Framtidens bostadsbyggande i fokus
Ökat bostadsbyggande och framtidens bostäder stod i fokus under en två dagar lång bostadskonferens. Hållbara boendemiljöer i staden och konkreta åtgärder och verktyg bland kommuner var några av de frågor som diskuterades.
Med konferensen Framtidens bostäder och boendemiljöer bjöd Teknologisk Institut i Stockholm in experter, forskare och representanter från kommuner till ett flertal seminarier om bostadsutveckling och samhällsbyggande. Under två dagar diskuterades ökat bostadsbyggande, hållbarhet och framtidens bostäder och boendemiljöer. Den första dagen togs bland annat frågor som markpolitik och kvalitetsdriven samhällsbyggnadsprocess upp. Olof Netzell, analytiker på Boverket berättade om bostadsutvecklingen i Sverige och var det lönar sig att bygga. Framtidens bostadssituation och bostadsbehov togs upp av Ola Nylander, professor på Chalmers tekniska högskola. Den andra dagen inleddes av Nils Grunditz, PR-konsult på Westander, och arbetar med medierelationer, opinionsbildning och lobbying inom energi, klimat och hållbarhet. Han tog bland annat upp den enorma befolkningstillväxt som Stockholm nu går igenom – staden ökar med nära 20 000 personer per år och är den snabbast växande storstadsregionen i Europa. Samtidigt tacklar man en akut bostadsbrist, en svår trafiksituation och en kompetensförsörjning som påverkas på grund av bristen på bostäder. 140 000 nya bostäder ska byggas till år 2030 genom stadsförtätning vilket är väl behövligt, samtidigt som Nils Grunditz lyfte frågan kring om förtätning alltid innebär den bästa lösningen sett till boendemiljön och konkurrensen mellan olika värden som grönytor och vilka stadskvaliteter blir viktigast för hållbara boendemiljöer i täta städer.
Grunditz tog även upp hur hållbara bostäder bör byggas utan att vara för beroende av ett specifikt energisystem och framhöll vikten av att ställa högre och mer konkreta krav på klimatskalens utformning. Han efterfrågade även en tydligare offentlig debatt mellan länsstyrelse, landsting och kommuner för en ökad samsyn. Att arbeta mer över de administrativa gränserna och diskutera mer var ansvaret ligger för en god infrastruktur, kollektivtrafik och bostadsbyggande var även sådant som diskuterades.
Goda exempel från kommuner
Under dagen presenterade representanter från några olika kommuner – Uddevalla, Norrköping, Halmstad och Härryda – olika projekt och lösningar för ökat bostadsbyggande. I Norrköping till exempel infördes under en tid en byggakut för att få upp bostadsbyggandet. Runt år 2010 kom signaler om att det började bli brist på bostäder i Norrköping och en byggakut inrättades som kunde undanröja hinder för att planerade byggprojekt på byggfärdig mark kunde komma igång. Bland annat bjöd man in byggföretagen till en dialog vilket gjorde att till exempel HSB och andra byggbolag började bygga på en hitintills outnyttjad mark och byggandet av ett flertal brf:er tog fart. I Halmstad har man lyckats med att få enheterna att kommunicera bättre genom en samordningsgrupp, med representanter från olika instanser som träffas regelbundet för att gå igenom olika projekt för en snabbare hantering.
Utmaningar och möjligheter bland kommunerna
Lillemor Hult, utbildad statsvetare och samhällsplanerare, var moderator för konferensen. De två dagarnas seminarier visade att det både finns en del utmaningar för ett ökat bostadsbyggande men också viljan hos kommunerna att hitta lösningar och verktyg, berättar hon.
Vari ligger de största utmaningarna för kommunerna och vad krävs för att öka bostadsbyggandet om du skulle sammanfatta de här två dagarna?
– Utmaningen förefaller till stor del ligga i begränsningen kring de administrativa gränserna, det vill säga att det fortfarande är svårt att få till hållbar samplanering kring stadsbyggnadsprocesser kommuner emellan men också i relationen kommun, landsting, länsstyrelser, staten och inte att förglömma – byggarna. Det måste finnas fler och starkare incitament för samtliga aktörer att aktivt bidra och här har inte minst offentlig verksamhet ett jobb att göra. Det håller inte att prioriteringar och beslut hos olika aktörer inte tar hänsyn till vilka konsekvenser det leder till för övriga ur ett samhällsekonomiskt perspektiv – alla säger sig numera vara införstådda med det skriande behovet av bland annat nya bostäder, då måste det synas också i konkret handling där dagens ramar förhåller sig mer flexibla till regionala och lokala lösningar, självfallet utan att tumma på kvaliteten i resultaten. Särskilt utrymme i ett svar på denna fråga kräver dock också utmaningen om att kunna tillhandahålla bostäder för de grupper som inte är resursstarka utan att ge avkall på det långsiktigt hållbara.
– Å andra sidan har dessa två seminariedagar utifrån ovanstående visat på en otrolig kreativitet och vilja att komma framåt, att hitta nya arbetssätt och verktyg för att just lösa samordningsproblematiken, inte minst mellan olika kommunala förvaltningar. Det har verkligen varit huvudbudskapet från majoriteten av föreläsarna, att nyckeln ligger i att bryta revir både tjänstemän och politiker emellan. Vi har också fått exempel på fantastiska sätt att både involvera och stärka samarbetet mellan majoritet och opposition och mellan förvaltningar.
Vad kommer vara nyckeln till en hållbar bostadsutveckling i framtiden tror du?
– Det är en svår fråga som är svår att besvara kort. Jag oroas över hur vi ska lyckas bibehålla balansen mellan de mycket snabba åtgärderna som nu faktiskt måste till, inte minst i och med flyktingsituationen, och att samtidigt bibehålla fortsatt god kvalitet i både enskilda bostäder och stadsutvecklingen i stort. Det är lätt att tänka alltför kortsiktigt. Jag tror att vi måste våga pröva nya lösningar, våga lyssna in varandra från olika perspektiv och framför allt våga vara självkritiska. Bostadsmarknaden, och inte minst bostadskonsumenterna, följer på alla sätt samhällsutvecklingen i övrigt. Generellt måste vi på allvar se över vad som kan göras vid planeringen av bostäder när vi inte längre kan följa demografiska kurvor och se flera decennier framåt i tiden utan på ett helt nytt sätt måste kunna anpassa oss efter vår omvärld med asylsökande från klimatkriser, krig och konflikter men likväl, och minst lika viktigt, en mer flexibel och rörlig arbetsmarknad nationellt som internationellt. För det gäller att se över mer än tillgången, det måste också till ett regelverk som stöder ett mer flexibelt brukande av våra bostäder.
Framtidens bostadssituation och bostadsbehov diskuteras med Ola Nylander, professor på Chalmers tekniska högskola. Foto: Teknologisk Institut
