I motiveringen till årets Pritzkerpristagare, även kallat arkitekturens Nobelpris, står det bland annat att Alejandro Aravena får priset för sin förmåga att i arkitekturrollen möjliggöra ett socialt ansvarstagande, ekonomiska förutsättningar och gestaltning av boendemiljön och staden.

”Alejandro tar ett helhetsperspektiv på den byggda miljön och antar dagens sociala och ekonomiska utmaningar. Genom sin arkitektur ger han bland annat fattiga ekonomiska förutsättningar, mildrar effekterna av naturkatastrofer, minskar energianvändningen och erbjuder ett välkomnande offentligt utrymme.”

I en intervju med Edwin Heathcote i Financial Times säger den Chilenska arkitekten själv att om du startar med idén om arkitektur som konst blir byggnaderna troligen vackra men riskerar att bli irrelevanta. Den bästa arkitekturen är någonting mellan konst och överlevnad.

Rollen som arkitekt

Alejandro är relativt ung, 48 år, för att få Pritzkerpriset, som ofta brukar ses som ett pris för en livsgärning, men hans arbete och arkitektur har redan haft en så stor betydelse för mänskligheten att juryn tyckte det var dags.

Han studerade vid Universidad Católica de Santiago i Chile och blev färdig arkitekt 1992. Två år senare grundade han sin egen byrå, Alejandro Aravena Architects men ganska snart tappade han hoppet om sitt framtida yrke. Vid ett tillfälle slutade han till och med och öppnade en bar istället, rapporterar Justin McGuirk på ICON. Som tur var fick han förfrågan från en skulptör som ville att han skulle designa hans hus, han fick fria händer och fann glädjen på nytt. Det som han sedan kallar ”sin första byggnad” blev the Mathematics House (1999) på Universidad Católica där han tidigare studerat. Sedan dess har han gjort flera byggnader åt universitetet, bland annat de så kallade Siamese Towers (2005), the Medical School och the School of Architecture (2004). Den senaste i raden är the UC Innovation Center – Anacleto Angelini, med en monumental kubstruktur punkterad med ett litet antal stora öppningar och en konsolformad utskjutning högst upp. Byggnaden stod klar 2014 och vann arkitekturpriset i London Design Museums 2015 Designs of the Year. År 2000 blev han gätsprofessor på Harvard.

Utanför projekten i Chile har Alejandro och hans team också färdigställt ett studentrum på St Edwards universitet i Texas och The Writer’s Cabin, designad för the Jan Michalski Foundations litterära bostadsprogram i Montricher i Schweiz. Han har också designat en ny kontorsbyggnad för läkemedelsföretaget Novartis i Shanghai.

Han beskriver idag sin roll som arkitekt med två utgångspunkter; att ha en startpunkt så långt ifrån arkitekturen som möjligt, t ex otrygghet eller miljöförstöring, och att hitta ett uttryck för tiden vi lever som inte blir omodernt.

Do Tank

Juryn nämner Alejandros engagemang inom social housing som enastående och något som särskiljer honom från andra arkitekter. Sedan 2001 driver han ELEMENTAL, format ur ett något udda samarbete mellan honom, hans tidigare universitet och det Chilenska oljebolaget COPEC, en så kallat ”Do Tank” som fokuserar på projekt av allmänt intresse and med social påverkan, inklusive bostäder, offentliga rum, infrastruktur och transporter. Inom projektet har han och hans kollegor byggt över 2500 enheter genom att använda sig av fantasifulla, flexibla och direkta arkitektiska lösningar för social housing till en låg kostnad.

Alejandro och ELEMENTAL är bland annat kända, och fick sitt internationella genombrott för, Quinta Monroy-husen i staden Iquique i Chile (2004) där användaren själv bygger på huset efter förändrat behov och förmåga över tid. Projektet gjorde att 100 familjer kunde bosätta sig permanent på en plats som de hade bosatt sig på illegalt under 30 år. Ett år senare hade värdet på husen tredubblats och trots det ville alla familjer stanna kvar och fortsätta att förbättra sina hem.

Hans metod, som han kallar inkrementell/stegvis, bygger på att staten betalar bygget av ”ett halvt hus” som sedan de som bor där färdigställer utifrån sina resurser. Tidigare i år offentliggjorde även Alejandro flera av sina bostadsdesigner, öppen för alla som vill ha hjälp att tackla den globala bostadskrisen. De finns nedladdningsbara på deras hemsida. Enligt Alejandro lever idag över tre miljarder i städer och en tredjedel av dessa lever under existensminimum. ”Med dessa projekt hoppas vi kunna eliminera ursäkterna till varför inte regeringar och marknader börjar hantera denna massiva urbanisering,” har han bland annat sagt. Han efterfrågar att både arkitektutbildningar och arkitekter börjar fokusera på att hitta lösningar på bland annat bostadskrisen.

ELEMENTAL spelade också en stor roll i återuppbyggandet av Constitución, en stad som blev nästan helt förstörd under jordbävningarna och dess efterföljande tsunami i Chile år 2010. Man byggde bland annat en stor allmän park och skog designad för att fungera som en naturlig flodbarriär och flera nyckelbyggnader i staden, bland annat ett kulturhus i trä (2014) och flera utkiksplatser längs strandpromenaden för att locka turister.

Reporting from the front

Alejandro är kommissarie för årets arkitekturbiennal i Venedig. Temat för årets utställning är ”Reporting from the front” och tanken är att den ska ge nya perspektiv på globala problem som brottslighet, sanitet, bostadsbrist, trafik, avfall, migration och miljöförstöring. Alejandro har bland annat valt att använda sig av över 90 ton skräp, återvunnet från förra årets konstbiennal, till utställningens entré. Längder av ihopknycklat metall är upphängt från taket i det första rummet av utställningen.

Fakta Prizkerpriset

Pritzkerpriset går varje år till en nu verksam arkitekt och består av en medalj och 100 000 US dollar. Syftet är att lyfta fram en arkitekt eller arkitekter vars byggnader demonstrerar en kombination av kvaliteterna talang, vision och hängivenhet, som har producerat bestående och signifikant viktiga bidrag till mänskligheten och den byggda miljön genom konstformen arkitektur.” Priset instiftades 1979 av Chicagofamiljen Pritzker inom ramen för deras Hyatt Foundation.