Karin Svanberg, enhetschef på Enheten för utveckling av brottsförebyggande arbete (UBA), BRÅ

Vilka faktorer är centrala för att skapa trygga stadsmiljöer och platser?

– Det viktigaste när man arbetar med stadsmiljöer och platser ur ett brottsförebyggande och trygghetsskapande perspektiv är att man ser till att skaffa sig god kunskap om de lokala förutsättningarna och förhållandena avseende otrygghet och brottslighet. Utifrån en analys om orsakerna till problemen kan man sätta in de rätta insatserna. Oftast brukar insatserna rendera i en mix av så kallade sociala och situationella insatser och därmed kräva en samverkan mellan olika aktörer. En specifik inriktning för så kallade situationella insatser vid planering eller ombyggnation av en plats kan vara Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED) som utgår från en rad principer avseende hur man gestaltar det offentliga rummet på ett sådant sätt att det kan påverka benägenheten att begå brott just där.

Vad betyder den fysiska utformningen av bostadsområden för den upplevda tryggheten?

– Platsers fysiska utformning kan spela stor roll för människors trygghet. Genom att exempelvis tillämpa CPTED kan man arbeta trygghetsskapande och förebygga brott. CPTED bygger ursprungligen på sex olika principer om hur miljöer bör utformas för att minska risken för brott. Genom att bygga på rätt sätt, företrädesvis genom att ha med dessa aspekter redan i planeringsfasen, eller genom att förändra den fysiska omgivningen via olika åtgärder kan man försvåra för potentiella gärningspersoner och på så sätt förebygga brottslighet. CPTED kan handla om till exempel arkitektur och skala, men också om mindre förändringar så som att skymmande buskage tas bort eller att belysningen förbättras på en otrygg eller brottsdrabbad plats. Platsers utformning kan även påverka hur människor väljer att använda platsen. Det är viktigt att noggrant planera för att få en bra mix av liv och rörelse men samtidigt skapa möjlighet för social kontroll.

Hur viktig är bilden av en plats, som kanske tenderar att reproduceras, som utsatt och otrygg, och hur ska man som kommun, arkitekt eller stadsplanerare förhålla sig till detta?

– En viktig aspekt är kommunikation från den som äger, förvaltar eller använder platsen. Att tydligt informera om vad som händer på platsen, vad man gör eller planerar att göra och varför detta görs. Det kan också vara betydelsefullt att involvera de som använder platsen i de förändringar man tänker sig att genomföra. Har man god kännedom om den lokala problembilden är det också lätt att motivera vilka insatser man väljer att genomföra. I förlängningen inger det förtroende från de som använder platsen vilket måste ses som den viktigaste målgruppen.

Vad behöver man ta hänsyn till mer i samhällsbyggnadsbranschen för att fullt trygga städer och stadsdelar ska bli verklighet?

– Det är viktigt att samtliga aktörer som är inblandade i samhällsbyggnadsprocessen känner till och har förståelse för varandras uppdrag. De som planerar nya områden kan i många fall dra nytta av den lokala kompetensen som finns inom det brottsförebyggande området, ofta finns det en lokal samordning av just det arbetet som bör involveras. Samtidigt är det viktigt att den som beställer en exploatering eller ett projekt också ser till att vara specifik i vad man förväntar sig avseende trygghet och brottspreventiva perspektiv.

Dr. Cornelis Uittenbogaard, stadsplanerare/forskare, Stiftelsen Tryggare Sverige

Vilka faktorer är centrala för att skapa trygga stadsmiljöer och platser?

– I och med att trygghet handlar om varje individs känsla av att utsättas för brott och ordningsstörningar så spelar egna och närståendes erfarenheter samt ens bakgrund och fysiska förmåga att hantera olika situationer en roll. Det som dock påverkar vår trygghet mest är möjligheter till att ha en känsla av kontroll över platsen. Detta kan främjas genom att utforma platser med bra förutsättningar för social kontroll, överblickbarhet, förutsägbarhet och en tydlighet i användningen. Platser ska även erbjuda en mix av olika funktioner och aktiviteter, vilket attraherar andra och olika personer. Detta skapar i sin tur möjligheter till att vi ser andra och kan bli sedd. En mycket viktig faktor är även platsens signalvärde. En plats ska bygga på en identitet, en igenkänningsfaktor, samtidigt som förvaltningen av en plats visar på att det är någon som bryr sig om platsen och dess användare och det finns någon form av kontroll, vilket främjar trygghetskänslan.

Vad betyder den fysiska utformningen av bostadsområden för den upplevda tryggheten?

– Forskning har påvisat att vår upplevelse av en plats påverkas till 80 % av omgivningen och i det ingår andra personer som vistas på platsen, genomför aktiviteter och intrycket vi får av den fysiska miljön. Det har även bevisats att vi känner oss mest otrygga på vägen till eller från en destination, det vill säga på vägen i rummet mellan husen. Om vi inte tar ett perspektiv som utgår från hela platsens betydelse så är det lätt att tappa bort vikten av den fysiska miljöns påverkan på våra vardagliga rörelser och aktiviteter. Det är ju i våra bostadsområden som vi bor och rör oss dagligen, där vi träffar andra och deltar i samhället. Om vi inte är trygga i det kommer vi inte kunna göra någonting. Det är även i våra bostadsområden som de flesta av så kallade livskvalitetsbrotten (int. Quality-of-Life crimes) begås, som inbrott, skadegörelser, bilstölder, rån, mopedkörning, droghandel, mm. Skapar vi miljöer där inga vill vara eftersom det känns otryggt så kan dessa typer av brott bara frodas och bidra till en ännu otryggare situation.

Hur viktig är bilden av en plats, som kanske tenderar att reproduceras, som utsatt och otrygg, och hur ska man som kommun, arkitekt eller stadsplanerare förhålla sig till detta?

– Det är klart att media spelar en roll i vår bedömning av en plats, rykten av ett område bidrar till vårt första intryck. Dock är den påverkan som platsens image har på vår trygghet av mindre vikt än till exempel de egna erfarenheter och vår känsla av kontroll i likadana situationer. Det som kan förbättra bilden av en plats är att man slutar göra punktinsatser och istället tar ett helhetsgrepp om området, där en del av insatserna handlar om en ökad närvaro av kommunen, polisen, lokala föreningar, boendeorganisationer, att kommunicera ut positiv information om området och arrangera olika aktiviteter samt skapa ett lokalt engagemang.

Vad behöver man ta hänsyn till mer i samhällsbyggnadsbranschen för att fullt trygga städer och stadsdelar ska bli verklighet?

– Det handlar om att göra rätt från början. Samhällsbyggnadsbranschen, privata liksom offentliga aktörer, måste börja ställa större krav på trygghetsperspektivet och ta hänsyn till det från tidiga skeden hela vägen in i förvaltningsskedet. Vi har stora visioner om den blandade staden med attraktiva mötesplatser som är välkomnande för alla. Dock blir dessa sällan verklighet eftersom vi inte är konsekventa i hur vi planerar våra livsmiljöer från början och inte tar in evidensbaserade underlag när det gäller trygghetsfrågan. Vi måste ha ett långsiktigt perspektiv och inse att våra platser behöver vara flexibla i sin användning och att det offentliga rummet och samspelet mellan funktionerna är viktigast vill vi skapa en trygghet i vardagen.

Tomas Kruth, projektledare Purple Flag, Svenska Stadskärnor

Vilka faktorer är centrala för att skapa trygga stadsmiljöer och platser?

– När vi jobbar med Svenska Stadskärnors modell Purple Flag, så tittar vi på platsens helhet. Vi tittar på säkerhet, tillgänglighet, utbud av verksamheter, platsens funktion och inte minst hur man jobbar med platsen, nätverk och samverkan. Jämställdhet och mångfald är centrala begrepp i sammanhanget. Vår arbetsmodell bygger på att deltagande platser och städer samlar kunskap och erfarenhet som utvecklar arbetsmetoder och checklistor. Vi är övertygade om att frågan är så komplex att framgången bygger på utveckling av arbetsmetoder genom samverkan och samarbete med andra.

Vad betyder den fysiska utformningen av bostadsområden för den upplevda tryggheten?

– Den är oerhört viktigt. Många platsers otrygghet beror på utformningen, där blir syftet med åtgärderna att parera för den monotona och trista miljön, att hantera den otrygga upplevelsen. Men det går också att skapa åtgärder i den fysiska utformningen med enkla metoder, det behöver inte bara vara ombyggnationer eller nybyggnationer. Belysning, skyltning och röjning av skymmande växtlighet kan vara verktyg.

Hur viktig är bilden av en plats, som kanske tenderar att reproduceras, som utsatt och otrygg och hur ska man som kommun, arkitekt eller stadsplanerare förhålla sig till detta?

– När man utvecklar en otrygg plats så är det inte bara fysiska åtgärder som behövs. Många gånger kan åtgärder inom kommunikation, att jobba med attitydförändringar och människorna på platsen, vara minst lika viktigt. Att förändra människors attityd till en plats är också en framgång. Den bild som byggs i kommunikation och media styr ofta attityden. Det krävs ett målmedvetet och strukturerat arbete med platsvarumärket, men det är nog så viktigt.

Vad behöver man ta hänsyn till mer i samhällsbyggnadsbranschen för att fullt trygga städer och stadsdelar ska bli verklighet?

– När vi inom Svenska Stadskärnor jobbar med dessa frågor så är det viktigaste rådet att få människor att jobba tillsammans. Bygga nätverk och samarbeten där olika kompetenser kan mötas och samspela är kanske den viktigaste framgångsfaktorn. 1 plus 1 bli alltid 3 när människor hjälps åt. Vi vill ge stöd för att bygga och utveckla organisationer för plats- och stadsutveckling, därför erbjuder vi olika beprövade modeller för den trygga, säkra och attraktiva staden. Purple Flag är en certifiering och utvecklingsmodell som kan användas för att samhällsbyggnadsbranschen ska kunna vässa arbetet med trygga städer och stadsdelar.