Text Eva Lindselius

Skälen till detta är naturligtvis flera. Men några saker går att peka på: kulturen, möjligheten till svartjobb utan ordentlig myndighetskontroll och, inte minst, att det rör sig om så stora pengar för underentreprenörerna. Vi har pratat med ett antal i branschen för att försöka ge en bild av hur det ser ut och även svara på frågan varför just bygg är så utsatt.

Hårdare krav på underentreprenörer

Jessica Löfström, grundare av och arbetande styrelseordförande för byggbemanningsföretaget Expanderamera, har länge arbetat mot fusk och menar att uppdragsgivarna måste ställa hårdare krav på underentreprenörerna.

– Det ligger inte i byggbolagens intresse att veta vilka av de utländska underentreprenörerna som jobbar med svart arbetskraft, säger hon.

Utstationeringsdirektivet säger att den som är anställd på ett utländskt bolag och jobbar i ett annat land en längre tid ska vara anställd i bolag i det landet. Man får dock vara utsänd och inte betala skatt i 183 dagar under en tolvmånadersperiod.

– Jag har inte träffat på ett bolag som uppfyller lagkraven för att vara utstationerat, berättar Jessica Löfström. Människor från låglöneländer anställs istället i bolag med säte i lågskatteländer och skickar ut dem på korta uppdrag som i realiteten är långa. I utstationeringsregistret, som ska uppge var den anställde kommer ifrån och arbetets längd, lägger underentreprenörerna själva in uppgifter och ändrar som de vill. Arbetsmiljöverket har inte resurser till att kontrollera att lagen efterlevs.

Skatteverket står maktlösa

Lika illa är det för Skatteverket som ser svart arbete på byggena men inte får göra något åt det, säger hon.

– Myndigheterna är frustrerade. De skulle vilja samarbeta men hindras, bland annat, av vår stränga sekretesslagstiftning. Men som det är nu är de som kommer från andra länder och arbetar helt rättslösa. Enligt min mening är Sverige dessutom det land idag som är lättast att bedriva skum verksamhet i och det är inte acceptabelt.

Varje år kostar arbetslivskriminalitet och svartjobb skattebetalarna bortåt 100 miljarder kronor och mycket finns inom byggsektorn, påpekar Jessica Löfström.

– Som det är nu växer ett parallellsamhälle fram med människohandel och utanförskap för de anställda och osund konkurrens för oss som arbetar lagligt. Personalliggarlagen som skulle stävja detta blev en kompromiss, där ett bra förarbete lobbades bort av bland andra Svenskt Näringsliv, säger hon.

Finansierar misstänkt terrorism

Sedan tre år tillbaka, och med en beslutad förlängning i två år till, finns Fair Play Bygg, ett samarbete mellan Byggnads Stockholm-Gotland och Stockholms Byggmästareförening. Inom samarbetet kan man anonymt tipsa om brott inom byggsektorn i Stockholmsområdet. Fair Play för sedan informationen vidare till berörda myndigheter. 2018 tog man emot över 200 tips, en siffra som ökar enligt projektledaren Peter Leander.

– Tipsen till oss ser ut att öka. Fair Play Bygg är en mellan branschen och de myndigheter som är brottsbekämpande. Vi är det närmaste man kan komma. De arbetsmarknadskriminella vet precis hur de ska göra för att utnyttja systemet. Det är för enkelt.

Det börjar också bli brott där man kan misstänka att pengarna finansierar terrorism, berättar Peter Leander. Av de ärenden Fair Play Bygg fick in 2018 överlämnades 82 av dem till myndigheter varav ett var till Säpo.

– Det är en väldigt oroväckande tendens som borde uppmärksammas mer.

Norgemodellen en möjlighet

Det är mycket grov kriminalitet det handlar om, fortsätter Peter Leander, vilket skapar problem både för de företag som vill göra rätt och för byggnadsarbetarna. Men det finns ljus i tunneln och man behöver bara se över kölen till Norge för att se hur man skulle kunna göra. I Norge arbetar man med så kallade A-krimcenter där myndigheter sitter rent fysiskt tillsammans och jobbar för att lösa problemen kring de här frågorna.

Modellen är enkel: man utreder, kontrollerar och lämnar därefter över till operativa enheter för åtgärd. A-krimcentret i Oslo gjorde över 850 arbetsplatskontroller förra året. I praktiken innebär det också att man stör och stör, till slut blir det för jobbigt för de kriminella, säger Peter Leander.

– Vi upplever att arbetsmarknadskriminaliteten i Oslo är lindrigare än i Stockholm. Och, som vi har förstått det har man inte ändrat någon sekretesslag utan har fått ett tvärpolitiskt gehör där alla politiska partier är överens om hur det ska gå till. Så borde vi i Sverige också arbeta.

Sunda villkor för alla

Fair Plays ägarrepresentant, Kristin Andersson, vd på Stockholms Byggmästareförening, håller med om att det krävs nya och mer övergripande åtgärder.

– För våra medlemmar är detta faktiskt ett av de viktigaste projekten. Vi vill ha en sund bransch där lika villkor ska gälla för alla inblandade parter. Bara det faktum att facket och arbetsgivare kan samarbeta om detta är väldigt bra, säger hon.

Kristin Andersson lyfter också fram att medlemmarna frågar efter om myndigheterna verkligen tar till sig det arbete som Fair Play gör.

– De tycker att det går alltför långsamt. Det är ju extremt stora pengar i omlopp och därmed är det alltför lukrativt att fuska. Sedan är dessutom ekobrott komplicerade och svåra, liksom kostsamma att utreda. Det blir en resursfråga. Från vår sida har vi propagerat för att själva regleringsbrevet för samarbete mellan myndigheter ska skrivas om. På så vis skulle sekretessen kunna lättas på. Om det nu verkligen är nödvändigt i Oslo kan det vara fullt möjligt för oss också att arbeta enligt den modellen.

Rädda för hot

Tomas Kullberg är ordförande för Byggnads Stockholm-Gotland och tillika vice ordförande i styrelsen för Fair Play. Med lång erfarenhet som regionalt skyddsombud har han sett hur det ser ut i verkligheten.

– Under åren har jag sett det mesta. Ett bygge är i princip öppet att gå in på och vi har till och med sett folk som sover över på sin arbetsplats liksom träffat företag och individer som haft kopplingar till MC-klubbar och ren maffia. Vi har inga möjligheter att gå in eftersom de lever utanför systemet. Bara när det gäller våra medlemmar kan vi agera och det gör vi. Men vi tror och känner att medlemmar ibland inte vågar prata med oss, säger Tomas Kullberg.

De kan ha en beroendeställning och är rädda för hot mot sig själva och sin familj. Fair Play är därmed oumbärligt, påpekar han, eftersom de kan tipsa anonymt. Det blir även diskussioner på arbetsplatserna, vilket i sig är en stor vinst.

– Man skulle önska att projektet också fanns i Göteborg och Malmö. Det finns stora brister på kontroll hos huvudentreprenören och beställaren vilket inte bara gäller Stockholm.

Skatteverkets regler bakbinder

I våras kom nya riktlinjer för Skatteverkets (SKV) utredare som försvårade arbetet väsentligt när det gäller att bevisa kriminell verksamhet i bland annat byggindustrin. De nya riktlinjerna, utarbetade av myndighetens jurister, säger att det nu är SKV som måste bevisa att inkomster är skattepliktiga och inte tvärtom som tidigare var fallet. I praktiken kan alltså kriminella hålla tyst och då blir SKV:s kontroll verkningslös.

– Det är riktigt, berättar Pia Bergman, expert ekonomisk brottslighet, på SKV. Bevisbördan ligger än tyngre hos oss. Tidigare har vi kunnat be om förklaringar till de insättningar vi sett på konton och som vi inte hittat spår av i deklarationerna. Detta är applicerbart på till exempel svartarbetshärvor, som just byggnadsbranschen är drabbad av. Är vi på en byggarbetsplats och misstänker felaktigheter med löner och personerna inte är registrerade i arbetsliggaren kan vi inte göra något om det inte tydligt framgår av insättningar på konton varifrån pengarna kommer, vilken prestation som ligger bakom. Det är vi som måste bevisa hur folk får betalt. SKV har alltid prioriterat och lagt en hel del resurser på organiserad brottslighet. Det ligger nu ett ärende hos Högsta Förvaltningsdomstolen där SKV vill få prövat om de nya riktlinjerna är vettiga.