger Helena Klinström.

I de stora bulkprojekten måste aktörerna hela tiden förhålla sig till sin närmiljö.

– Vad finns det för värden i närheten? Hur kopplar vi samman dem? Vilka behöver varandra i vardagen i området? Är det lätt att dra en busslinje i framtiden, kan människor cykla till och från området?

Ett av de största problemen vi har idag är att vi missar att ta tillvara på det befintliga, tycker hon.

– Varken det befintliga sociala eller det befintliga fysiska bevaras tillräckligt. Hus skulle kunna renoveras och restaureras och grönområden skulle kunna utvecklas i stället för att försvinna, säger hon.

Helhetsgrepp

Att peka på vilka aktörer som bromsar den socialt hållbara utvecklingen är svårt eftersom det finns företag och kommuner som agerar bromsklossar, men även företag och kommuner som ligger i framkant.

– Kommunerna som driver på är jätteviktiga som beställare och upphandlare och markanvisare. Många företag har förstått att de måste lägga om sin arbetsmodell för att vara hållbara som företag. Bankerna har stor roll också. Det blir allt vanligare med hållbarhetskrav och premier till hållbara företag. Där kommer också EU:s taxonomier, gröna lån och rosa lån – som kopplas till social hållbarhet, säger hon.

Ett bra exempel tycker hon är Atrium Ljungberg som har tagit fram nya hållbarhetsmål där WSP är stöd och rådgivare.

– De har en tydlig färdplan fram till 2030 där de kopplat alla sina hållbarhetsmål till sin finansiering, och uppnår de inte de hållbarhetsmålen får de inte sina lånevillkor. De har också tagit fram ett socialt index, som de mäter hela sitt bestånd mot kopplat till social hållbarhet, trygghet, blandning, nöjdhet trivsel och liknande. Det händer mycket där, säger Helena Klintström.

Genom hållbar stadsutveckling går det att skapa bra förutsättningar för att utveckla en stadsdel. Men fler faktorer spelar in, som det som ligger på socialen och polisen och skolan och de sociala mellanmänskliga relationerna.

– Ibland låter det som att segregationen bara handlar om boendesegregation, och att vi löser allt om vi bygger dyra hus i billiga områden, men det handlar om så otroligt mycket mer, säger Helena Klintström.

Det kommunerna bör göra är att tänka bredare kring sin ekonomi, vad är det som kostar på lång sikt om de bygger på ett dåligt sätt i dag.

– Som att bygga för små förskolegårdar till exempel. De kan skapa större exploateringseffekter i dag men när de följs upp över tid skapar små gårdar kostnader framåt i stället eftersom kommunerna måste ta parker i anspråk och får svårare att rekrytera till förskolorna, säger Helena Klintström.

Inspireras av andra

Hon lyfter Gottsunda i Uppsala där det gjordes ett planprogram fokuserat på stadsutvecklingsdelarna, men också en separat handlingsplan för social hållbarhet.

– Den hade mycket kortare tidplan och bestod av ett bredare nätverk aktörer som var ansvariga för genomförandet. Det tycker jag är ett bra exempel på hur kommuner kan jobba, säger hon.

Helena Klintström gillar som sagt goda exempel och hon spanar gärna utanför Sveriges gränser efter dem. Sverige har mycket att lära av andra länder, tycker hon. Som när det gäller boendekostnader i nybyggnation.

– Vi har några modeller, som hyrköp, som redan har testats här i Sverige, men vi skulle kunna göra mer. I andra länder är subventionerade bostadslån vanligare, Österrike lyfts ofta fram som ett exempel på ett land där bostadsmarknaden är mer socialt hållbar, och i Zürich är de bra på byggemenskaper, vilket ger en lägre boendekostnad och en mindre vinst vid vidareförmedling. Men vi har inte varit så bra på att tänka nytt här, säger hon.

Vi skyndar upp på taket för några sista bilder från takterassen, Helena Klintström förlänger vårt ut möte trots att det innebär att hon får bråttom till den kommande lunchen med Vasakronan. Bråttomkänslan är en känsla hon ofta har i sitt uppdrag, helt enkelt eftersom det är otroligt bråttom att få till den hållbara värld vi vill se. Hon är med i Stockholms stads kommunstyrelses råd för Agenda 2030 och där blir det tydligt att detta tidigare avlägsna datum nu börjar komma väldigt nära.

– Det som planeras nu är det som kommer vara klart strax innan 2030, så det måste vara hållbart. Det är åtta år kvar tills vi ska ha god hälsa, hållbara städer och inte ha någon fattigdom. Men jag tror att vi behöver känna att det är bråttom, eftersom det här perspektivet verkligen behöver in över allt, säger hon.

Helena Klintström 

Ålder: 33
Familj: Man, familj utspridd i Linköping, Östersund och på Gotland
Bor: i Stockholm
Karriär: Ansvarig för hållbar stadsutveckling på WSP
Utbildning: Samhällsplanerare, kulturgeograf
Fritidsintressen: Träffa vänner, dra nytta av restauranger och kultur såhär efter pandemin
Topp 1, 2 och 3 på min bucketlist: Lära känna en till stad riktigt väl, åka lyxigt tåg genom alperna, ha ett hus med punschveranda
Favoritplats i Stockholm: Min kolonilott i Orhem