En hommage till det befintliga
Anne Lacaton och Jean-Philippe Vassal, grundarna av arkitektbyrån Lacaton & Vassal, är vinnarna av 2021 års Pritzkerpris. De hyllas för trettio års arbete som präglats av användarnas välbefinnande i fokus och respekten för den befintligt byggda miljön.
Arkitektduon har i över tre decennier arbetat med att utforma privata och sociala bostäder, kulturella och akademiska institutioner, allmänna utrymmen och stadsstrategier. Tillsammans har Anne Lacaton och Jean-Philippe Vassal slutfört över 30 projekt i hela Europa och Västafrika. Lacaton och Vassals arkitektur speglar duons förespråkande av social rättvisa och hållbarhet genom att prioritera en generositet av rymd och användningsfrihet genom ekonomiska och ekologiska material, skriver juryn för Pritzkerpriset.
”De modernistiska förhoppningarna och drömmarna om att förbättra människors liv får ny energi genom deras arbete, som svarar på vår tids klimatmässiga och ekologiska nödsituationer, liksom sociala sådana, särskilt vad gäller stadsbostäder. De åstadkommer detta genom en kraftfull känsla av rymd och material som skapar arkitektur lika stark i sina former som i sin övertygelse, lika transparent i sin estetik som i sin etik,” skriver juryn i sin motivering.
Ett tidigt löfte
1987 etablerade de sin verksamhet, Lacaton & Vassal i Paris. Deras gemensamma resa tog dock sin början i slutet på 1970-talet. Anne Lacaton och Jean-Philippe Vassal studerade båda två vid École Nationale Supérieure d’Architecture. Medan Anne Lacaton sedan fortsatte studera flyttade Jean-Philippe Vassal till Niger för att arbeta med stadsplanering. Hon besökte honom ett flertal gånger och det var också här deras arkitektoniska förhållningssätt grundlades. De blev starkt influerade av hur resurserna nyttjades i Nigers ökenlandskap.
– Niger är ett av världens fattigaste länder och människorna här är så otroliga, så generösa, och kan göra nästan allt utav ingenting i princip. De hittar resurser hela tiden, och gör det med optimism, poesi och uppfinningsrikedom. Det var verkligen som att gå i en andra arkitekturskola, berättar Jean-Philippe Vassal.
Deras första gemensamma projekt genomfördes i Niamey, Niger: en halmstuga, konstruerad med lokalt växande buskgrenar. När de såg att bygget två år senare hade stått emot väder och vind lovade de att aldrig riva det som kunde räddas och istället låta redan existerande byggnader bli så hållbara som möjligt.

Se med nya ögon
Anne Lacaton beskriver arkitektduons förhållningssätt och vördnad för befintliga strukturer:
– Förändring ger oss ett tillfälle att göra mer och bättre med det som redan finns. Att riva ner är ett beslut som handlar om enkelhet och kortsiktighet. Men det är slöseri med flera saker – med energi, med material och med historia. Dessutom har det en mycket negativ social inverkan.
– Det befintliga har ett värde om du tar dig tiden och mödan att titta på det noga. I själva verket handlar det om iakttagande, att närma sig en plats med nya ögon, uppmärksamhet och precision. Att förstå platsens värden och brister och se hur vi kan förändra situationen samtidigt som vi behåller värdet i det befintliga, menar hon.
De två arkitekterna har gång på gång tagit avstånd ifrån stadsplaner som innefattat rivning av subventionerade bostäder. Istället lyfter de fram vikten av att utforma byggnaden inifrån och ut med fokus på att prioritera välbefinnande och tillgodose önskemål om större boyta. Fysiskt och känslomässigt välbefinnande övervägs noga i projekten.
Släppa in ljus och natur
Att utvidga användningsutrymmet och skapa möjligheter för de boende att vistas i utemiljö i det egna hemmet är enligt Lacaton och Vassal nyckeln till att på ett varaktigt sätt förbättra bostädernas kvalitet. I sina projekt utökar de bostadsytan på enkla och prisvärda sätt genom vinterträdgårdar och balkonger som gör det möjligt att spara energi och få tillgång till naturen oavsett årstid.
Tillsammans med två andra franska arkitekter, Frédéric Druot och Christophe Hutin, var Lacaton och Vassal med i omvandlingen av ett stort bostadskomplex från 1960-talet i Bordeaux. 530 enheter fördelat på tre byggnader genomgick tekniska uppgraderingar av hissar och VVS men framför allt lade arkitekterna till generösa flexibla utrymmen i form av utökade vinterträdgårdar och balkonger. Under projektet kunde också lägenhetsinnehavarna bo kvar och hyran kunde bli kvar på en stabil nivå.
En villa i franska Bordeaux, byggd i en före detta kexfabrik, hade vare sig mycket till ljusinsläpp eller utsikt. Byggnaden upptog dessutom majoriteten av marken den står på. För att lösa problemet tog Lacaton och Vassal helt enkelt bort en del av taket och ersatte takpannorna med genomskinlig polykarbonatplåt. Husägarna kunde på så sätt få in mer ljus och samtidigt skapa en vinterträdgård som även definierar fördelningen av huset.

Tillgodose behov
I motiveringen till Pritzkerpriset beskriver juryn styrkan i Lacaton och Vassals arkitektur, hur de tar ett tidigare ineffektivt rum och ger det öppna ytor som möjliggör mer rörelse och förändrade behov, vilket i sin tur förlänger byggnadernas livslängd. Deras omvandling av konstmuseet Palais de Tokyo i Paris är ett exempel på det. Genom att bland annat skapa ett nytt underjordiskt utrymme fick museet ytterligare 20 000 kvadratmeter att nyttja.
Arkitekterna ville även se till att alla delar av byggnaden skulle tillägnas helt och hållet besökarens upplevelse. Istället för vita kvadratiska gallerier och tydliga rutter, karaktäristiska för många samtida museer, utformade Lacaton och Vassal istället stora, råa utrymmen. Det gjorde det möjligt för både konstnärer och curatorer att skapa obegränsade utställningar för alla typer av konstmedier och i olika miljöer – från mörka och grottlika sådana till solbelysta och transparenta.

Inspirerade av växthus
De uppmärksammas även för tillämpningen av växthussteknologier med syfte att skapa bioklimatiska förhållanden. Lacaton berättar om hur duon tidigt började studera växthusen i botaniska trädgårdar och inspirerades av växtligheten, det vackra ljuset och transparensen och möjligheten att förvandla utomhusklimatet. ”Där finns en viss atmosfär och känsla som vi ville ta in i arkitekturen.” Latapie House i Floirac är ett av de första exemplen. Till en blygsam budget skapades både utökad boyta och en vinterträdgård. Genom att använda naturlig ventilation, solskydd och isolering, skapade Lacaton och Vassal justerbara mikroklimat.
Förutom Pritzkerpriset har Lacaton & Vassal även tilldelats Lifetime Achievement Award, Trienal de Lisboa, och Fundació Mies van der Rohe, European Union Prize for Contemporary Architecture, tillsammans med Frédéric Druot Architecture och Christophe Hutin Architecture för omvandlingen av bostadsprojektet i Bordeaux.
