Enligt Vilis Brukas, professor i skogsplanering på SLU tyder en hel del på att det svenska skogsbruket kommer att behöva förändras framöver. Till exempel sätter EU’s nya skogsstrategi, som kom i samband med EU’s gröna giv 2020, en ny inriktning gällande skogen.

– Förr i tiden så hade EU väldigt lite att göra med skogspolitiken och inställningen var att skoglig politik var en fråga för medlemsländerna. Den nya strategin pekar mer mot naturnära skogsbruk. Det föreslås att kalhyggen ska undvikas, och att kol ska sparas i skogen och i långlivade träprodukter, i stället för kortlivad användning som energi eller pappersmassa, säger Vilis Brukas.

Många styrmedel på väg

Skogsstrategin är inte bindande, men det finns även andra laginitiativ som potentiellt kan ha stor påverkan på skogsbruket, såsom EU:s taxonomi som kommer styra finansbranschen mot en hållbar skogsindustri, EU:s naturrestaureringsförordning som kommer att kräva att mer skog skyddas inom EU och EU:s avskogningsförordning, som förbjuder skogsutarmning.

– Ännu vet vi inte exakt vad alla dessa  styrmedel kommer att innebära, och inte heller om det svenska sättet att bedriva skog på anses hållbart eller kan räknas som utarmande. Men jag tror att vi framöver kommer se mer av naturnära skogsbruk utan kalhyggen, mer naturlig föryngring, mer lövträd och mer satsning på långlivade produkter. Frågan är bara hur snabbt ändringarna förverkligas, säger Vilis Brukas.

”Skogslandet” väckte debatten

En av anledningarna till att skogsdebatten tagit fart i Sverige är boken ”Skogslandet”, av författaren och DN-journalisten Lisa Röstlund. I sin bok redogör hon för hur kalhyggen och brist på gammal skog bidrar till minskad biologisk mångfald och ger skogarna försämrade möjligheter att suga upp koldioxid. Hon visar också bland annat på hur branschens behov av trä till engångsprodukter fått styra råden till skogsägarna, trots att kalhuggning av skogen kan försämra våra möjligheter att nå klimatmålen.

Lisa Röstlund har inte fokuserat specifikt på träbyggande, men hon kan konstatera att skogsbruksproblematiken även spiller över på denna del av branschen.

– Problemet är att nu är det en träbyggnadsboom. Alla vill bygga större och större hus i trä och det kommer internationella arkitekter för att titta på svenska trähus. Men om vi skalar upp träbyggande till en internationell nivå och börjar bygga storskaligt i trä, då blir det inte hållbart, säger hon.

”Ekvationen håller inte”

Hon kan inte uttala sig om huruvida vi ska sluta bygga i trä, men hon konstaterar att ekvationen inte håller.

– Vi kan inte få både mer virke, mer biobränsle och fler pappersprodukter som ska ersätta plast om vi samtidigt ska ha mer biologisk mångfald och mer kolinbindning, som vi åtagit oss enligt konventioner och på EU-nivå, säger hon.

Sveriges största familjeägda träbyggare är Derome och de bygger till 95 procent med svensk skogsråvara resterande kommer från södra Norge. De har bland annat varit involverade i det banbrytande och uppmärksammade projektet med förskolan Hoppet i Göteborg, Sveriges första fossilfria förskola. Bolagets råvaruchef Andreas Johnsson och hållbarhetschef Anders Carlsson är idag inte oroliga för hur den svenska skogen brukas och har stort förtroende för de certifieringar som finns, som FSC och PEFC. De tycker att vi har välskötta skogar, varav en stor andel är certifierade och tillväxten är god.

– Vi lever i en komplex värld och tittar man på certifieringstandarderna så väger de samman ekonomi, produktion, samhälls- nytta, sociala aspekter, rörligt fritidsliv, biologisk mångfald och så vidare. De här standarderna har utvecklats under en lång tid för att hitta fram till det bästa arbetssättet som väger samma alla dessa aspekter och många parter med olika intressen har samverkat, säger Andreas Johnsson.

Derome stöttar trakthyggesbruk

På Derome utgår man från uppfattningen att traditionellt trakthyggesbruk/kalhuggning är mest klimatsmart långsiktigt eftersom växande skogar enligt dem binder mer koldioxid än gamla skogar med många döda träd där det inbundna kolet frigörs vid förmultning. Den biologiska mångfalden påverkas naturligtvis av skogsbruk, men Andreas Jonsson och Anders Carlsson anser att de hänsyn som tas både generellt och genom avsättningar säkerställer en bevarad biologisk mångfald. Åtgärder som att spara naturvärdesträd och kantzoner, nyskapa död ved och sätta av områden till fri utveckling.

Träbyggande är dessutom hållbart för att det har en substitutionseffekt, menar de.

– När vi bygger ett flerfamiljshus i trä ger det ofta hälften så mycket koldioxidutsläpp som när vi bygger motsvarande i betong. Att bygga flerfamiljshus i trä som förvaltas och brukas över lång tid och samtidigt låta ny skog växa upp tycker vi är ett hållbart val, säger Anders Carlsson.

Markus Steen är skogsbruksansvarig och rådgivare inom naturnära skogsbruk på Plockhugget, som förespråkar hyggesfritt bruk.  Han säger att många företag som litar på att FSC och PEFC ser till att biodiversiteten bevaras i skogen missar att kalhyggen är den främsta anledningen till att arter hamnar på den svenska rödlistan. Och kalhyggen med cirka 95 procent uttag är helt okej enligt båda standarderna.

– Men det är inget man talar om i skogssverige, säger han.

Fritt välja avverkningsmetod

FSC och PEFC bekräftar att deras certifieringar inte styr vilken avverkningsmetod en skogsbrukare använder sig av och att kalhuggning är en möjlig metod om man samtidigt tar den miljöhänsyn som krävs.

– Men FSC- standarden ställer betydligt högre krav än skogsvårdslagen, säger Patrik Bosander, verksamhetschef på FSC.

Christina Lundgren, vd för svenska PEFC poängterar att inget val av system för skogsavverkning innebär en automatisk avbockning av alla hållbarhetskriterier.

– Oavsett system ställer PEFC krav på miljöhänsyn som ska uppfyllas, säger hon.

Öppna för nytt

Mycket har blivit bättre inom skogsbruket, tycker Patrik Bosander på FSC. Idag snittar ett kalhygge på cirka fyra hektar jämfört med 70- och 80-talet då man kunde hugga ner 50 hektar på en gång. Och han säger att de som jobbar med FSC är extra försiktiga, och måste exempelvis göra avsättningar för naturvärdesändamål och lämna skyddszoner och nyckelbiotoper.

Både FSC och PEFC följer också debatten och utvecklingen inom skogsbruket och är öppna för nya sätt att bruka skogen.

– PEFC ser positivt på en ökad diversifiering av brukandet, säger Christina Lundgren.

– Det är våra medlemmar som styr standarden och de kommer från skogsbruket, miljörörelsen renskötseln och friluftslivet. Flera av dem, även bland skogsägarna, vill gärna se alternativa skogsbruksmetoder, men vi är tidigt i den diskussionen, upplever jag som är ny i min roll, säger Patrik Bosander på FSC.

Ny certifiering på gång

Samtidigt är ett certifikat för hyggesfritt bruk på gång. I AEFC - The Association for Ecological Forestry Certification - har aktörer från flera olika länder gått samman för att skapa en certifiering som ska stå för ekologiskt, socialt och kulturellt hållbart skogsbruk. Plockhugget AB är en av de drivande parterna i Sverige och de har redan sedan tidigare skapat ett certifikat som går att köpa i samband med träinköp och som garanterar att motsvarande mängd virke plockhuggits någonstans i Sverige. AEFC är ännu inte helt flygfärdigt men grunden kommer att vara hyggesfritt bruk.

– Plockhuggets certifikat är en ganska slimmad lösning som är bra, men det blir mer komplett med AEFC, som kommer bli ett internationellt system, säger Markus Steen.

Mer variationsrikt skogslandskap

Plockhugget och Markus Steen ser inga fördelar med kalhuggning. Plockhuggning lagrar mer kol nu när vi behöver minska utsläppen som bäst, det ger mer virke, bättre virkeskvalitet och bättre biologisk mångfald och ett mer variationsrikt skogslandskap. Dessutom har metoden bättre klimatpotential totalt än kalhyggen enligt den forskning han läst.

–Visst, även skogsbruk med hyggen binder in mer koldioxid än det släpper ut. Men hyggen släpper totalt ut 15 miljoner ton koldioxid i Sverige. Slutar vi kalhugga har vi alltså förbättrat skogsbrukets klimatnytta med dessa ton. Den stora anledningen till att vi använder kalhyggsbruk i Sverige är att det ger massaved. Sågverksbranschen skulle egentligen vara vinnare om man ställer om, men den kunskapen kommer inte fram, säger han.

Andreas Johnsson på Derome tror dock att ett storskaligt hyggesfritt skogsbruk skulle ge negativa effekter, som att tillgången till råvara skulle minska.

– Men hyggesfritt bruk kan vara bra på rätt mark, som tätortsnära skogar, svårföryngrade marker, eller där du vill gynna någon viss typ av naturvård, kanske framför allt sociala värden, säger han.

Nytt projekt för hållbart trä

Men viljan att bygga hus av trä från hyggesfritt bruk finns. Nyligen lanserades ett nytt samarbetsprojekt mellan Gaia arkitektur, Borlänge kommun, ByggPartner i Dalarna, Timber Bridge Specialist, Wudd, Traditionskraft, KTH och Plockhugget där det ska utredas hur ett träprojekt kan genomföras på ett sätt som gynnar hållbart skogsbruk, med hyggesfritt skogsbruk som bas.

Pi Ekblom på Gaia arkitektur, som är ansvarig arkitekt och initiativtagare till forskningsprojektet, berättar att målet med projektet är att ta fram en prototyp för en tempererad kommunal byggnad samt en handbok där arbetsmetoden och processen beskrivs.

– Vi utreder hur vi som arkitekter kan föreskriva trä på ett sätt som inte bara tar koldioxidinlagringen i beaktning utan även biodiversiteten. Vårt mål är att arkitekturen ska bli en drivkraft för att säkerställa och öka den biologiska mångfalden i skogen. Vi kommer utreda hela kedjan från de kommunala processerna, till kartläggning av den lokala skogen, via förädlingen och den slutliga byggnaden i en lokal systemkedja, säger hon.

Mål att öka förekomst av lövträ.

Projektet kommer att planera sin byggnad i konstruktionsvirke, helträ, med långa spännvidder.

De kommer också att integrera till exempel björk eller annat lövträ som är ovanliga konstruktiva träslag i dagens träbyggande. Ökad användning av sådant trä kommer resultera i att skogsägarna måste planera sina skogar annorlunda och att sågverken kommer behöva börja jobba med fler träslag.

– Jag ser inte att vi ska sluta använda trä som byggnadsmaterial, alternativen är så mycket sämre ur koldioxidaspekt, men det förutsätter att vi kan säkerställa biodiversiteten i skogen, arbeta med mer resurseffektiva förädlingsmetoder samt säkerställa arkitektonisk gestaltning som blir uppskattad över tid. Och så måste vi återbruka de byggnader vi har i en helt annan utsträckning, sluta riva, och lära oss att återanvända byggmaterial om vi nu absolut måste demontera byggnader, säger Pi Ekblom.